Ett inlägg om just inget speciellt alls

Oj, så frekvent det blev helt plötsligt! Men det är mest för att jag vet att jag nog inte kommer ta mig tid att sätta mig ner för ett inlägg när mor och far är här. Har egentligen inte så mycket att tillägga så det blir lite utfyllnadssnack helt enkelt ;)

Saknade min kära kollegor och finaste Anna idag, men ni
kändes nära när de fina avskedgåvorna var på.
Tänkt extra mycket på er idag <3

Rani har farit omkring i huset som en skottspole idag inför det stundande Sverigebesöket, då måste allt vara i tipptopp :) Det som återstod när hon gick för dagen var uteplatsens golv som trädgårdsmästaren skulle göra men inte kommit, trots påringning från henne. Han kom till slut kan jag meddela, men det kommer bli bakläxa för det var bara blötare och inte ett dugg renare...

Annars har badrum skurats, golv damsugits, blommor satts i vaser och Kumar har bidragit med lite shoppingärenden och hjälpt mig att bära ner Elis säng som mormor eller morfar får sova i, så får Elis istället ta extrasängen. Annars vill de nog aldrig komma tillbaka. Och vad har jag bidragit med? Faktiskt inte så mycket idag, utan jag drog iväg till ett mall med tjejerna från lunchen igår. Eftersom det var så trevligt så blev det favorit i repris. Dock utan matshopping (faktisk ingen shopping alls för mig) och lunch på ny restaurang. Denna gången blev det Marriott Hotell, alltid lika bra och lika trevligt fick vi det idag!

Sedan bar det av hemåt och upphämtning av barn vid skolbussen. Eller rättare sagt, upphämtning av ryggsäck blev det idag. Majken hoppade av på första stoppet hos sin kompis där för att Halloweenpynta och Elis hade äntligen fått till en lekträff med sin holländske kompis från bussen. Det är inte så lätt att få till det på veckorna med läxor och sena dagar och när vi varit och ringt på hos honom har han inte varit hemma. Han är ett år äldre och en riktig fotbollslirare, någon att se upp till helt enkelt. Efter 1,5 h kom det helt genomsvetta hem till oss för att byta ut det egna fotbollsspelet mot Xbox Fifa den sista halvtimman de skulle leka. Det är så himla coolt att höra hur de snackar engelska med varandra helt oberörda som det vore deras modersmål. Elis har verkligen fått dialekt! Och då talar vi inte om svengelska.

Tupperwareleverans.
Här måste ju ALLT förslutas i burkar och påsar för att slippa djur
och fukt så förrådet behövde fyllas på. Fick tom en gratis burk i
leveransen. Är man storkund då??

Det har börjat en ny kille i parallellklassen som jag tror är amerikan och heter Oscar. Eller det heter han inte alls, när jag käckt pratar om "åskar", blir Elis helt förstörd "han heter inte åskar, han heter öööskaaar!". Jag försöker mig på ett nytt försök "ööskar", "nej, nej, nej", rättar Elis mig, "han heter öööskaaar". Vågar inte försöka en gång till, får nog kalla honom "den nya killen i parallellklassen". Ärligt talat så tror jag inte att Elis själv förstod att han hette just Oscar i början.

När familjen väl samlades och vi kunde äta middag i form av hemmagjorda fiskpinnar (supergoda!) och potatismos var barnen trötta och efter dusch blev det sängdags. Förutom att Majken var uppe en en snabbis för att Skypa med farmor, farfar och kusinerna som ringde upp. Och jag fick ställa mig att stryka (jodå, det händer att jag behöver göra det) inför morgondagens stora Diwalifirande på skolan. Idag har eleverna haft genrep för varandra och haft med sig sina kläder, de kom hem som dragspel... Så det som Rani strök i går gjorde jag om idag. Bilder utlovas av de fantastiskt fina barnen i sin indiska traditionella klädsel!

Även vi föräldrar uppmanades att komma i indiska kläder, men då jag kände att min glittriga festsari inte riktigt skulle passa in shoppade jag en spontant igår. Grön givetvis och riktigt fin (har jag indienfierats??) med tillhörande puffbyxor och sjal.

