Jakt

Idag har det varit shoppandets dag, eller egentligen tvärtom. Skickade i väg Kumar för att köpa kött och vispningsbar grädde till kvällens middag med vänner. Grädden var slut och han ringde mig ett par gånger för att höra om han kunde köpa någon annan, men det är just den vispade jag vill åt idag.

Rani föreslog ytterligare en affär som jag åkte till efter lunch. Givetvis inget napp. Fick helt enkelt tänka om, vaniljglass får det bli! Ny jakt inleddes, men även där fick jag ge upp när sex butiker besökts. Nu blir det istället mandelglass och kolaglass. Helt otroligt vad mycket tid som ibland spenderas efter att få tag i det jag tänkt mig! Åh, vad jag kommer uppskatta Köpet hemma, allt under ett tak.

Kumar vill gärna ha luftfräschare i bilen och vi har haft en citronvariant som varit behaglig. Igår inhandlades en wunderbaum i färgglatt mönster och pina colada doft. Förstår ni hur det luktar??? Sliskigt och huvudvärksframkallande! Måste i handla en ny som han får sätta dit i stället. Varför inte lite Clean Cotton? Då börjar nästa jakt som antagligen varar i ett par veckor...

Bad indian days and good ones as well

Just nu har jag haft några bad indians day, sådana dagar då man inte ser charmen genom all smuts och orättvisa. Då verkligheten är lite för grym, jag själv lite för trött och lättretad och Indien nappar på att retas lite, både vad gäller stort och smått. I tidninguppen läser vi om en 5-åring som blivit våldtagen och misshandlad. En maid till en svensk familj blev misshandlad av sin man utanför murarna till Palm Meadows som hon vill skiljas ifrån. Han har precis kommit ut från ett 5-årigt fängelsestraff och vet inte var familjen bor och vill inte skilja sig utan att få huset. Det löste han genom att slå henne gul och blå, så hon inte kan arbeta på ett tag. I tidningen går dagligen att läsa om mord på fruar (och ibland även män) och självmord som ofta bottnar i att familjen inte accepterar ett visst val i form av kärlek, skilsmässa eller dylikt.

"Kiosk" på väg till skolan.

Och för egen del räcker det med en chaufför som bara vill ha och ha. En ny regelbok här på området som verkar vilja motsträva trivseln i stället för att främja den. En detalj som blivit till stor debatt är att kvinnor ska ha badmössa i poolerna. Så det har jagats kvinnor som står i barnpoolen med vatten till knäna och männen slipper vilket vi västerlänningar ser som diskriminerande. Det finns ju kvnnor med kort hår och män med långt hår, eller hur? Men i går vid poolen sågs inte många badmössor till och jag kommer ignorera det fullständigt, tycker det räcker gott med uppsatt hår.

Majkens fina stilleben från förra veckans barnkalas. Visst är det fina saker?!
Jag fick i uppdrag att köpa en plastblomma till vasen...

I går hade vi dessutom kattbesök igen... Hade glömt ta ut laxen ur frysen som vi skulle ha till middag på morgonen så jag la den på ett fat på köksbänken, givetvis inplastad. Sedan försvann vi till poolen i ca 1 timma. När vi sedan kommer hem ser jag att häftstiften i myggnätet i en av dörrarna är på golvet och nätet löst. Och på diskbänken stod en tom tallrik kvar! Katten har alltså tagit med sig 1/2 kilo rökt inplastad lax och gått ut igen. Har varken sett till plasten eller klämman, men jag antar att det inte är några hungriga katter som stryker omkring här i området idag.

Grrrrrrr! Så det är lite av de saker som gett mig negativ energi på sistone.

Mangosäsongen är här! Och som vi frossar!
Här en artikel med ett urval av de sorter som finns.

Det som däremot gav mig positiv energi var fredagens besök på Stonehill, det var utställning och föreställning efter deras Art Week. Det var fantastiskt fint ordnat med utställnng av alla elevers alster, snyggt arrangerat så det kändes proffsigt och genomtänkt. Därefter var det uppträdande i gympasalen och P1-P3 började med sin djurmusikal. Det var tigrar (vilket Elis var), björnar, T-rex mm mm och allt hade barnen själva hittat på, allt från sångtexter till replikerna. Givetvis var det jättecharmigt!

Kokosnötsförsäljning mitt ute i ingenstans, på väg till skolan.

Familjefordon. Ingen hjälm alls den här gången.
Kvinnorna sitter alltid på kanten med sina vackra saris.

Sedan följde det lite teater med Törnrosa, dansuppvisning, improvsationsteater, diktläsning och musik. Det var verkligen proffsigt och eleverna var jag sååååå impad av! Inga problem att stå på scen alls. Dock blev det olidligt varmt där inne så svetten rann. Men det är vi ju vana vid, vid det här laget. Därefter följde barnen med mig i bilen och så åkte vi förbi Volvo och hämtade upp Lars innan vi åkte hemåt och hade fredagsmys.

Elis älskar läxor! Och har han inga, får jag hitta på.

Majken är inte lika road, men ack så flitig!

