Sommarlov! Nu alla vänner är det sommarlov!

I väntan på skolbussen allra sista dagen för det här läsåret.
(Elis i finfin Tshirt med P4 Graduation som fröknarna överraskade med)

Lek med kompisarna innan det är dags att säga hej då & trevlig sommar!

Majken och polarna signar tröjor på kompisar som flyttar vidare/hem.

Bus med Ms Sharon - tack för ett härligt P4-år och lycka till i Afrika!

Tack Ms Nisha för P7!

Ja, då är det äntligen sommarlov - hurra! Det var halvdag i skolan och antagligen inte alltför mycket viktigt att göra i klasserna. Mer än att hämta ut årets betyg, som för övrigt var helt fantastiska för båda barnen. Vilken utveckling! Keep going that way!

Efter att ha kramats med kompisar, fröknar och lämnat present så var det dags att åka vidare till Pebbled Bay för ett P4 party. Det var knytkalas vid poolen med massor av barn och föräldrar som åt, lekte, badade, snattrade och hade några väldigt härliga timmar. Elis busade runt med sina klasskompisar och Majken hängde med en annan svensk tjej som bor där. Och jag hade trevligt med föräldrarna och en del farväl att ta av de som drar vidare från Indien i sommar.

Sedan var det dags att plocka upp Sir på kontoret och Elis hade valt middag för kvällen, restaurangbesök på Cafe Noir. Men när vi väl hämtat Sir hade Elis redan sovit ett bra tag i bilen och var inte längre sugen på restaurangbesök. Så vi åkte hem, bäddade ner lilleman för natten och beställde mat från klubben och hade myskväll med stortjejen.

Nästa steg på agendan är att flyga hem till Sverige på tisdag morgon. Men innan dess är det lite som ska fixas med, det ska packas, färgas hår, vaxas ben, manikyr & pedikyr och Majken vill ha en mehdi (hennamålning) på armen. Tur att det är behagliga aktiviteter allihop (förutom vaxningen då...)! Sedan är vi alla fixade och respektabla att träffa alla härliga människor i Sverige igen :)

Tack & hej på ett tag! Nu tar jag lite semester :)

Tankar & reflektioner

Även om det är mycket att förundras över och förfasas över i det här landet så kan jag bara konstatera att vi har det såååå bra här! Tänk vad privilegerat att få chansen att bo i det här härliga (men dock för tillfället alltför varma) klimatet, möta en helt annorlunda kultur och "på äldre dar" få träffa så många spännande, intressanta och härliga människor som många har blivit våra vänner?!

Commercial Street

Visst blir man shoppingsugen?!

I morse när jag kom ut från klubben, lagom svettig efter ett pass på gymmet, och klockan närmade sig halv åtta på morgonen och det var fortfarande lite svalt och skönt i skuggan. Samtidigt hade solen kommit upp en bit och gav ett så där vackert sken som bara varar en kort stund. Promenaden hemåt gick ömsom under träden och palmerna och ömsom i det nyvakna solskenet. Känslan som infinner sig i kroppen då är nästan som nyförälskelse, lite smått pirrande och man får nästan nypa sig i armen för att inse att det är sant.

Shopping, tempel och lediningar i en salig blandning.

Two-wheelers is da shit!

Ja, jag bor verkligen här och får uppleva allt detta! Visserligen i en stor bubbla som är ren och prydlig, men runt hörnet väntar verkligheten som både är smutsigt, fult & hemskt samtidigt som det är färgsprakande, härligt & så händelserikt. Ständigt och jämt dessa kontraster. Smutsigt - rent, roligt - otrevligt, störande - underhållande, svart - vitt. Ja, precis som livet självt. Om än skalan här är så mycket bredare än hemma. Och det märks också på sinne och humör, hemma är det mer ett jämt läge; ganska så glad eller lite småbekymrad. Men här åker känslorna berg-och-dal-bana. En stunden brinner stubinen av på en halv sekund och det bara kokar inombords. I nästa så är jag så lycklig och glad att jag får gåshud och tårarna samlas i ögonvrån.