Kolla in byxmodellen!!!
Och kolla även in Rani som fastnade på bild hon med :)

Nu är det bara att invänta natten och uppdykande av föräldrar och make från flygplatsen! Dock ska jag nog ta och sova lite innan dess.

En cool filmsnutt från sjöflyget och Maldiverna (tycker jag i alla fall).
Bye bye Maldives!

Ormbesök och tentaångesten är över!

Igår nådde jag en milstolpe för hösten - jag tentade av första halvan av min kurs i psykologi! Det känns som en stor lättnad och som om det är över. Och det är det ju för en vecka, men sedan behövs ny energi för att fortsätta med sista halvan. Länge trodde jag att tentan började halv 8 här hos mig och jag planerade då att jag skulle få äta middag tidigare för att få barnen i säng innan dess i och med att Lars är i Kina. Sedan läste jag i kvällspressen att det vankades vintertid och då började tentan inte förrän halv 9. Det underlättade och gav mindre stress att få barnen i säng, även om de brukar lägga sig kl 8. De sussade gott när jag bänkat mig framför datorn med en stor kopp uppiggande koffeinkopp med tillhörande mörk choklad. Tentan höll på i tre timmar och jag i min enfald trodde att sååååå länge kommer jag inte behöva sitta. Det slutade med att jag skickade in efter 2 h 58 min och hade då inte hunnit påbörja svara sista frågan... Men jag kunde svaret, alltid något! Dock tyckte jag det kändes bra så jag hoppas trots det på G, då jag nog var lite väl ambitiös i början av de öppna frågorna. Hurra för mig (att jag genomförde tentan och kommit halvvägs, segern för ett G tar jag inte ut i förskott!)

Från trädgården

Vad har annars hänt sedan hemkomst från Maldiverna? Solbrännan har falnat och flagat :) Men minnena talar vi om i stort sett varje dag.

Från trädgården (fikon om någon undrar).

Jag volontärarbetar som klassförälder i Elis klass det här året och hade tillsammans med parallellklassen bjudit in till lunch en dag förra veckan. Till en början var det inte många anmälda men det slutade med att vi var ca 15 st mammor som sågs på Smoke House Deli (premiär för mig på den restaurangen och gick därifrån väldigt nöjd!). Under våren kom jag varken med i Majken eller Elis klass maillistor och missade klassluncherna så det var första gången även om jag träffat de flesta tidigare på skolan eller födelsedagskalas. Det blev en riktig bilhandlarlunch med väldigt roliga och intressanta samtal från hela världen.

Innovativt cykellyse.

Precis innan vi for till Maldiverna fick barnen hem Mid Term Report som är som ett omdöme för första delen av terminen och innefattar en ambitiös beskrivning har det går i skolan, dels från huvudläraren och dels från ELL läraren. Rapporterna är väldigt personligt beskrivna och jag känner verkligen igen barnen i dem och det jag gillar är att de inte bara skriver hur bra allting är utan även de lite svagare sidorna som behövs arbeta extra med. Tillsammans med rapportern följde ett blad för mål som vi föräldrar skulle sätta upp tillsammans med barnen inför kommande Parent Conference (utvecklingssamtal).

På väg till skolan. Denna syn ser man varje gång man är ute och åker.

Detta hade vi förra onsdagen och det var verkligen givande och det visade sig att läraren och vi hade satt upp i stort samma mål. För Majken gäller bl a att komma fram ur det blyga, våga prata och lägga mycket energi på engelskan. Elis mål blev bl a att fokusera mer och lyssna på läraren. Det som känns så bra är att barnen gillade målen och redan är fokuserade att uppnå dem! Avstämning vid nästa konferens efter nyår. Stonehill är fantastiska till att se alla individer och göra det bästa för alla. I like!!!

Så här fin konst fick jag se på skolan.
Signerad Majken

I torsdags kväll var Elis hemma med en kompis här och Majken var ute och cyklade. Klockan var strax efter 6 och det hade börjat mörkna. Lars tyckte att han hörde en bil och undrade om det var Elis kompis driver som kom och öppnade dörre för att kika ut. Då rör det sig på plattorna nedanför trappan - en liten orm håller som bäst på att äta sig mätt på en groda! Och än en gång håller jag mig hyffsat lugn. Samtidigt kommer Majken cyklande och henne tar vi in via garagedörren. Drivern har sett det hela och säger till oss att stänga dörren preis som hon är på väg ut. Hemska tanke vad som kunnat hända om hon själv sprang ut till drivern eller om Majken skulle komma mot dörren!!! Hua!

