Sjukhusbesök och körkonsert

Har precis varit inne på Högskolan i Halmstad för femtielfte gången för att se om tentaresultatet kommit. Och idag hade det kommit! Jag fick G!!! Så lättad och så skönt! Alla rätt på multiple choice frågorna och full pott på ett par öppna frågor. VG var uteslutet i och med att jag helt hoppade över sista frågan pga tidsbrist. Nu kommer jag ha ett leende på läpparna resten av dagen! När jag kom tillbaka från tennisen hade nya goá grannen varit här med chokladrullar för att fira med, tack snälla K! Det är så härligt att även här ha satt mitt statement som chokladälskare :)

"söt" man med värmande sjal runt öronen och
kalott på huvudet. Missa inte hans röda skägg!
Det är kallt för indierna nu. Fetvadd i öronen är hett.

Förra veckan försvann rysligt fort med diverse träning (när jag kurerat mig från magsjukan), lunch med internationella vänner på ny (för mig) indisk restaurang. Väldigt gott och väldigt trevliga samtal! Ska köra favorit i repris redan i dag på restaurangen, dock med nytt sällskap. Det var även P8 lunch inne i stan med många trevliga mammor och en pappa på Smoke House Deli på 100ft Road. Riktigt bra och trevlig restaurang. Fredagen avslutades här hemma med middag för två familjer, härligt slutpåarbetsveckanstartpå helgen.

I lördags var det logistikens dag kan man säga. Först skulle jag till Sparsh, ett sjukhus i stan för att kolla upp min onda häl. Därefter skulle Kumar hem och hämta övriga för att köra till Majkens köruppträdande, som för övrigt bara låg 10 min från sjukhuset. Sedan skulle jag bli upplockad för att bli skjutsad till showen.

Sparsh påminner mer om ett hotell.
Givetvis finns Ganesha här och beskyddar.

Jag kom i tid till Sparsh och blev förflyttad mellan olika diskar och behandlingsrum under de timmar jag var där, ska inte dra alla turer men de var effektiva. Vad sägs om två läkarbesök, en röntgen och två fysioterapeutbesök på lite drygt två timmar?

Jag kom lagom till Majkens uppträdande och de är verkligen duktiga! Svåra sånger och i stämmor, jag är imponerad! Dock inga bilder från det, Majken är mellanlång och står på mellanraden och syns därmed knappt. Det var totalt nio barnkörer från olika ställen i Bangalore och alla var fantastiskt duktiga och det var ett riktigt lyckopiller! Vi stannade inte hela konserten utan gick när det var 2-3 körer kvar, här i Indien är det inget konstigt att gå in och ut ur lokalen under sådana här tillställningar. Folk kommer och går hela tiden. Sedan begav vi oss ut i kylan, ja, det var verkligen kyligt! Det började regna på eftermiddagen och temperaturen låg nog på 19-20 grader och riktigt rått. Första gången sedan vi kom hit som jag kände mig frusen och kall.

Eftersom det var tidig kväll bestämde vi oss för att äta i stan, vi hamnade på Smoke House Deli dock på Lavelle Road den här gången. Lika bra där :) Vi hade en jättemysig familjemiddag med mycket skratt och god mat. Mätta och belåtna begav vi oss hemåt och tittade klart på Titanic som barnen börjat på häromveckan.

Coola grabbar!

Snygg inredning i svart och vitt där allt är målat för hand med tusch
på väggarna. Majken gillade verkligen designen och fotade för
fullt för att kunna måla likadant (dock inte på väggarna)

I söndags försvann Lars tidigt på cykeltävling nordväst om Bangalore, en 100 km lång MTBtävling i skog och mark. När jag berättade för Kumar att det var 100 km, rättade han mig med 100 m. Nej, kontrade jag, 100 KM. Vet inte om han förstod det ändå. Hur det gick? Lars blev totalt tvåa och vann sin grupp! Grymt bra tycker jag! Han blev slagen av en tysk, men ska ha revansch nästa år. Det roliga var att när det anmälde sig fick de startgrupp 1, men när de kom i mål fick de reda på att de fick tävla för startgrupp 2 eftersom de inte har indisk tävlingslicens och måste kvala in. Kan det bero på att Specialized stora stjärna kom först in på fjärde plats? Men när de övriga fick byta grupp vann han helt plötsligt!

