Reseblogg del 2 - Kabini

Dag 2 började med en två timmars biltur mot Kabini där vi skulle checka in på Orange County. Om vägarna börjat bra i går och blivit sämre allt eftersom, så var det samma scenario idag. Dock började nivån otroligt mycket lägre en gårdagen, från dåliga till riktigt, riktigt usla. De sista 2,4 km fram till resorten tog 22 minuter...

Men det var fantastiskt att komma ut på landet och se livet där och köra genom små byar. Jag förstår att dessa människor har ett heltidsjobb bara på att få livet att fungera genom att gå och hämta vatten i stora kärl och bära hem dem några kilometer på huvudet, tvätta kläderna för hand i vattendraget, vattna de små ägorna med bananplantorna, ta hem kossan från betningen. Trots att dessa människor inte har mycket materiella ting och bara ett väldigt litet enkelt hus att bo i, så verkade de ha livskvalitet och lycka. Hade jag varit fattig hade jag hellre bott så än här i Bangalore.

Söt bil :). Med säkert 7 personer inknödda.

Handtvätt. Frågan är vilket gradantal det är i vattendraget?

På väg hem med dagens brasved.

På väg hem med familjens fordon.

Saris på tork.

Overloaded.

Det första som mötte oss när vi klev ut ur bilen var en flötspelande som spelade en osammanhängande truddelutt, detta skulle göra oss extra välkomna skulle jag tro. Men det gjorde oss mest extra fnissiga. Vi bjöds på presentation om resorten och de aktiviteter och utflykter som erbjöds tillsammans med ett glas rörsockerjuice. Det var svalkande och gott efter bilfärden, vill jag lova! Utmed vägarna säljs det rörsockerjuice överallt men vi har aldrig vågat oss på att köpa från dessa vagnar, men äntligen fick vi testa och det var riktigt gott! Givetvis sött, men inte så sött som jag förväntat mig.

Hela stället består av ett antal fristående stugor med gemensamma restauranger, pooler, spa och reading lounge. Allt mycket smakfullt och sååååå lugnt! Njöt verkligen av lugnet och tystnaden, som är lätt att ta för givet hemma i Sandared. Vi hade verkligen underbara dagar här med underbar mat, bad, elefantridning, ännu mer lek och bad och det mest fantastiska av allt - safari!

Reading loungen bjöd på underbar cappucino.
(är inte så bortskämd med det här...)

Vårt fina badrum med dekorationer.

På promenad. Vi bjöd även elefanten på EN banan.
(kändes väl som EN jordnöt för oss)

Vår alldeles egna jacuzzi. Det gick ypperligt att hoppa även i denna, även om barnpoolen  lämpade sig bättre.

Safarit var en riktig höjdare! Efter en kort båttur från resorten till en annan resort hoppade vi på terrängbussen som skulle ta oss runt i nationalparken. Än en gång började det med superusla vägar i knastertorr natur till vi slutligen kom fram till en liten savann där det på långt, långt avstånd syntes massa elefanter. OK, tänkte jag, är det så här det kommer vara så är jag inte överväldigat imponerad. Men det skulle bli andra bullar. Eller i detta fallet elefanter. Det var viss spänning bland och 16 passagerare på bussen och vår guide som verkligen brann för sitt jobb när vi körde runt på de krokiga vägarna och spanade in i buskagen. Plötsligt upptäckte Lars en elefant bland eukalyptusträden och efter en sväng på vägen var vi alldeles, alldeles nära, det var verkligen mäktigt att se den fina elefanten bara ett antal meter från oss. Vi var verkligen på besök i deras värld och inte på ett zoo!

Spejande pågår!

35-årig elefant som Lars "hittade" ensam i skogen.