 I lördags åkte vi iväg på lite ärenden, Elis blev klippt och sista födelsedagspresenten inhandlades till eftermiddagens barnkalas. Snabbt hem för lite lunch och vidare på kalas här i området för barnens del. Själva hade vi egentid, som denna gång tillbringades på gymmet som vi var helt själva på. Därefter blev det upphämtning av barn och Majken hittade en ny kompis som hon fortsatte leka med. Mellanmål blev kex och brie på altanen med ett glas rött. Det är då man inser att livet är rättvist ;).

Lars drog som vanligt iväg på cykeltur på söndagsmorgonen och var borta ett bra tag. Ett pass i högt tempo och hög temperatur som tog på krafterna, han var inte pigg på resten av den dagen. Men vi begav oss i väg till gårdagens kalasfamilj som bjöd på överbliven tårta. Smaskigt värre! Smakade som svensk sommar! Därefter blev det poolbad och laxmiddag, nej, just det, det blev "vad kylskåpet har att erbjuda" (och det brukar inte vara så mycket spännande på söndagar eftersom jag brukar veckohandla på måndagar).

I helgen ville barnen titta på filmer från när de var små, så det har vi gjort och lagt över dem på datorn. Vilken värdefull skatt det är! Det är alldeles ljuvligt att se hur de pratar och ser ut, vilket tyvärr försvinner ur minnet. Men det var fantastiskt att se alla dessa filmer och få flashbacks om den tiden, jag blir alldeles tårögd bara jag tänker på det.

Färgglatt hus. Satt och fotograferade allt möjligt på väg till skolan.
Den vägen ger så mycket intryck!

Restaurang av enklare sort.

Granitskivorna ser ut att snart välta, hoppas ingen står i vägen då...

Måndag betyder yoga och idag var det alldeles underbart! Även om den startar 7.45 och salen inte har några väggar, så brukar det ändå vara väl varmt nu. Men idag är det lite molnigt och en härlig vind. Så det var en ren njutning att stå i den svala vinden och göra Suri Namaskara. Visst är det ett otroligt vackert ord??!! Det betyder solhälsningen på Kannada. Tänk att få starta dagen på ett så rofyllt och energigivande sätt! Det är livskvalitet!

Idag är det 46 dagar kvar till sommarlov!
Och 48 dagar kvar innan vi åker hem till Sverige!
Och 49 dagar innan vi landar på Landvetter!

Biopremiär och även musikalpremiär

Sitter här i min ensamhet efter en härlig dag! Barnen har gått och lagt sig i tid och Lars är i norra Indien (en stad som typ heter Pittanpor) till i morgon kväll. I dag var det helgdag för en viss kast och skolan var ledig, inget stort firande men kanske hade lärarna schemalagt en studiedag?

I varje fall var det skönt att få sova lite längre och inte rusa upp, men ändå vaknade jag med ett ryck kl 05.25 och trodde jag missat ställa klockan. Men jag hade ju 5 minuter tillgodo, tänkte jag, innan jag tänkte ytterligare en gång och insåg att det var ledig dag. Så vi gick nog inte upp förrän halv 8.

Efter frukost drog vi till Hypercity för veckohandling, hanns inte med igår. Barnen gillar det för de är där så sällan och idag fick de välja varsin skrivbok för läxor samt att Elis behövde nya oranga kläder. På fredag är det musikaluppvisning för honom och i morgon ska han ha med sig orange tröja + byxa. Vi ägde varken det ena eller andra, men som tur är kostar det inte så mycket här och lyckligtvis hittade vi både T-shirt och shorts på Hypercity till det överkomliga priset 25 kr/styck. Vi får se hur det kommer bli i hans tigerframförande. Antagligen har de vidare attiraljer på skolan.

Jag har sagt det förut, de hittar på så mycket kul i skolan! I måndags var det International Book Day (kanske firades det även hemma i Sverige??) och då lämnade jag av en Madicken och en Kråke på bussen. Resten av veckan, ons-fre, är det Art Week. Det innebär att de har diverse konst och kreativa lektioner mest, några vanliga lektioner men främst Artrelaterat. Och på fredag eftermiddag är det fritt fram för föräldrar att komma och se skapelserna.

Efter Hypercity var vi hemma en snabbis innan det bar av vidare med kompisar till ett mall för lunch och bio, "Croods". För oss var det första biobesöket men vi hade proffs med oss som beställde guldplatser till oss och det var en hit! Det innebar att vi fick raden högst upp i stora sköna fåtöljer som var elektriska och i stort sett kunde fällas ner i liggläge. Hur skönt som helst! Och hade inte filmen varit bra hade det med lätthet gått att somna.

Glidar'n i liggläge.

Kompismys under kissepausen (ja, sådan har de här!)