Hello Kitty all over.

Och hur går det då med min häl? Det visade sig att den var rejält inflammerad och hälsporre kunde uteslutas efter röntgen. Det blev behandling redan i lördags med ultraljud och laser, vilket ska göras tre gånger inom en vecka. Andra behandlingen var igår då jag även tog blodprov som de tyckte jag skulle göra redan i lördags. Men med tanke på att det inte är min favoritsyssla sköt jag på det igår. Smått nervös satte jag mig i stolen och förklarade att jag inte gillade detta. Blundandes kände jag att hon stack och började köra runt nålen och efter en stund var det över. "Everything ok?" undrade jag. "Yes", fick jag till svar. Men då jag kikade på sprutan och provröret var det inte en droppe blod i det.... Hon gick ut och kom tillbaka med en annan sköterska. Ok, slappna av, fokusera och kom i håg att du är blodgivare, tänkte jag. Blundandes igen kände jag ett litet stick och vips var det över, denna gången med ett fyllt provrör. Tänk vilken skillnad på provtagare och provtagare! Är väldigt tacksam att det gick så bra vid andra försöket, så jag inte får tillbaka min fobi för sprutor som jag faktiskt så gott som arbetat bort!

En badmössa till Rani i julklapp kanske??

Blodprovsresultatet visade något förhöjt värde av urinsyra i blodet. Detta kommer jag diskutera med min doktor i morgon då jag ska träffa honom och ha min tredje behandling av hälen. Men givetvis googlade jag på det och kunde då läsa att det var orsaken till gikt. Och vilka får då gikt? Ofta äldre människor, främst kvinnor, överviktiga, fel kosthållning och hög alkoholkonsumtion. Hmmm, jag måste ha totalt fel självbild av mig själv, för det enda jag känner igen mig på är att jag är kvinna...

På torsdag drar vi till New Delhi och Agra för en långhelg, barnen har ledig dag på fredag och Lars tar ledigt. Då ska vi få se Taj Mahal, ett av världsarven. To be continued...

Stonehill x 2

Redan dagen efter mor och far lyfte mot Sverige var det en fullspäckad dag. Ytterligare två Stonehillmammor här på Palm Meadows och jag satte oss i bilen redan före kl 8 och begav oss mot Stonehill för studiebesök på Stonehill Government School. Vår skolas fadderskola som bara ligger 10 min från vårt Stonehill. Det är verkligen mitt ute på landet och har barn från de små byarna runt omkring, många av föräldrarna arbetar på vårt Stonehill eller på ridskolan som arbetar tätt med vår skola.

Bilden till vänster nu
Bilden till höger då

Raka led med nyfikna ungar :)

Det var verkligen en upplevelse att komma dit! Första intrycket var verkligen positivt, rent och snyggt i jämförelse med de Government Schools som ligger i närheten här i Whitefield som är väldigt nedgångna och slitna. Denna skolan byggdes för två år sedan av ägarna till vårt Stonehill och hade inte hunnit bli så sliten och var trevligt byggd med klassrummen kring en grönskande innergård och en stor lekplan att vara på på rasterna.

"Vad är i för konstiga varelser som är här??"

Alla i kör! Visst är flickorna söta i sina kringelflätor!?!

Skolan har ca 250 elever från grade 1-8 och när vi kom stod de ute på gården i raka snygga led och sjöng någon indisk ramsa. Efter det läste några pojkar högt ur dagstidningen och rektorn (en korpulent herre som såg ut som allt annat än rektor) talade till barnen. Vi stod vid sidan om tittade på och jag kan lova att de även tittade på oss! Efter typ "lediga" och "marsch om" så marscherade barnen iväg till sina klassrum och vi blev visade runt på skolan av en söt tjej som bl a arbetade i biblioteket och var duktig på engelska. Rektorn däremot kunde inte ett ord engelska. Barnen i grade 1-3 satt på golvet medan de större satt i bänkar. De får själva välja om de vill lära sig på engelska eller kannada, så i ena halvan av klassen satt barn med böcker på kannada och andra halvan med engelska böcker.