Kamoflerad mur som skiljer Palm Meadows från verkligeheten.

Icke-kamoflerad. Är det vi som instängda eller de på andra
sidan som är utestängda???0

Men som sagt, drivern ringde upp en snakecatcher samtidigt som den proppmätta ormen slingrade sig uppför trapporna och la sig tillrätta utanför vår dörr bakom några ljuslyktor. Eftersom vi är i Indien så händer ju inte allt på en kvart och inte heller en halvtimma. Så vi på insidan hann äta både soppa och pannkakor innan snakecatchern dök upp. Det han behövde för att fånga den var ett örngott och ett rep som jag såklart snabbt fixade fram och med hjälp av en pinne fångade han ormen som visade sig vara en kobra, om än en bebis men säkert 40 cm lång. Han visade sin vackra breda rygg innan han åkte in i örngottet med huvudet före. Vi betalade glatt 700 rupies innan han åkte vidare med nu fem ormar i sitt bagage. Gissa om jag INTE är avundsjuk på hans yrkesval?!?! Äntligen fick även drivern (som var så schysst och vaktade ormen från utsidan innan snakecatchern dök upp) och kompisen åka hem, om än en dryg timma försenade.

Nu har vi ormsäkrat framsidan och fyllt i springorna mellan plattorna med sand, planeterat nya plantor som ormarna inte gillar samt fyllt igen ett hål i ett fundament vid trappan. Jag ringde maintenance och bad om hjälp med det här hålet och berättade att jag trodde att det bodde ormar där inne (vilket vi verkligen trodde). Han som kom var väl inte jättetuff när han började köra in en pinne i hålet men han kände att det var något därinne. Plötsligt hör jag Rani ropa till som bevittnar det hela medan jag pluggade. Jag trodde såklart att det var en orm som tittade ut, men det var det (som tur var) inte. Det var en groda! Och efter ett par timmars lockande slutade det med att det totalt kom ut nio feta grodor! Inte konstigt att ormen kom just till vår dörr när det var värsta gourmetrestaurangen. Så nu är hålet stängt med sten och grus! Känns lite lugnare att öppna ytterdörren nu igen!

Här är kobran som gärna ville flytta in i Villa 149.

Vi har ju haft en synnerligen långdragen och besvärlig förkylning som cirkulerat i familjen den sista månaden, men förra veckan kände jag mig helt ok och tränade nästan på samma nivå som före. Och vad händer? Givetvis blir jag sjuk! Så i fredags var jag sängliggande med feber och bihålor som var allt annat än friska. Inte helt kul då barnen hade studiedag och vi tänkt hitta på något mysigt, men det blev helt enkelt en hemmadag. Barnen uppförde sig exemplariskt och bråkade nog inte en endaste gång. I lördags var jag feberfri men bihålorna var dessvärre lika sjuka... Det blev till att avboka kvällens festligeheter med Stonehill och tillhörande frisörbesök och fördrink här hemma. Jag som skulle få använda min sari och Lars få använda sin utstyrsel (eftersom han var sjuk sist) men det blev inget med det utan vi blev hemma hela familjen. Nästa gång det är party SKA vi vara friska! Det har vi tummat på.

Hembakade chokladbollar och honungste överraskade
barnen mig med på sängen när jag låg sjuk.
Genast kände jag mig piggare!

Idag var första dagen på länge som jag inte behövde sitta och plugga, härligt skön känsla som jag kan minnas från studietiden. Det blev storhandling på Hypercity med två vänner med efterföljande bubbellunch på Like That Only. Var ju helt enkelt tvungen att tentan var över och vi hade även fler saker och fira :)

Underbar sushi på en favoritrestaurang.

Inhandlade ljusslinga till Diwali, ljusets högtid.
Trodde att den var vit... Och ja, den blinkar också!

Nu inväntar vi med största spänning och längtan att det ska bli torsdag. Det är inte bara ett stor Diwalifirande på Stonehill utan när vi vaknar är både Lars, mormor & morfar här! Oj, vad mysigt det ska bli att få ses igen och även att få visa hur vi har det här i Indien. I en hel vecka ska vi få ha dem hos oss (lite snålt tycker jag) och vi ska utnyttja tiden på bästa sätt! Mer om det i nästa inlägg kanske?