Därefter blev det läxläsning och middag. Vad mycket enklare det var att ta tag i läxan idag när Majken var pigg även om klockan var 18! En ren fröjd och hon var så flitig så hon blir färdig i morgon och får därmed läxfri torsdag :)

I lördags var de sista dagen att ta igen för barnen i skolan från strejken som var häromveckan. Lars kom hem sent på fredagskvällen så den här morgonen hade jag inte bokat in någon tennisbana. Men han var upp och gosade med barnen innan skolbussen och när vi lämnade sa han: "Om ni går morgonpromenad idag med så gör jag inte frukost till oss riktigt än". Efter den sedvanliga promenaden kom jag hem till ett dödstyst hus och beslöt mig för att gå ner till gymmet. När jag sedan kom hem vi 9-tiden och tog en dusch utan att han vaknade insåg jag att frukosten får jag nog göra själv ;)

Det blev inga längre utflykter den här gången, men vi behövde något att ta med på middagen som vi var bjudna på på kvällen (som för övrigt var mycket trevlig och smaklig!). Så vi tog en promenad till Forum Value Mall och inhandlade lite praliner. Det är en promenad på knappt ca 20 min och vi reflekterade över att vi hade aldrig gjort detta som nykomlingar. D blev vi stressade av all trafik och oljud, men nu var det inga problem att korsa den väl trafikerade gatan utan problem. Hemvägen premiärtog vi en richshaw för skoj skull, det har vi dock inte berättat för barnen som skulle bli gröna av avund.

Lars är i längsta laget för att få plats.

Häromnatten vaknade jag av ett buller och bång på nedervåningen. Det har varit några inbrott på området, så min första tanke var såklart att det var en tjuv så jag ropade till högt och ordentligt. Då vaknade Lars till som trodde att något av barnen fallit ner från övervåningen ner i marmorgolvet och han skrek också till. Vi tände upp och sprang ner och fann att soptunnan i plåt i köket hade vält. Och det gör den liksom inte bara av sig självt.... Alla dörrar var stängda och låsta, men så fick jag syn att ett myggnät var öppnat! Trots att jag någon dag tidigare satt fast häftstift i dem för att Rani sett att ett var öppet en dag. Myggnäten sitter bara med kardborre och kan tryckas in om man har lite kraft och det har visst katterna här... De har ju varit inne här förut och ätit upp muffins t ex, men då har vi trott att de smitit in när vi haft öppet en stund (och det är ju möjligt att de också gjort). Så igår fixade jag med ytterligare häftstift i varje hörn för att det ska vara ännu svårare att trycka till kardborren och när jag gjorde det hittade jag ytterligare ett utdraget häftstift bakom en gardin. Så vi har uppenbarligen haft kattbesök vid fler tillfällen...

Tillbaka till natten, så visste vi inte om katten var inne eller smitit ut samma väg den kom. Så det var stor kattjakt med ficklampa, dock utan resultat. Så antagligen blev katten lika rädd när det brakade till och sprang ut samma väg som den kom. Så nu barrikaderar jag de öppna dörrarna där de kan ta sig in med stolsdynor och tunga kartonger. Här ska det minsann inte komma in fler katter (även om de nytillkomna kattungarna som håller till i ett hörn av vår trädgård är gudomligt söta och så små, små)! Men resten av den natten blev det inte så mycket sömn vill jag lova!

I morgon är det den årliga Pink Elephant Sale inne i stan och det är försäljning av kläder, leksaker, skor, köksutrustning mm mm som medlemmar i Overseas Woman Club har skänkt - loppis på svenska helt enkelt. Det är visst en riktig höjdare för all personal man har som kan köpa allt jättebilligt samtidigt som pengarna skänks till välgörande ändamål. Så i morgon ska Rani och Kumar åka på detta, de har inte varit på den stora dagen innan utan bara då det varit försäljning av resterna här på PM. Men det är visst fullt med folk och full rusning in när dörrarna öppnas. Jag bidrog med 1000 rupies (125 kr) till dem var för att de ska kunna köpa sig något, de har aldrig pengar för oförutsedda händelser och detta kom plötsligt på. Varorna säljs för 10, 30, 50 eller 100 rupies, så förhoppningsvis kan de få med sig en hel del hem. Vi får se i morgon em när de dyker upp här igen. Hade först tänkt gå själv, men det är visst inte så mycket för oss att ha och jag vill inte missa min kära pilates.

Snart dags att hoppa in i duschen och därefter bingen. Men först ska jag bara sätta fram hindren så att inga katter tar sig in i natt!

Äta bör man, annars dör man

Så var det fredag igen! Känns det igen? Tror nästan jag skrivit det en och annan gång. Och idag innebär det att Lars kommer hem som varit borta sedan i söndags, skönt att få klanen samlad. Dock går barnen i skolan i morgon, så de får nog se honom först i morgon em. Elis längtade efter söndag redan i morse, för då ska han  minsann pussa på sin pappa hela dagen!

Veckans rangoli made by Rani

I går satt vi och hade mysiga samtal till middagen, mormor och morfar & farmor och farfar kanske dock inte gillar samtalsämnet....
M: - Vart ska vi flytta nästa gång? Jag vill inte flytta till Kina.
E:- Nej, Kina vill inte jag heller flytta till.
Jag: - Men vi flyttar kanske hem till Sandared igen.
M: - Jag kanske vill flytta till Japan eller Australien.
E: - Eller USA, för då kommer vi ju förstå vad de säger.
Känns ju skönt att de för sådana diskussioner och inte bara längtar hem, då känns det som de har det bra och inte "farit illa" av att ryckas upp från skola, vänner och tryggheten hemma i Sandared.
Sedan fortsatte samtalet med att Majken detaljerat förklarade hur en vulkan är uppbyggd och fungerar samt var de finns. De har naturfenomen som tema i skolan nu och uppenbarligen har hon lärt sig en hel del.