Innergården med klassrum runt om. Superfint!

Väldigt fint klassrum!

Jag tycker det vore en stor fördel om barnen lärde sig engelska för framtiden för att ha en chans att få ett drägligt liv, men samtidigt måste man ta i beaktande att föräldrarna är outbildade och fattiga och har därmed inte samma chans att stötta och hjälpa dem med språket. Jag tror inte heller alla förstår vilken vinst i livet det skulle vara att kunna engelska.

Tre stolta killar som gärna ville vara med på bild.

Barnen tyckte det var väldigt spännande att vi kom in i klassen och kikade, de stod upp och hälsade för att sedan studera oss från topp till tå. Den nyfikenhet som barn föds med är i alla fall den samma även här i Indien! Sedan fick vi se biblioteket som var väldigt stort och väldigt tomt. Inte många böcker där... Stonehill har tidigare skänkt engelska böcker till dem, men det visade sig vara för hög nivå. De bad om böcker för grade 5 och det köptes böcker för våra barns grade 5, vilket definitivt inte motsvarar detsamma kunskapsmässigt. Det har även skänkts pedagogiska pussel som stod på hyllorna med plasten kvar! Jag skulle tro att de helt enkelt inte vet hur de ska använda dem. Datorsalen var ett annat stort fint rum med två datorer i ett hörn... Det var meningen att de skulle utveckla det här rummet med visst bidrag från oss men det var inte färdigt och jag är rädd att även det rummet skulle stå oanvänt då det inte finns kompetens att lära ut.

Den enorma datasalens ena hörn...

Det har även skänkts en studsmatta och två pingisbord till dem, pingisborden stod ihopfällda i datorsalen och studsmattan på gården såg inte ut att ha använts av 250 barn dagligen i ett år... Väldigt sorgligt att se och då vi satte oss ner efteråt för reflektion så kom vi fram till att de inte behöver med saker, de behöver mantimmar. Någon som kommer dit och leker och läser för dem på engelska regelbundet, så inför våren ska vi försöka få ihop volontärer som är där varje vecka. Väldigt intressant besök som efterlämnade mycket tankar och en insikt att vi har det SÅ bra! Och då ska man ha i åtanke att det här är en BRA government school.

En så söt liten flicka med en så härlig blick!

Efter en lunch på ett fik begav vi oss till Stonehill som haft Art Week den korta veckan de gått i skolan och det var konst både på längden och tvären, jättefin utställning med elevernas målningar, lerkrus, mehdi osv. Avslutnnigsvis hade eleverna en uppvisning som innefattade allt från Tre små grisar (Elis agerade gris), körsång (där Majken är med), teater, musik och dans. En väldigt rolig timma med full fart! Jag är såååå impad att elevernas kreativitet och orädsla för att stå på scen att agera. Vilken fantastisk erfarenhet att ta med sig! Sådan lärdom är inte tung att bära i ryggsäcken!

Elis agerar gris och snart faller hans hus av halm...

Kören sjunger till ledning av entusiastisk ledare.
Majken är placerad där bak i mitten, inte så lätt att se...

Dock kände jag mig lite halvkrasslig och öm i magen när vi kom hem från skolan så jag gick för att vila, dock hjälpte inte det utan det blev bara värre. I sängen med tre filtar på och en värkande mage kände jag inte riktigt för fredagsmys... Det blev istället besök över toan och en lördag där jag var helt utslagen och sov hela dagen. Söndagen repade jag mig ytterligare men höll mig horisontellt... Det var tredje gången jag var liggande på ca 1,5 månad (dock första med denna åkomma) så nu tycker jag att det får vara nog!