Antikvitetsaffär som har ALLT!
(ska bara se skogen för alla träd)

Men nej, vi kommer inte bli bofasta här. Jag lovar! Det skulle vara allt för påfrestande i långa loppet. Men jag är helt säker på att den dagen vi lämnar det här landet kommer vi alla vara så mycket rikare på erfarenheter och upplevelser som vi aldrig kunnat få på annat sätt. Och det är jag evigt tacksam för!

Fina ljuslyktor. Gillar!

3 hungriga kossor, 2 kissnödiga män och 1 sophög.
That's India i shoppingstråken!

Nu väntar sju sköna veckor i Sverige, vårt älskade Sverige! Men redan i och med utlandsvistelsen i Frankrike kom insikten att Sverige är inte så perfekt och fläckfritt som jag inbillat mig innan. I och med Indientiden har denna insikt bekräftats ytterligare. Vi alla, världen över, har våra för- & nackdelar. Precis som våra nationer. Men det är ju som med kärleken; älskar man någon får man leva med både positiva och negativa sidor. Ja, jag älskar verkligen Sverige!

Fredagsshopping på Marriott inför kvällens mys!

Partyn blandat med awards, diplom och pokal

Majkens sommarpresent till sina ELL lärare.
Tyckte det var väldigt gulligt skrviet.

Jodå, leendet är fortfarande kvar! Att ett partaj kan göra en så sprudlande glad så länge?! Då vet jag vad som gäller när det börja dala, ett nytt party helt enkelt!

Ett konstverk i poolen som trädet skapat själv
genom att tappa ner lite blommor.
Förgyller simturen innan det är dags att hämta barn på bussen

Nu är det mycket partyn hela tiden! Idag skulle Majken ha party på ELL och hade bestämt sig för att ta med chokladbollar. Så igår efter skolan slängde hon i hop ett gäng alldeles själv och städade även efter sig i köket - me like! I morgon ska samma tjej ha klassparty och då har hon valt att ta med en speciell sorts godis, så det inhandlades igår. Samt att Elis har klassparty efter skolan på torsdag på Pebble Bay där de flesta av hans klasskompisar bor. Det blir en liten kortis med lek och bad, dit bidrar vi med juice.

Kumar är förste ansvarig för våra mango.
Mognar bra i garaget, men nu är de så gott som slut...

Jag har dessutom fått godkänt på min sista inlämningsuppgift i Fotografin, så nu har jag sommarlov sedan en vecka tillbaka. Hurra! Fick väldigt fina kommentarer om min inlämning, så det känns verkligen kul. Hela kursen har varit väldigt rolig och lärorik så det känns nästan lite ledsamt att den är slut. Vi får se vad som händer till hösten? Har sökt en hel rad kurser, men det var inte så många som jag kände WOW inför så jag hoppas det blir en WOW-kurs jag kommer in på.

Känns som hemma i svenska skogen när man får upp
det här på TVn på crosstrainern på gymmet :)

Stopp i trafiken. Ett tungt lass med stenkross har sjunkit ner
med halva däcken i leran. Gick sådär att försöka bogsera den...

Nu har temperaturen gått ner något och det vindar härligt, vilket gör att nätterna är svala som i sin tur gör det behagligt att sova. Förutom när det är kattfight precis utanför sovrumsfönstret.... I morse när jag varit och tränat tyckte jag duschen nästan var för kall och längtade efter varmvatten. Men eftersom vi måste sätta på varmvattnet 10 minuter i förväg var det inte aktuellt och dessutom var det väldigt skönt efteråt att vara ordentligt avsvalkad. Det är inte så ofta jag haft just den känslan de senaste månaderna, trots 2-4 duschar om dagen. Klarade till och med att cykla fram och tillbaka till supermarket utan att komma hem genomsvettig. Det finns hopp!

En paus i lekandet när mamma är rastvakt.

Majken och hennes kompisar passar på att
vara där de inte får vara i vanliga fall.
Denna dagen gällde lite andra regler.