Därefter var det läxläsning som Majken inte alls var sugen på och satte sig på tvären, så kvällen slutade inte lika mysigt som under middagen...

Morgonrutinen

När vi flyttade ner och fick inhandla Nescafé, eftersom inte kaffebryggaren anlänt, tänkte jag att det här kaffet ska jag aldrig mer dricka när väl bryggaen kommer. Men efter några veckor så började jag hitta den optimala doseringen och tyckte det var helt ok, till och med gott! Så, så här ser det ut varje morgon här hemma och jag ser det som min mysstund. En aspekt på det hela är att vi i vår vattenmaskin har varmt vatten, så det är så snabbt och smidigt att få till sitt morgonkaffe.

På tal om varmvatten, så har jag nog inte skrivit om att Filip efter några dagar uttryckte sin frustration över att duschen var så kall. Men det var ju vi som inte varit så informativa.... Ca 15 min i förväg måste vi trycka på knappen till varmvattenberedaren för att få vattnet varmt. Stackars Fille! I och för sig duschar jag bara i kallvatten nu för att svalka av mig, men barnen föredrar det lite ljummet.

I veckan har det varit lite uteluncher. Den första intogs på Likethatonly som ligger alldeles nära Palm Meadows men som jag aldrig besökt. Jag älskar verkligen namnet, för det är ett uttryck som indierna gärna använder. Rani säger det varje dag i olika sammanhang, "like that only". Mycket gott och trevligt med en svenska, en tyska och en amerikanska.

Mumslunch på Likethatonly

Nästa utelunch intogs på Leela Palace där Overseas Woman Club har sina torsdagsmöten. Jag har inte varit där sedan jag anmälde mig och åkte dit för att hämta upp mitt medlemskort. Det är verkligen så flott och flådigt där! Jag blev kvar och åt lunchbuffé i deras trädgård. Hur gott och härligt som helst! Jag höll mig till starters och dessert och blev alldeles proppmätt utan huvudrätt. På startersbuffén hade de massa olika sallader (som jag verkligen ska frossa i mig av i Sverige i sommar), ljuvliga ostar, bröd och även soppor. Dessertbordet ska vi inte tala om, hade helst smakat lite av allt men gjorde såklart inte det för då hade jag mått allt annat än bra.... Men det var en fröjd för ögat att skåda!

Dessertbordet sett från ena sidan...

Chokladkonstverket i mitten var gjord av Valrohnachoklad,
min favvis, gissa om den var god?!

Eftersom jag redan skrivit så mycket om mat, fortsätter jag lite till.på det spåret. När det var Ugadi här förra veckan kom Kumar med godsaker som de firar med, kokospannkaka och en frukt som jag inte vet namnet på. Pannkakan var som ett tunnt bröd med smak av kokos som var riktigt gott. Frukten, som såg ut som en platt nöt, skulle tvättas och skalas och i skulle det finnas ett sött vatten. Dock råkade nog Lars hälla ut vattnet när han skalade dem och kvar fanns ett fruktkött som liknade litchins fruktkött men som dessvärre inte smakade någonting.

Rani som firade sin högtid i söndags hade med sig festmat till oss i måndags. Wada som är en friterad ring med daal (linser) och lök samt ett sött bröd som de äter med lite smör på. Jag var nog den som uppskattade Wadan mest, smakade egentligen inte så mycket men var väldigt mättsam. Brödet var kryddat med kardemumma och jättegott!

Resterna av Wadan och det söta brödet som barnen och jag inte orkade äta upp.

Ranis före detta mam lärde henne att baka bröd, vilket vi är väldigt glada för. Dels är jag ingen hejare på matbröd och det brödet hon gör är riktigt gott. Det luktar ljuvligt den dagen i veckan hon bakar det (med viss variation med ingredienser) och resultatet blir ett stort, saftigt bröd.

Känner ni doften av nybakat bröd??

För att inte tråka ut er fullständigt med all mat (men vi gillar ju verkligen god mat) så avslutar jag med en liten bildkavlakad med delar av min dag i bilder;

Hos slaktaren, New Frosties, och köper kycklingfilé och köttfärs.

Jodå, pappa följer lagen och har hjälm på huvudet...

Vilka rosor ska jag välja idag? Vita får det bli!

"Floristerna" gör rent rosorna och binder dem. Blommorna har gått upp i pris i och med alla festivaler (idag är det också en festival där en guds (??) födelsedag firas. Tala om att indierna tar tillfället i akt och fira när det firas kan!). 20 långa, fina rosor för 15 spänn. En packe gladiolus fick också hänga med hem.

Här sitter hon bland alla sopor...

Väl lastad cykel med återvinning.

En av Palm Meadows tre Supermarkets har flyttat och kyldisken var större än dörren.
Undra hur de fick in den en gång i tiden??