Teatern är över och Elis verkar ha kul i publiken :)

Majken verkar också nöjd med sitt framträdande!

Skulle så gärna vilja visa alla dessa vardagliga händelser som spelas upp framför mina ögon som jag inte kan sluta fascineras av. Som i morse på väg till pilatesen när två små barn springer runt i bara T-shirts på trottoaren utanför plåtskjulet där man kan sälja papper, men som antagligen även är deras hem så det hänger tvätt på linan utanför. Eller killen som sitter bakom sin kompis på moppen och lutar sig tungt framåt med öppen mun och slutna ögon. Han stensover! Eller är stenpackad... Eller de två små barnen utanför bageriet, som också bara har T-shirts på sig, sittande bredvid varandra och uträttar sina behov på trottoaren. Eller... Jag kan fortsätta med dessa eller så snart jag sätter näsan utanför dörren. Detta var bara några av de händelser som agerat teater framför mig idag.

Slutligen har vi artikeln nedan som gör mig fly förbannad, illamående och som får mig att tappa hoppet för de många stackars kvinnorna i Indien. Jag behöver väl inte säga mer?!?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17838543.ab

På allmän begäran, bild på min finfina GRÖNA väska. Jag är såååå nöjd!

Händelserik vecka med mor och far

Så var de äntligen här, vår kära mor & far, svärmor & svärfar och inte minst mormor & morfar! Som vi väntat och längtat! Och till på köpet hade de Lars med sig som passande nog landade med sitt flyg från Kina 5 minuter före Frankfurtplanet.

Välkomstbanderoll à la Majken & Elis
samt välkomstblommor à la Kumar.

Någon knapp timme efter jag åter kommit i säng efter att ha välkomnat mamma och pappa var det dags att kliva upp och dressa barnen indiskt då det skulle vara stor Diwalishow på skolan.

Så här fina var de när de pep i väg till skolbussen.

Givetvis åkte hela gänget upp till Stonehill för att se Diwalishowen och samtidigt fick mamma och pappa se skolan. Det var även en utställning med diverse försäljare av mat, ljuslyktor, fika, väskor, hantverk etc. Det finns en poppis kille här som designar sina egna väskor och den ena väskan är inte den andra lik och väldigt många har en sådan. Jag gillar dem verkligen men har aldrig fått tillfälle att köpa någon, men där stod ju just min väska mitt framför ögonen! Snygg, rymlig och givetvis grön! Mamma och pappa köpte sig en juicepaketsväska (som jag skrivit om tidigare).

Showen var fantastiskt ambitiös och gick givetvis i Diwalis tecken med teater, sång & dans för att föra budskapet om varför Diwali firas. En modevisning fanns också på programmet. Majken var Ramas fru Sita och var en del av historien och kröntes med krona (men helst hade hon velat vara med i dansgruppen). Elis uppträdde med sång & dans med P3 & P4, bebissång som han själv kallade det, samt Stick Dance (Elis kallar det även pinndans) som han haft som ECA (extraaktivitet under hösten) tillsammans med ett gäng tjejer och en kille. Jag var otroligt impad hur bra de lärt sig stegen och rörelserna, han har aldrig varit det minsta intresserad av det men gjorde det fantastiskt snyggt!

Sita ska föräras med sin krona efter tiden i exil.

Elis i full action med stick dance.

 Här kan ni förkovra er vidare i Diwali (från Wikipedia);

"Diwali (deepavali) är en större hinduisk ljusfest, som firas till minne av guden Ramas återvändande från exil. Den motsvarar vårt nyår.

Diwali är ljusets högtid och den pågår under fem dagar kring nymånedagen i den hinduiska månaden kartika. Högtiden infaller i slutet av oktober eller början av november och är en av Indiens viktigaste högtider.

Man firar Ramas återkomst efter dennes exil i 14 år tillsammans med sin hustru. Man tänder lampor för att visa att man välkomnar Rama hem till Ayodhya. Det är en dag då man ska vara snäll mot andra människor.