 Förra veckan var jag uppe på skolan två gånger om. Första dagen var det PTA som bjöd lärarna på traditionsenlig Teacher Appreciation Lunch och jag var där för att se till barnen medan lärarna åt. Temat var franskt och fint smyckad med franska detaljer och maten kom från Café Noir (samma ställe som vi hade catering ifrån till vår fest). Min uppgift var att hålla koll på P4 (Elis bl a) under rasten efter lunch. Det var fullt ös på barnen och inga större incidenter, någon knuff här och en som ramlade lite där. Samt att vi hade hjälp av en söt liten tjej som nog kommer bli polis när hon blir stor, hon berättade snabbt när hennes klasskamrater gjorde saker eller var där det inte är tillåtet att vara :)

Bronsmedalj, silverdiplom och ytterligare ett steg upp i simningen.
Det går bra nu!

Före lunchen var det veckans assembly för Primary Years och denna vecka skulle det delas ut medaljer från Swimming Galan som gick av stapeln häromveckan. Majken knep ett brons och när jag gratulerade henne till bra jobb efteråt blev svaret: "Det var väl inte bra, jag vill ha ett guld". Undra var hon fått den tävlingsinstinkten ifrån? Dessutom var hon den enda att få ta emot ett silverdiplom för huspoäng.

Nästa dag var det för att beskåda årets rickshawparad. Förra året hade varje klass varsin rickshaw att smycka ut men i år var det två rickshaws per huslag. En timma före själva paraden fick alla material för att smycka ut den och ett tema att följa, detta genom att arbeta som ett lag. Det var trångt kring rickshawrna med alla studenter som gjorde sitt bästa för att smycka sin rickshaw till seger. Det var oliiiidligt varmt där och lite väl långdraget så Majken var helt slut och såg nästan svimfärdig ut. Dessutom drogs det lott vilka som skulle få åka med i rickshawn under paraden och det blev inga av våra barn vilket såklart var en besvikelse. Så betyget blev att det var mycket roligare förra året, dessutom kom Nehru (som deras huslag heter) sist av de fyra husen...

I helgen var vi bortbjudna på goda och mysiga middagar både fredag och lördag. Det blev lite senare än vanligt båda kvällarna så barnen var rejält trötta (vilket de varit ett tag nu, sommarlovet hägrar tack och lov), men då är det så bra att umgänget bor runt knuten och det tar max 5 minuter att ta sig hem. Det är verkligen lyxigt.

En vanlig bild i Palm Meadows dessa dagar.
Hoppas några flyttar in i sommar också, annars blir det en ödslig höst...

Lördagsshopping och inväntar pappa & Kumar.
"Jag tutar så de hör" sa Kumar till Lars när de kom.
Visst hörde vi! Massor av tutor hela tiden! Så
det är ju inte så att man tror att det är just oss de tutar på.

I söndags klev dock Lars upp i ottan för att vara med på en duathlon tävling, dvs springa först, sedan cykla för att avsluta med löpning igen. Det gick väldans bra och han slutade som tvåa efter en spanjor! Spanjoren vann en cykel och Lars, som tvåa, en liten, plastig guld(???trodde tvåan fick silver)pokal. Han kom hem alldeles lagom till vi andra skulle åka iväg till Pheonix och lämna av Elis på hans holländska väns farewellparty. Bowling stod på programmet och Majken och jag försökte hitta de sista presenterna att ta med hem till Sverige. Vi lyckades nästan men inte helt...

Indier (& Lars ;)) älskar att posera på podiet

Starbuckslover!