Bombning i Bangalore

I går em fick vi ett mail från skolans rektor som informerade att det bombats i stan, i ett politiskt högkvarter. Trots att det hänt på morgonen hade det gått mig förbi hela dagen. Rektorn skrev också att det ev varit ytterligare en bomb och då i ett området närmare skolan och som skolbussarna passerar på väg hem. Detta var dock obekräftade uppgifter och bussarna skulle köra i karavan hem på alternativ väg. Det kändes ju sådär att läsa och en olustkänsla och oro spred sig i kroppen. Strax därpå fick jag sms från bussvärden om att de var på väg hemåt men att de skulle bli något sena och var det minsta oro på vägarna skulle de vända om till skolan igen.

Jag försökte ringa Majken på hennes telefon men fick inget svar, dock oroade det inte mig då jag haft sms kontakt med bussvärden och en vän hade haft kontakt med sin dotter från sin buss. Majken brukar spela på telefonen och de måste ha ljudlöst på skolan, så det var inget konstigt med det.

Strax därefter ringde Lars från Japan och då hade han blivit uppringd från en av Elis klasskamraters pappa och sammanfattat läget och händelsen genom telefonkedja. Jag hade förväntat mig att skolan skulle vara närmare en timma sen, men jag fick sms från Majken att de var på ingående redan 15 minuter efter utsatt tid. Barnen var lugna och hade inte märkt av något alls på vägen hem. Det visade sig att ryktet om ytterligare bomber bara var just rykten. Skönt!

På kvällen fick vi ytterligare mail från rektorn som förklarade att de var en stab som fortfarande var på skolan för att ha kontakt med polis osv för att höra om händelseförloppet och om det behövdes ytterligare åtgärder, men planerna var att ha skolan öppen som vanligt om inget ytterligare hände under natten. Och det gjorde det inte, så idag är det en alldeles vanlig dag igen :). Känns som skolan agerar väldigt professionellt och jag är än en gång imponerad av Stonehill!

I går morse satt jag som vanligt med mitt morgonkaffe och tidningen i lugn och ro. På förstasidan rapporterade de från bombningen i Boston och möttes av en bild med en man i rullstol där benpiporna stod åt alla håll. Fy, vilken syn! Sådana bilder publiceras aldrig i Sverige, men med ens blev verkligheten så brutalt grym. Blir verkligen helt förskräckt över den ondska som finns i världen och hur oskyldiga människor drabbas.

Sitter här och väntar på att bli upplockad av en vän och hennes driver för besök på Leela Palace och Overseas Woman Club. Det blir mitt andra besök och jag ska hämta mitt medlemskort och har även tänkt att spana in de olika charityprojekten som de samarbetar med. Hoppas de har något som jag känner att jag kan bidra i.

Snorkling och Zorba

Svisch, sa det än en gång! Helgen är till ända och Lars har begett sig österut mot Japan. Han åkte igår kväll och kommer hem fredag kväll igen. Det går bra att vara själv här, även om jag föredrar att ha familjen samlad så klart! Det största orosmomentet är mornarna, som är tidiga som de är, men när vi inte delar på sysslorna får jag gå upp ännu tidigare. Elis sov som góast när jag väckte honom i morse och han var inte alls sugen att gå till skolan. Han är lite förkyld efter all AC och bad, så han försökte med det som argument att stanna hemma. När det inte gick hem hos mig, gick han vidare med magont och ont i benet. Men det blev skola ändå och det var en glad kille jag lämnade på bussen. Majken stod dock och stampade att vi aldrig kom, "klockan är ju 10 över och bussen har säkert redan kommit", men bussen går aldrig före 20 över och det tar ca 3 min att gå dit så det var ingen fara, men Majken är ju ordningsministern själv.

Ödla, modell större, i trädet.

Helgen började med sleep-over-party för Majken i stort sett direkt efter skolan i fredags. Det var en förväntansfull tjej som sparkade i väg på sparkcykeln och de hade nog haft det toppen med lekar, god mat och massa bus, så det var en "bakis" tjej som kom hem på lördag förmiddag.

Det blev poolen under dagen och nu har vi ytterligare en fisk i familjen. Majken har ju alltid älskat vattnet och rör sig helt obehindrat i alla poolerna. Elis, som ju är trygghetsminster, vill ju känna sig helt säker innan han gör några utsvävningar. Vi har hållit till mycket i en lite mindre pool och där han bottnar utan problem och där har han lärt sig mycket och känner sig helt trygg. Nu tog vi med snorkel och googles som några kompisar haft och efter lite testande i stora poolen har han utvecklats till en riktig fisk han med. I går körde han fulla längder i träningspoolen med snorkel. Tala om utveckling!

Firren tränar längder.

I lördags kväll var vi bjudna till Lars chef på inflyttningsfest. Ett jättefint och fräsch hus som var byggt på höjden med tre våningar och en härlig takterass. Elis tyckte det coolaste var att vi körde ner i garaget och där fanns en dörr med trappa upp direkt till huset. En mycket trevlig tillställning med massor av god mat och dryck. Barnen var exemplariska och Majken somnade i soffan redan före desserten. Elis roade sig med Arsenal på TV och var helt inne i matchen (han har nog sett för mycket från sin far och morfar...). Kvällen avslutades med Zorba dans, så nu kan jag det ;). Trodde inte jag skulle lära mig grekdans i Indien, utan snarare Bollywooddans. Gårdagen blev således lite sömnig, så även då var vi vid poolen.