Maldiverna ÄR paradiset!

Nu har vi varit i paradiset och vänt! Ja, Maldiverna mötte verkligen upp till våra höga förväntningar (för en gång skull hade vi satt förväntningarna högt, till skillnad när vi reser runt här i Indien och håller dem låga men i och för sig i stort sett alltid blivit positivt överraskade då)!

Vi började få lite dåliga feelings när de på fredagskvällen ringde från Sri Lankan Air Lines och meddelade att vårt flyg var ett antal timmar försenade och att vi då skulle missa vårt nästa flyg vidare till Male, men att vi var ombokade till nästa flight. Som ett led i detta var vi tvungna att ringa hotellet och boka om vårt vidare transport med sjöflyg ut till vår ö och de lät inte helt säkra på att det skulle funka... Hmmm, en natt i Male var ju inte vad vi tänkt oss, men skulle få ta oss vidare morgonen därpå. Men till slut framkom det att om vårt flyg inte var alltför försenat så skulle vi hinna. Vi drog en lättnadens suck!

Det positiva i det hela var att vi fick sova till kl 3 på natten i stället för till midnatt. Väl på flygplatsen upptäckte vi ytterligare en svensk familj som också skulle med samma flighter. Så den timmen vi skulle varit på Sri Lankas flygplats blev i och med förseningen 4 timmar, men de gick väldigt fort. Vi satte oss på ett café, drack gott kaffe och hade det mysigt med den andra familjen.

Härlig stil på piloterna!

Trångt och mysigt. Och väldigt varmt!

Klar för start!

Here we go to Reethi Beach!

Väl framme på Maldiverna fick vi åka buss till nästa terminal, sjöflygsterminalen. Så istället för gater inomhus hade de gater ute på bryggan där det var betydligt större än jag trott, de har 44 sjöflygplan och transporterar 800 000 passagerare varje år. Redan på terminalen infann sig semesterfeelingen, det kändes liksom i luften. Piloter kom och gick, samtliga iklädda kortärmad vit skjorta, marinblå shorts, solglasögon och flipflops!

Vi fick kliva på planet och sätta oss tillrätta på de små sätena, jag fick platsen på rad 1 och full insyn i cockpit som inte hade någon dörr. När det var dags att ge sig iväg tittade en av piloterna ut genom dörrgluggen och hälsade oss välkomna och drog säkerhetsrutinerna. Sedan bar det av ut från terminalen och ut på öppet vatten för att slutligen gasa på och lyfta upp i det blå. Det var magiskt! Så otroligt häftigt att se alla mängder av öar som maldiverna består av, båtlivet, alla korallrev som gick att skönja under vatten ytan och även de öar som sjunkit och numera befann sig under vattenytan. Att Maldiverna kommer försvinna känns uppenbart med tanke på att öarna är helt platta och i stort sett enbart består av sand. Sorgligt men sant (men inget som någon nämnde på plats... Känsligt ämne!)

Högt upp i det blå...

Båttur på väg till fastlandet.

Kan man annat än gilla det här stället??

Några stackare som ska flyga tillbaka när vi anlände.

Ljudet i flygplanet var dock öronbedövande och barnen höll händerna för öronen. Men vyerna var alldeles magiska! När landningen skulle ske gick det fort, vips slog vi i vattenytan och åkte vidare till en flotte där en båt stod och väntade på oss. Så vi hoppade av och upp på båten och piloterna packade ur vårt bagage för att sedan packa in nästa bagageskörd från de människor som redan satt på båten men som skulle bege sig hemåt igen. Så från det att vi landade till planet var packat och flög tillbaka igen gick på max 15 min. Effektivt.

Vi möttes av kalla handdukar och en kokosnöt att dricka. Skönt och mumsigt! Därefter blev vi följda till vår watervilla. Tala om "a room with a view"! Villan var finfin! Ren, fräsch och snyggt inredd, inget överdådigt men väldigt smakfull. Det enda vi hann med den dagen var att äta middag och njuta av en strandpromenad. Skor var inget vi hade behövt packa ner, vi gick barfota hela tiden! Det var bara när vi spelade tennis och var på gymet som skorna åkte på.