Vi tog en paus på Starbucks med varsin iced chai latte (Tack Maria, säger Majken som är helt tokig i det efter att du introducerade den) och satte oss. Bredvid oss satt en man som hejade glatt på oss och vi på honom, en klasskompis till Majkens pappa trodde jag. Vi pratade lite grann och han pratade om hem till Kalifornien. OK, inte Majkens klasskompis eftersom de inte är från USA.... Det måste vara en man på granngatan som jag tränar bootcamp med i bland! Träffar honom mest i träningskläder och nu var han klädd i keps och shorts. Men så börjar han prata om sin 8-åriga dotter och mannen på granngatan har bara två söner. Fikat började ta slut så vi sa hej då och fortsatte shoppandet och Majken frågade vem det var vi pratat med. Ingen aning, svarade jag. Och jag har ännu inte lyckats knäcka den nöten :)

Award utdelning :)

Och idag var det dags för hemligheten som jag fick reda på per telefon häromsistens. Det var award utdelning på skolan och en i varje klass skulle utses till IB Learner Profile. I Majkens klass var det just hon som fick det! Helt fantastiskt! Alla är så ambitiösa och duktiga i skolan att jag inte hade en tanke på att hon skulle få det. Nog för att hon kämpat på som bara den och varit supersuperambitiös med att göra läxor och inlämningar väldigt noggrannt. Ibland har jag tyckt att hon kan släppa på kraven, men icke! Hon är tävlingsmänniska, envis och ambitiös ut i fingerspetsarna. Det är nog mest självförtroendet som inte är på riktigt samma nivå och att hon är ganska blyg i klassen. Så detta var verkligen stärkande för henne och där fick jag bekräftat att skolan är så fantastiskt att de ser till individen och dennes förmågor för hennes utvecklingskurva har varit enorm! Från att vara tyst och blyg till att ställa frågor inför klassen och läsa dikt inför hela skolan samtidigt som hon lärt sig och varit nyfiken för att lära nytt.

Stolt tjej! Med all rätt!

Ja, givetvis kom det en tår på mamma när Majken fick gå fram till Ms Helen och ta emot diplomet och en present. Efteråt var hon alldeles uppspelt och glad (såklart!) och när jag frågade henne vad hon tänkte när hennes namn blev uppropat svarade hon "förvånad, jag trodde aldrig att jag skulle få det". Lars som tagit sig ledigt för att också vara med trodde att vi skulle åka i samlad trupp hem i bilen, men tji fick vi. Barnen ville hellre åka bussen (så det där med att ha dåligt samvete för den långa bussfärden kan jag ju släppa) med sina kompisar, så istället möttes vi hemma och åkte därefter iväg och gjorde en familjeklipp (dock ingen rabatt på det ;)). Idag fick barnen och jag bestämma frisör och det blev Bodycraft. Lars var förståss skeptisk, men alla var väldigt nöjda (dock försvann minst 5 cm.... så går det när man går till frissan allt för sällan...) när vi gick därifrån så jag tror även Lars kan tänka sig att ge upp Forum Value Mall.

Familjeselfie efter familjeklippnngen :)

Nedräkningen fortsätter; två skoldagar (1,5 om Elis får säga sitt) och sex dagar innan flyget går. Sweden, here we come!

Bästa festen ever!

 Så var det äntligen dags att vår FAB 40 fest skulle gå av stapeln. Både A och jag var lugna och kände att vi hade läget under kontroll. Nu var det bara att invänta dagen och se om alla inblandade höll vad de lovade. Tältet avbokade vi då tältgubben helt plötsligt ville ha dubbelt så mycket betalt. Så lättlurade var vi inte och gick inte med på det. Och han var benhård han med och vek sig inte heller... Så vi tog helt enkelt beslutet att lita på vädergudarna istället.

I fredags eftermiddag kom då ljusgubben och hans killar för att dekorera trädgården och de höll på i flera timmar för att få ordning på allt. Hela tiden med ett stort leende på läpparna hade vår söta ljusgubbe. De startade nog vid 4-tiden och lämnade nog inte förrän kring närmare kl 9.

Supersöta ljusgubben som varmt rekommenderas
(både vad gäller service och pris)

Lördagen var hyfsat lugn också, Lars och jag rensade undan i köket, flyttade möbler, tog bort mattor och möblerade trädgården. Jag gick en sväng till frissan och sedan var det bara att gå hem och duscha och piffa. Vips stod A och Ö i dörren och då var det bara att invänta cateringen och fotografen. Ljusgubben hade redan varit där ett tag och lovade att stanna kvar hela kvällen för att ha stenkoll på belysningen så att inget hände.