Pappa-son-gos innan pappa reser bort hela veckan.

Och så har ju våran pappa/svärfar/farfar fyllt jämnt i helgen! Hip hip hurra för Yngve!

Grattis världens bästa farfar!

Varmt, varmt, varmt...

"Det är så varmt", "jag är sååååå svettig" har blivit väl använda meningar de senaste veckorna. För det är verkligen hett nu, tom Rani säger att det är varmare än vanligt vid den här tidpunkten. Mars var varmare än vad den brukar vara och nu i april har det vissa dagar varit olidligt. Jag vet att ni i Sverige rynkar på näsan åt detta och tycker jag ska vara glad som har det varmt och skönt, men det finns faktiskt gränser... När termometern står på 28 grader när vi går upp kl 5.30, då vet vi att vi kan räkna med att det blir en väldigt varm dag. Men idag gladdes jag åt att det bara var 22 grader när vi steg upp och morgonpromenaden var en njutning och inte alls speciellt svettig.

I lördags var det dags för barnen att ta igen en av de skoldagar som försvann i och med strejken förra månaden. Det var inte speciellt populärt, men jag lockade med lite lördagsgodis i snacksboxen och det gick hem! Lars och jag började med en timmas tennis när vi vinkat av barnen med bussen. Det har gett utdelning att ha haft några lektioner, så det går betydligt bättre än första gången. Men det är verkligen ömsom vin, ömsom vatten. Dock mest vatten än så länge. Har bokat en ny tid i morgon bitti, så får vi se om det blir vin eller vatten, svett lär det i alla fall bli för första lediga tiden var först 9.30.

Veckans Rangoli - visst tar jag mig??!!

För att återgå till förra lördagen så åkte vi in till City Market, där vi inte varit förut. Barnen är inte så förtjusta i marknader med folkmyllret och att bli uttittade och klappade på, så det var en god idé att bege oss i väg själva. Denna marknaden har främst frukt, grönsaker och blommor och lite köksutrustning. Ingen kött eller fisk och därmed var dofterna inte allt för oangenäma. Jag bara älskar att gå runt på dessa marknader och insupa färger, former, människor! Det är verkligen Indien! Lars fotade en del med vår kamera, men dessa har vi inte laddat över än. Det är både kvinnor och män som sitter i sina små stånd och säljer sin skörd för att  få ekonomin att gå ihop. Vid blomstermarknaden satt massor av främst kvinnor och knöt ihop blommorna till långa färgglada girlanger, det är allt från små, korta att fästa i håret till meterlånga, tjocka att hänga vid templet eller utanför politikers hus (ja, det är sant! Det är val här i Bangalore nästa månad och ett hus jag passerar till Hypercity ägs av en politiker som överöses med blommor nu inför valet. Varför? Ingen aning!). Det såldes wokar i alla de storlekar och då menar jag verkligen alla storlekar. Lars blev sugen på att köpa hem en liten gasolgrill och wok, men då behöver vi nog hjälp av Kumar för att pruta. För det var vi inget vidare på. Vi köpte med oss lite frukt och grönt samt nötter och andra godsaker till en spootstyver i våra ögon. Men när vi köpte ett blomkålshuvud för 20 rupies (2,50 kr) så skrattade alla runt omkring oss och vi förstod att det var överpris. Men handlar det inte om större summor kan jag ta det. I övrigt kostade allt 10 rupies. Köpte även några blomsterslingor som jag gav till Kumar som han fick ge till sin fru, Kumar vet att jag älskar blommor och kommer ofta med en köpt slinga eller väldoftande blommor från en buske han gått förbi.

Hittade mango i vårt träd.
Mangosäsongen är här och vi frossar!
Love it!

Så gott som självförsörjande på papaya.

Trodde aldrig att våra rangliga bananträd skulle ge frukt,
men ooops så fel jag hade!

På väg till Kumar som parkerat en bit bort gick vi igenom en lång gata där de bara sålde saris. Det finns så mycket vackra färger, mönster och stenar! Här stod männen på rad utanför butikerna och försökte locka in för att få visa vad just de hade att erbjuda, men vi avstod denna gång. Vi var mer sugna på lugn och ro samt lite mat i magen. Så det blev myslunch på Olive Beach, en medelhavsinspirerad restaurang med supergod mat och härlig atmosfär. Kunde nästan tro att vi befann oss i grekiska övärlden!