Den här vyn vaknade vi till varje morgon från sängen!

Fiskarna imponerade!

Sköna skuggiga stigar för att ta sig runt ön.

Morgonen därpå tog vi ett morgondopp direkt från trappan på vår villa! När vi stod på vår terass och tittade ner i havet simmade massor av fiskar förbi. Snorklingen direkt utanför villan var den bästa snorklingen vi någonsin varit med om! Otroligt fiskrikt i alla de vackraste färgerna, det var som ett skådespel att bara titta på havet uppfrån. Det vi upptäckte var att vissa fiskar hade sina revir och bon på speciella ställen, precis nedanför oss bodde den otroligt vackra Oriental Sweetlip och strax utanför höll de två Parrotfisharna till osv. Hur coolt som helst! En morgon kom ett gäng med delfiner simmande och hoppande en bit ut i havet. Magiskt! De extra tusenlapparna som vattenvillan kostade var väl värt sina pengar!

Tidsskillnaden till Male var 30 min från Bangalore, alltså inte så mycket. Men på Reethi Beach hade de varit så kreativa att de hade beslutat sig för en egen tidszon som innebar 1 timmas förskjutning från Male. Detta för att dagen skulle bli längre och därmed kunna utnyttjas bättre! Älskar flexibilitet! Här blir det ju verkligen becksvart, så en extra timma om dagen är ju alltid välkommet.

Vi valde All Inclusive, vilket innebar att all mat och dryck ingick. Då ingick buffé på huvudrestaurangen (totalt fanns det 4 restauranger) och dryck till det samt på de 5 olika barerna. Buffé kan ju vara lite och si och så, men den var verkligen toppen och väldigt varierat både till lunch och middag. Det passade barnen perfekt också att plocka det de ville och det fanns alltid något de gillade. Mest gillade de nog utbudet av desserter... Snart blev barnen polare med olika bartenders och visst precis vad de ville ha. Majkens favorit var (och är) iste och Elis fastnade för Virgin Colada. Som tur var kände Elis själv när det blev en Pina Colada istället, men det fick mamma dricka upp istället, inte mig emot!

Ännu en Virgin Colada i baren. 

Barhäng hos polaren.

Livsnjuteri...

Ja, vad gör man då på en paradisö? Badar, äter, snorklar, äter, snorklar lite igen, bygger sandfigurer (bl a mamma...) dricker, snorklar, spelar lite tennis, slappar, äter. Lars och Majken gjorde varsitt provdyk med tuber vilket båda tyckte var super! Så vi får väl som om far och dotter tar ett cert nästa gång??? Långtråkigt? Inte det minsta! Trodde att fem nätter skulle kännas ok och enough, men inte! Vi alla hade gärna stannat ett tag till och Elis som är känslosam av sig grät en skvätt när vi skulle hemåt igen.

Tummen upp för Maldiverna!

Provdyk. Innan M var i havet höll hon på att välta baklänges.

My lovely family!

Snorkling...

...och ännu mera snorkling.

De enda djuren som fanns på ön var ödllor, små (eller stora om man jämför med dem vi har inomhus här) söta, gröna som sprang omkring bland träden och buskarna. På stränderna sprang små snäckor och krabbor omkring som barnen tyckte om att jaga. Det var alles på land! Inte en enda mygga syntes till!

Namaste!

Varför så butter?

Är det en snäcka måntro?

Varje eftermiddag/kväll hade de fishfeeding vid en brygga då en ur personalen matade ett stort antal fiskar, både stora och små. De var som galna vill jag lova! Och det mest spektakulära var att ca 20 st stingrockor kom för att få mat och fullkomligt trängdes runt hans ben. Även en liten revhaj var där för att få mat. Uppenbarligen måste fiskarna kunna klockan för även innan han uppenbarade sig med fisken var både hajen och rockorna där, kväll efter kväll.

Han har nog inte hört att stingrockor är farliga..

Barnen har inför resan pratat om tsunamis och om de kan komma till Maldiverna. Och det kan de ju, men att vi inte kan oroa oss för det. Men skulle det komma, skulle det verkligen vara utsatt med tanke på hur platt det är. Det roliga är att Elis kallar det för salamis, och då började vi spåna vidare om att massa korvar skulle komma upp på land. Salamis, goda korvar från tyskland och en och annan falukorv. Sådant kan man fantisera om när det är dålig tillgång på något så banalt som korv :)

Eftermiddagsslapp i villan.