Vid närmare halv 6 (och festen skulle börja 6) ringde det på dörren och utanför stod en kille som jag mycket väl kände igen. Men frågan var från vad... Var det fotografen eller cateringen? Det visade sig vara cateringen som var lite sena efter att ha varit vid villa 149 i phase 2 och vi bor i villa 149 phase 1. Väldans praktiskt att ge samma nummer till två hus - NOT! Hur som helst blev det febril verksamhet med att bära in mat, instruera bartendern, duka fram osv.

När klockan var fem i sex insåg jag att fotografen inte dykt upp trots att jag stämt av med honom dagen innan. Med bestämd röst undrade jag i luren var han höll hus då partyt skulle börja om fem minuter. "I will be there in five minutes", svarade han och han höll nästan det. Tur att han har sin lokal precis mittemot Palm Meadows.

Laddad bartender?! Heja Sandeep - du hjälpte till att få fart på gästerna ;)

 

Ljus ska tändas även om det är dagsljus ute,
det går fort när det väl mörknar.

Härlig installation till trädgårdsbelysningen...

Hela köket var fullt av all plockmat!
Och allt gick åt!

Mycket dryck som ska kylas!

Hoho! Så här tomt var det före invasionen.

Sedan var det bara att släppa allt och lita på att alla fixade vad de skulle, våra män stressade på Cafe Noir lite grann medan vi kunde dricka champagne och helhjärtat ägna oss åt att välkomna de 55 gästerna. Det var väl en bra arbetsfördelning?!

Fotografen började med lite "familjebilder".
(Får dock inte till att vända dem...)

Majken hade annat för sig med sina kompisar....

Elis väntar in sin kompis så de kan gå till grannhuset och ha sitt egna party.

Gästerna kom i strid ström och samlades snart vid baren och det blev riktigt knökat där, precis som det ska vara i en bar ;). Vi blev bortskämda med finfina presenter, den finaste blombukett jag någonsin fått och skönsång. Sedan var det bara och mingla runt och prata med alla. Cafe Noir gick runt och bjöd av väldigt smaskiga tilltugg och bartendern gjorde sitt bästa för att serva alla. Stämningen var snart på topp och jag tror det var fler än jag som stortrivdes!

Trädgården var helt magisk med alla fantastiska lampor!

Barnen tyckte vi alltid kunde ha trädgården så här,
och jag kan bara hålla med - så mysigt!

Vips började det droppa lite och vi tänkte det var bäst att plocka in våra paket. Och det gjorde vi rätt i för snart kom det en rejäl skur. Men det gjorde inget, utan alla drog sig inåt och dansen tog vid i stället.

Från och med då var det fullt på dansgolvet till festen var slut. Och när det blev för varmt var det bara att gå ut och svalka sig i den avsvalkande luften efter regnet och med en drink. Det var verkligen gryyyymt drag på dansgolvet hela kvällen! Tack käraste A och Ö för mastodontjobb med spellistan även om Lars och jag även drog vårt strå till stacken. Givetvis var Dr Alban och Sing Halelujah med på listan (vem kan ha lagt till den, måntro?????) och jag flög in från en härlig konversation på utsidan in till dansgolvet och shakade loss fullständigt. Världens bästa danslåt! Punkt.

Plötsligt på kvällen blev jag inkallad till dansgolvet då jag stod ute och snackade i trädgården för att "våra män hade något på gång". Vi hade skickat hem fotografen men jag insåg att jag nog ville föreviga detta, så jag sprang och hämtade kameran. Sedan inväntade jag vad som skulle hända och plötsligt börjar jag höra skönsång från övervåningen, det är våra underbara män som kör duett och sjunder "you are to good to be true. I can´t take my eyes from you.... I love you, baby ´til the end of time, I love you baby....." och kastar ut rosor. What a surprise! Tack älskade mannen i mitt liv! Inte visste jag att du hade sådana dolda talanger!?!