Livsnjuteri på Olive Beach

I går var det helgdag här, Ugadi, Indiens nyår. Därmed var vår maid ledig och även chaufför, Kumar är ledig även idag då hans föräldrar från landet har kommit på besök. Förstår inte riktigt det här med alla festivaler och firande här, det beror mycket på vilken del av landet man kommer ifrån om man firar eller ej, så igår och idag är det stora firandet för Kumar och hans familj som kommer från Kannada, Rani däremot som är Tamil Nadu har sitt firande på söndag. Rani som är ensam med sin dotter och inte har så mycket pengar gav jag 500 rupies (ca 60 kr) innan hon gick i onsdags för att hon skulle kunna köpa något extra gott att fira med. Hon blev överlycklig och skulle spara pengarna till på söndag.

Har läst på och frågat ang firandet och gårdagen började med att bada i olja för att bli ren och att allt det "smutsiga" ska rinna av. Därefter tas de nya festkläderna på för ett besök vid tempel, dit man tar med sig blommor (som för övrigt chockhöjts i pris denna vecka i och med nyåret), mangolöv, någon form av sött ris med nötter och frukt i. Man lämnar saker som både är söta, sura och bittra för att börja om från skratch i och med nyåret. Maten för dagen är vegetarisk och idag firas det med non-veg. Så de som firar enligt traditionerna firar i dagarna två innan plikterna kallar igen.

Majken firar Ugadi med att baka banankaka.

Fick ett mail från Elis engelskafröken förra veckan, miss Lisa, som skrev att Elis lärt sig så mycket och hanterar språket bra nu. Hon tyckte hans framsteg var enorma! Han läser sina böcker så bra och älskar och skriva (har dock lite problem med svenska och engelska, säger jag i, skriver han e, vilket är helt rätt på engelska). Fantastisk utveckling! Märker även när han säger meningar här hemma att han blandar svenska och engelska utan att var medveten om det. Majken är också fantastisk och läser engelska så bra. Dock är hon blygare när det kommer till att prata så när hon häromdagen pratade hela meningar med Rani blev jag alldeles förvånad. Stolt mamma!

Elis bok om energisparande som är temat nu.
Han vill ta sina pengar och köpa korgar så vi kan sortera plast, papper, glas mm.
 Det är inte som hemma i Borås men vi sorterar glas, kartong och komposterbart.

Majkens matteläxa. Här kör de inte med liggande stolen.

Ytterligare hemläxa för M, förstå text och hitta fakta vs åsikt.

Majken ska på sleep-over-party i kväll.
Elis testar presenten, hoppas Wilma kommer sova gott med den :)

Reseblogg del 2 - Kabini

Dag 2 började med en två timmars biltur mot Kabini där vi skulle checka in på Orange County. Om vägarna börjat bra i går och blivit sämre allt eftersom, så var det samma scenario idag. Dock började nivån otroligt mycket lägre en gårdagen, från dåliga till riktigt, riktigt usla. De sista 2,4 km fram till resorten tog 22 minuter...

Men det var fantastiskt att komma ut på landet och se livet där och köra genom små byar. Jag förstår att dessa människor har ett heltidsjobb bara på att få livet att fungera genom att gå och hämta vatten i stora kärl och bära hem dem några kilometer på huvudet, tvätta kläderna för hand i vattendraget, vattna de små ägorna med bananplantorna, ta hem kossan från betningen. Trots att dessa människor inte har mycket materiella ting och bara ett väldigt litet enkelt hus att bo i, så verkade de ha livskvalitet och lycka. Hade jag varit fattig hade jag hellre bott så än här i Bangalore.

Söt bil :). Med säkert 7 personer inknödda.

Handtvätt. Frågan är vilket gradantal det är i vattendraget?

På väg hem med dagens brasved.

På väg hem med familjens fordon.

Saris på tork.

Overloaded.

Det första som mötte oss när vi klev ut ur bilen var en flötspelande som spelade en osammanhängande truddelutt, detta skulle göra oss extra välkomna skulle jag tro. Men det gjorde oss mest extra fnissiga. Vi bjöds på presentation om resorten och de aktiviteter och utflykter som erbjöds tillsammans med ett glas rörsockerjuice. Det var svalkande och gott efter bilfärden, vill jag lova! Utmed vägarna säljs det rörsockerjuice överallt men vi har aldrig vågat oss på att köpa från dessa vagnar, men äntligen fick vi testa och det var riktigt gott! Givetvis sött, men inte så sött som jag förväntat mig.

Hela stället består av ett antal fristående stugor med gemensamma restauranger, pooler, spa och reading lounge. Allt mycket smakfullt och sååååå lugnt! Njöt verkligen av lugnet och tystnaden, som är lätt att ta för givet hemma i Sandared. Vi hade verkligen underbara dagar här med underbar mat, bad, elefantridning, ännu mer lek och bad och det mest fantastiska av allt - safari!

Reading loungen bjöd på underbar cappucino.
(är inte så bortskämd med det här...)

Vårt fina badrum med dekorationer.

På promenad. Vi bjöd även elefanten på EN banan.
(kändes väl som EN jordnöt för oss)

Vår alldeles egna jacuzzi. Det gick ypperligt att hoppa även i denna, även om barnpoolen  lämpade sig bättre.