Majken köpte en alldeles egen sarong - nöjd!
Elis valde en nemo.

Folket som var på vår ö var till största delen tyskar, antar att det gick någon form av charter dit. Men det var även en del engelsmän, japaner och amerikanare. Inte alls den typen av människor som vi trott, utan väldigt blandat och tillbakalutat - skön mix helt enkelt. Vi hade en kvinna som jämt låg på sin solsäng precis vid bryggan vi gick på för att ta oss från villan till fastlandet. Och när jag skriver jämt så menar jag jämt! Innan frukost låg hon där, när solen så gott som gått ner låg hon där och regnade det (jo, det var i slutet av monsunperioden så vi fick lite regn också) ställde hon sig med sin madrass under parasollet för att skynda ut till solsängen så snart sista droppen kommit. Hon var kortklippt och såg väldigt tysk ut (fördomsfullt, jag vet... Stämmer egentligen inte alls in på tyskor jag träffar här), men det visade sig vara helt fel när jag en kväll hörde att hon talade svenska med sin man. Hmmm, undra vad vi lagt för kommentarer när vi gått förbi? Men ärligt talat, det hade varit betydligt billigare att köpa några solkort på det lokala solariumet. Jag såg inte att hon ens badade en enda gång...

Klimatet här är helt perfekt och jämt över året, högsta temperaturerna ligger på 29-31 grader året om och lägsta temperaturen ligger på 20-23 grader året om. Genomsnittliga havstemperaturen ligger på behagliga 26 grader. Kan det bli mycket bättre? Det var som sagt i slutet av monsunperioden så det kom några skurar, främst regnade det på nätterna. Men två gånger blev vi rejält dränkta, vilket inte gjorde något då tempen var skön och vi inte blev nedkylda utan kunde bara gå hem och byta om. Vi kunde se hur regnmoln drog förbi och säkert nådde någon annan ö, men vi hade tur dagtid måste jag säga.

Jag och Majken på bild ;)

Svettig av allt fotbollsspelande.
(de hade konstgräs på tennisbanona!!!)

I och med att det är muslimskt är det förbjudet med topless och nakenbad, vilket vi givetvis respekterade. Vem solar topless nu för tiden??? Det är ju verkligen så ute det kan bli. Dock blev Lars varse om nakenbadare en natt. Vi vaknade en natt av att någon skrek "help me, help me" väldigt högt och båda flög upp ur sängen. Jag lät Lars gå ut på bryggan för att se om någon var i nöd och där stod redan många av våra grannar. Nere i vattnet under vårt hus skytades en naken kvinna med rumpan i vädret som uppenbarligen kommit ifrån sin manlige vän, men just då hittade honom. Så alla gick in i sina villor igen, men det var inte helt enkelt att somna om. Plötsligt hör jag någon som ropar igen, dock längre bort och den gången "Richard, Richard", denna gången gick jag ut på bryggan för att se vad som hände. Då ser jag kvinnan längst bort i andra ändan av bryggan och att hon hoppar i vattnet mellan två hus samt att några kommer ut ur sina villor men sedan går in igen. Resten av veckan försökte jag lyssna om någon kallade sin man för Richard :). Undra vilken drog de gick på??

Dagen kom då vi skulle behöva ge oss hemåt till allas förtret, vi njöt verkligen njöt av Maldiverna och familjetiden (och så gott som ingen tid framör iPads, iPhones eller datorer), men vi skulle åka först vid lunch så vi hann med att njuta av en härlig frukost och snorkeltur (faktiskt den bästa på hela vistelsen!). Dock visade det sig att även denna flight var försenad (dock med sjöflyget) så istället för att fördriva tid på flygplatsen hann vi med även lunch innan vi åkte. Dock fick vi springa genom Males flygplats, men det gjorde vi så gärna i utbyte mot extra tid på Reethi Beach!

I väntan på sjöflyget.

Bye bye Maldives! See you soon!

Vi längtar redan tillbaka, så vi får väl se om det blir en favorit i repris nästa år?!?