Enligt områdets regler ska det vara lugnt efter klockan 11, men som alla vet; "tiden går fort när man har roligt". Runt 12 står det plötsligt två vakter i trädgården och begrundar oss. De hade ingen tillstymmelse till att komma fram så istället gick jag och en annan kille fram och undrade vad de ville. "Klockan är mycket och grannarna har klagat". "Ok, då går jag in och sänker", sa mitt sällskap medan jag lite försynt undrade vem som hade klagat. Det svarade han inte direkt på, men jag har ju mina aningar..... Den som inte önskade oss en trevlig kväll när jag gick runt och informerade om att vi skulle ha fest kanske?? I am not surprised! Men det ser jag som ett bra betyg på festen att vakterna var tvungna och komma. Det måste ju bara betyda att det är en lyckad fest. Eller hur!?!

Innan vi avslutade partajet kom Webern i gång och det grillades korv med bröd. Att nattamat kan vara så gott?! Det gav energi att dansa lite till (i alla fall för några av oss).

Så mycket fint jag fick! Tack, tack, tack allesammans1

Discot är i gång! Och det dröjde inte länge förrän det var mer än trångt.

Servitörerna har nog aldrig sett så mycket galna människor på en och samma gång.
De fotade konstant med sina mobilkameror.

"I love you, baby...."

Några envisa grannar till gäster som inte vill gå hem ;)
Jag älskar partyanimals!!!

Städa, städa, städa!
(lägg märke till att Lars bytt skjorta under kvällen. Skulle kunna
tro att det var för framträdandet men det var pga svetten. Alla
fullkomligt badade i svett)

Inte så vacker syn...

Baren "dagen efter"....

Angsana Spa - njutbara 2 timmar väntar

När vi städat undan det värsta på natten fick A och jag ytterligare en överraskning av våra män;
Frukost på klubben dagen därpå och två timmars massage på ett spa. Hur glada blev vi inte för det?! SUPERGLADA!

Småtrötta tog vi oss ner till klubben och åt frukost och drack en och annan kopp kaffe medan vi summerade kvällen. Och det kan bara sägas med ett ord: Succé!!! (nej då, vi är inte alls partiska) Efter att ha varit på ett antal fester på sistone som har varit otroligt välorganiserade och enormt roliga kände vi att vi inte fick ha för höga förväntningar. Det känns ju lite otacksamt att komma som sista fest och försöka slå den ena som varit bättre än den andra. Men jag tycker att vi lyckades :)!!! När vi gick och la oss var det med ett stort leende på läpparna och när vi vaknade var det fortfarande där! Och jag kan säga att det sitter kvar fortfarande, och kommer göra så ett bra tag för vi båda hade så himla kul och kände att även gästerna hade det. Som en fin vän här sa efter sitt Farewellparty: "Det är ju gästerna som gör festen (och alkoholen). Och jag kan bara instämma!

Det är helt fantastiskt vilka underbara människor vi har träffat här! Människor vi aldrig träffat om vi inte tagit chansen att flytta hit. Hade vi varit kvar hemma hade vi kanske fått någon ny kollega eller granne, men det är inte så självklart att träffa nya vänner och man har inte tid med dem man redan har. Men här är ju alla i samma båt och jag är så oerhört tacksam att få träffa alla dessa härliga människor! Tack för att ni finns! (Och givetvis tack till alla underbara vänner och familj hemma i Sverige som jag snart får träffa igen).

Ps. Stackars Rani som arbetade extra i söndags för att städa slet med dansgolvet och svabbade det fyra gånger med kolsvart vatten som resultat (himla tur att gästerna inte for omkring i hela huset!). Tyvärr var jag inte helt nöjd ändå eftersom golvet var totalt oglansigt pga alla smuts som gnuggats in i marmorn. Så i måndags blev det stora skurborsten också med betydligt bättre resultat, även om det inte glänser som förut. Men det är bara ett minne från en fantastisk fest som jag kommer minnas tillbaka till med glädje länge, länge!