En annan gudinna, den fyraarmade Lakshmi, som står för lycka och rikedom, firas också under diwali. Hon avbildas ofta sittandes på en lotusblomma med guldmynt strödda omkring sig. Det städas ordentligt i husen när Lakshmi kommer för att välsigna hemmet och indierna målar tecken på dörrarna, ofta med det heliga ordet – Aum.

Altare byggs upp till hennes ära. Där finns rökelse, en oljelampa, vatten och blommor. Rökelsen bärs i ena handen med svängande rörelser och i den andra bärs en liten klocka. Efteråt fortsätter man med resten av offergåvorna.

I hus, gårdar och butiker tänds ljus och man lägger tända ljus i floder. Släktingar hälsar på varandra, man delar ut gåvor och olika maträtter serveras. Tillsammans sjunger och dansar man och för att driva bort det illvilliga använder man fyrverkerier."

Familjen India.

Och jag kan lova att de sköt smällare och raketer! Framförallt under lördagen och söndagen var kvällarna fulla av oljud så det var nästan svårt att konversera vid matbordet, men jag hade ändå föreställt mig att det skulle varit ännu värre. Enligt lag får man inte skjuta mellan kl 23-06 och det respekterades. Men givetvis var det någon som ville vara först och sköt av smällare redan kl 6 när vi sov som skönast... Inte minst sågs det på gatorna här på området dagen efter vilka som haft fyrverkeri! Drivor av söndrigt papper...

Känns de igen???

Väl hemma från skolans Diwali var det bara för barnen att svida om till Halloweenkostym då det på området anordnades Halloweenparad och efterföljande trick-or-treat. Baren var helt uppe i varv och var ett gäng som gick runt bland husen och bad om godis. Tänd utelampa = ok att ringa på, släckt lampa = inte ok. Givetvis hade vi tänd lampa och jag hade bullat upp med en stor korg med godis. Dock ringde det på dörren precis hela tiden så efter en dryg timma var allt godis slut så vi fick släcka lampan, då kom de i stället via terassvägen där lampan lyste (dock hjälpte det inte eftersom det var helt slut) och efter att ha släckt den ringde det ändå på ytterdörren eftersom lampan inne i hallen lyste. Så till slut satt vi så gott som totalt mörker :). Barnen kom hem med massor av godis, genomsvettiga och superhungriga! Så det blev Butter Chicken som första middag för Sverigebesöket och det uppskattades!

Lärdom till nästa år - köp hem ännu mer godis!

Vackra presenter från Stonehill och dess ägare.

Diwali innebär bl a gåvor och då främst olika former av sweets, vilket vi fick från alla håll och kanter. På skolan fick vi fina presenter med ljuslyktor och choklad både från Stonehill och ägaren till skolan, Rani och Kumar kom med sötsaker och tom vår granne (som vi trodde hade ett ont öga till oss) kom förbi med en present! Jag hade köpt presentaskar till Rani och Kumar som de blev glada över och även till trädgårdsmästaren, men han har inte skött sig på sistone så de står fortfarande kvar i skafferiet...

Nej, det är inte sushi.
Utan sweets från Rani, mycket nötter och socker.
Gott!

Eftersom vi inte firar jul och födelsedagar med släkten i år passade vi på ha julafton en kväll. Mormor och morfar hade med sig paket både från sig och morbror, moster och kusinerna och givetvis fick de öppna dem redan nu. Egentligen bättre att dela upp det än att få allt på en och samma gång.

Sötaste tomtemor!

Lite indiskt bubbel istället för glögg.

En röd keps går lika bra som tomteluva.
Coolaste fotbollsdojjorna fanns i ett av paketen.

Nästkommande dag tog vi en dagstur till Nandi Hills som är ett "bergsområde" (i alla fall kulligt) norr om Bangalore. Första anhalten var ett väldigt gammalt tempel vid foten av Nandi Hills, inte det finaste jag varit vid direkt men kul för mamma & pappa och se det typiskt indiska. En man tog på sig rollen att guida oss runt där, problemet var att hans engelska var väldigt begränsad. Han pekade mest på saker och sa "photo, photo".