Safarit var en riktig höjdare! Efter en kort båttur från resorten till en annan resort hoppade vi på terrängbussen som skulle ta oss runt i nationalparken. Än en gång började det med superusla vägar i knastertorr natur till vi slutligen kom fram till en liten savann där det på långt, långt avstånd syntes massa elefanter. OK, tänkte jag, är det så här det kommer vara så är jag inte överväldigat imponerad. Men det skulle bli andra bullar. Eller i detta fallet elefanter. Det var viss spänning bland och 16 passagerare på bussen och vår guide som verkligen brann för sitt jobb när vi körde runt på de krokiga vägarna och spanade in i buskagen. Plötsligt upptäckte Lars en elefant bland eukalyptusträden och efter en sväng på vägen var vi alldeles, alldeles nära, det var verkligen mäktigt att se den fina elefanten bara ett antal meter från oss. Vi var verkligen på besök i deras värld och inte på ett zoo!

Spejande pågår!

35-årig elefant som Lars "hittade" ensam i skogen.

Efter det kom vi fram till massor av apor och hjortar, typ Bambi, som vi stannade till och iakttog länge. Aporna hoppade upp och ner i träden och lekte med varandra, allt på bara någon enstaka meters avstånd. Vi körde runt på småvägarna som gick i kringelikrokar och upp & ner och fick se en rad olika djur såsom vildsvin (dock inte från Balltorp), bufflar, påfåglar, örnar (svärmor och svärfar hade varit impade), diverse andra fåglar, fler elefanter, apor och olika sorters hjortar. Även en ekorre som fascinerade många, men som såg ut som den vi har hemma i Sverige. När det kändes som vi var på väg tillbaka utan att ha fått se varken leopard eller tiger körde vi plötsligt ut på ett ställe vi redan varit på för att blicka ut över savannen. Vi var där som tredje bil och vår guide hade fått tips om en tiger! Och efter en del spejande så såg vi den! Om än på mycket långt avstånd så var det otroligt häftigt att se spelet i naturen, hur hjortarna reagerade när tigern kom gående i sakta mak, men den passerade utan att notera hjortarna och gick ner i ett vattenhål. I skymningen när värsta värmen lagt sig var tigern mer sugen på att få dricka än att äta. Hur coolt som helst!

Bambi

Hade vi haft ett annat objektiv hade även ni sett tigern!

Klockan halv sju måste alla bilar vara ute ur nationalparken och vi hade verkligen gasen i botten för att hinna, i guppen så hoppade vi upp ur våra säten! Chaufförerna får en prick varje gång de kommer ut för sent och efter tre prickar blir de av med licensen och får inte köra i någon park i hela Indien. Antagligen hade vår chaffis redan två prickar med tanke på hastigheten. Hur det gick för de andra har jag ingen aning om, men någon bil anlände till savannen precis när vi gav oss där i från.

Trötta, glada, svettiga och dammiga kom vi tillbaka till vår stuga och tog oss ett välförtjänt dopp innan kvällens 5-rättersmeny intogs. Maten på resorten var verkligen kanon, om än väldigt indisk enligt barnen, både frukost, buffén och 5-rättersmiddagen var riktigt tasty. Elis somnade i stolen och missade sin dessert (det var det första han frågade om när han vaknade morgonen därpå och blev helt utom sig när det gick upp för honom att han missat brownien), vi satte ihop två stolar så sussade han vidare något bekvämare än att halvligga i tallriken. Kvällen blev inte sen utan alla var trötta och ville gå och lägga sig. Förutom Fille som hade lite internetabstinens så han begav sig till ett av de två ställena de hade täckning på och fick visa snöbilder för vakten och uppleva strömavbrott ute i det fria. Klockan 11 var det utcheckning och vi utnyttjade resorten in i det sista med att avnjuta en lång skön frukost, mata elefanten och ta ett sista bad innan Kumar hämtade upp oss och började den långa resan tillbaka till Bangalore. Vi alla var helt överens om att detta hade varit händelserika dagar med massor av upplevelser och även mycket bara-vara-tid.

I och med hemfärd innebar det att vi bara hade tre dagar kvar med Fillebillebull, de tillbringades vid poolen, i ett shoppingmall och en heldag i skolan. Vet inte hur nöjd han var över det beslutet när klockan ringde 05.30 och det var dags att gå upp för att hinna med skolbussen? Men jag tror alla var nöjda och glada efter den dagen, särskilt barnen som var stolta att ha med sig sin kusin och få visa honom Stonehill. Kvällen firade (helt fel ord, för det var snarare att vi sörjde) vi på en italiensk restaurang i närheten där vi bor, riktigt gott och bra! Det var inte bara vi som sörjde att Fille skulle bege sig hemåt, Rani skickade med snacks hem till Sverige och hade även några tårar på kinderna när hon skulle säga adjö.

Filip och vi övriga fick även vara med om det första ovädret sedan vi anlänt hit, det började med att det mullrade på eftermiddagen och luften blev mer syrerik. När väl kvällen kom började det ösregna och blixtarna avlöste varandra, men det var verkligen skönt att kunna andas och få ner temperaturen några grader. Nu är det verkligen sommar här och temperaturen väl hög...

Bye, bye Fille! Welcome back!
(visst är det tur att han förbereder sig för svenska klimatet med väst redan på Bangalores flygplats?!)