Efter det kom vi fram till massor av apor och hjortar, typ Bambi, som vi stannade till och iakttog länge. Aporna hoppade upp och ner i träden och lekte med varandra, allt på bara någon enstaka meters avstånd. Vi körde runt på småvägarna som gick i kringelikrokar och upp & ner och fick se en rad olika djur såsom vildsvin (dock inte från Balltorp), bufflar, påfåglar, örnar (svärmor och svärfar hade varit impade), diverse andra fåglar, fler elefanter, apor och olika sorters hjortar. Även en ekorre som fascinerade många, men som såg ut som den vi har hemma i Sverige. När det kändes som vi var på väg tillbaka utan att ha fått se varken leopard eller tiger körde vi plötsligt ut på ett ställe vi redan varit på för att blicka ut över savannen. Vi var där som tredje bil och vår guide hade fått tips om en tiger! Och efter en del spejande så såg vi den! Om än på mycket långt avstånd så var det otroligt häftigt att se spelet i naturen, hur hjortarna reagerade när tigern kom gående i sakta mak, men den passerade utan att notera hjortarna och gick ner i ett vattenhål. I skymningen när värsta värmen lagt sig var tigern mer sugen på att få dricka än att äta. Hur coolt som helst!

Bambi

Hade vi haft ett annat objektiv hade även ni sett tigern!

Klockan halv sju måste alla bilar vara ute ur nationalparken och vi hade verkligen gasen i botten för att hinna, i guppen så hoppade vi upp ur våra säten! Chaufförerna får en prick varje gång de kommer ut för sent och efter tre prickar blir de av med licensen och får inte köra i någon park i hela Indien. Antagligen hade vår chaffis redan två prickar med tanke på hastigheten. Hur det gick för de andra har jag ingen aning om, men någon bil anlände till savannen precis när vi gav oss där i från.

Trötta, glada, svettiga och dammiga kom vi tillbaka till vår stuga och tog oss ett välförtjänt dopp innan kvällens 5-rättersmeny intogs. Maten på resorten var verkligen kanon, om än väldigt indisk enligt barnen, både frukost, buffén och 5-rättersmiddagen var riktigt tasty. Elis somnade i stolen och missade sin dessert (det var det första han frågade om när han vaknade morgonen därpå och blev helt utom sig när det gick upp för honom att han missat brownien), vi satte ihop två stolar så sussade han vidare något bekvämare än att halvligga i tallriken. Kvällen blev inte sen utan alla var trötta och ville gå och lägga sig. Förutom Fille som hade lite internetabstinens så han begav sig till ett av de två ställena de hade täckning på och fick visa snöbilder för vakten och uppleva strömavbrott ute i det fria. Klockan 11 var det utcheckning och vi utnyttjade resorten in i det sista med att avnjuta en lång skön frukost, mata elefanten och ta ett sista bad innan Kumar hämtade upp oss och började den långa resan tillbaka till Bangalore. Vi alla var helt överens om att detta hade varit händelserika dagar med massor av upplevelser och även mycket bara-vara-tid.

I och med hemfärd innebar det att vi bara hade tre dagar kvar med Fillebillebull, de tillbringades vid poolen, i ett shoppingmall och en heldag i skolan. Vet inte hur nöjd han var över det beslutet när klockan ringde 05.30 och det var dags att gå upp för att hinna med skolbussen? Men jag tror alla var nöjda och glada efter den dagen, särskilt barnen som var stolta att ha med sig sin kusin och få visa honom Stonehill. Kvällen firade (helt fel ord, för det var snarare att vi sörjde) vi på en italiensk restaurang i närheten där vi bor, riktigt gott och bra! Det var inte bara vi som sörjde att Fille skulle bege sig hemåt, Rani skickade med snacks hem till Sverige och hade även några tårar på kinderna när hon skulle säga adjö.

Filip och vi övriga fick även vara med om det första ovädret sedan vi anlänt hit, det började med att det mullrade på eftermiddagen och luften blev mer syrerik. När väl kvällen kom började det ösregna och blixtarna avlöste varandra, men det var verkligen skönt att kunna andas och få ner temperaturen några grader. Nu är det verkligen sommar här och temperaturen väl hög...

Bye, bye Fille! Welcome back!
(visst är det tur att han förbereder sig för svenska klimatet med väst redan på Bangalores flygplats?!)