Vilket hantverk att mejsla ur dessa stenar till fantastiska djur och berättelser!

Därefter blev det serpentinvägar uppför Nandi Hills, Lars blev mer än sugen att ta med cykeln och cykla upp! Vi blev avsläppta en bit från toppen och tog en brant promenad upp till toppen. Som tur var det lummigt och skuggigt och därmed inte så varmt och även tjuvaktiga apor att iaktta. Väl på toppen var det fin utsikt, dock smoggig så vi såg inte ända in till Bangalore. Kumar som också kikade på utsikten tyckte det var kallt där uppe, säkert 23 grader och sol och härligt svalkande vind.

Upp till topps!

Här var vi större sevärdighet än utsikten.
Mycket paparazzis ;)
(Micke & Edna - kläderna blev poppis! Pyamasen kommer dock inte användas som det som synes)

Vi hade hört att det fanns en ok restaurang på toppen men när vi kom in insåg vi att vi nog inte ville sätta oss där med de nyanlända svenskarna första dagen... Vi körde istället ner och satte oss på en supernice golfklubb och njöt av sen lunch.

Kaffe på maten.

Vi hade ännu inte haft Puja för vår bil som man har en gång om året samt när den är ny då vi var på Maldiverna när den stora dagen för Puja var. Så vi bestämde att vänta till mamma och pappa var här. Detta gör men med sina arbetsredskap för att man ska ha tur och lycka med sina maskiner under året som kommer. Denna gången var vi inte vid något tempel utan Kumar skötte det hela hemma på garageuppfarten med kokosnöt, bananer, speciella blad, lime, någon slags "krita" och rökelse. Sist men inte minst sweets (alltid sweets när något ska firas!).

Kokosnöten krossades sedan mot marken så vattnet skvätte!

Kumar "målar" däcken.

Sist i processen körs lime över av varje hjul, det är viktigt! Och så luktar det gott på garageuppfarten! Därefter bjuds det på godsaker och vips under ceremonin stod plötsligt några chaufförer och trädgårdsarbetare. Det ska visst bjudas på något till alla som deltar på ceremonin och det räckte till en liten bit till alla av kartongen som Kumar köpt. Men trädgårdsarbetarna tyckte visst inte att det var nog utan kom tillbaka nästföljande dag och bad om mer, så de fick ytterligare lite godsaker att frossa i :)

Vi hann även med en alldeles underbar brunch på Leela Palace, har inte brunchat där tidigare men det är överdådigt vill jag säga. Supergott och superlyxigt! Bara en sådan sak att de har sill är ju att dö för!!!

Hello Hippo!

Trevligare att se dem så här än på vår trapp!

Ser något lömsk ut...

Ett besök på Bannerghatta National Park hanns också med under Diwaliledigheten. Vi har inte varit där tidigare men började med en rundtur på zoot som inte var så mycket att ha om man är van vid Borås Djurpark. Djuren hade det väldigt trångt och inte mycket plats att röra sig på. Känns inte så roligt och värdigt att se. Därefter hade vi bokat en jeep att åka runt i genom nationalparken och det blev däremot en höjdare! Till skillnad från tidigare safaris var detta området inhägnat men ändå ett väldigt stort och fritt område för djuren att röra sig på, så vi fick ändå se dem i sin naturliga miljö.

Slappar i skuggan.

Första gången jag såg vit tiger!

De är VÄLDIGT stora!!!

Ja, vad hann vi med mer under veckan som gick? Diverse shopping på malls, Russell market, Commercial Street och HyperCity, några restaurangbesök och givetvis lite häng vid poolen.

En vecka går alldeles för fort och snart var det dags för mamma och pappa att bege sig hemåt. Jag tror de trivdes gott då de lovade att snart komma tillbaka. Även om de satt med hjärtat i halsgropen ute i trafiken...

Rani som grät en skvätt (och även jag) när det skulle sägas hej då.

Kumar (för övrigt iklädd pappas gamla tröja)