Tack som fan, Indien! (som Jocke Berg skulle sagt)

Ja, vad ska man säga om sista tiden i Indien? Den var stressig, fullbokad, massor av praktiskt att fixa och däremellan alldeles, alldeles underbar! Försökte såklart utnyttja tiden på bästa sätt med att träffa vänner, shoppa det vi ville ha med oss hem och njuta som bäst. Här kommer en kort summering med foton blandat med reflektioner;

Simtävling på en Public School i Bangalore där både Majken och Elis deltog. Det var första och enda dagen det regnade konstant under hela våran vistelse i Indien tror jag, så det var lite frusna barn som fick värma sig bäst de kunde. Och den icke-bullmamma som jag är hade ju inte tänkt att ta med tjocka extra kläder och varm choklad.

Behöver jag säga att det var rörigt? En pool med minimalt utrymme runt om poolen och avsaknad av omklädningsrum gjorde att barnen fick byta om på toaletten. Som vanligt var tidsplaneringen obefintlig, när det var en timma kvar på tävlingen hade alla elever in fått simma ännu. De avslutande stafetterna hoppade Stonehill över men såg till att alla fick simma sina enskilda lopp. Vi drog oss hemåt innan dess när barnen simmat sina heat och drack varm choklad istället. Som tur var stod jag och snicksnackade med världens mest positiva D och kunde verkligen skratta åt det hela. Det är sådana här dagar man kommer minnas länge och som typiskt indiska (förutom vädret då).

På väg till Stonehill en sista gång;

Hur kommer de stackars kossorna plats?
Och hur kommer den stackars killen plats??

Markering för hål i marken....
Tur att det inte var mörkt.

Älskar den här järnvägsövergången :)

Class Party och farewell till
kompisarna och Ms Katie <3

Även Majken hade såklart Class Party och sa hej då
till vänner och Ms. Flo.

Sista dagen med den här bussen!

 Majken ville även ha ett hej-då-kalas för sina kompisar utanför klassen också och valet blev att gå till Elan och fixa händer och fötter. Sex uppspelta tjejer skjutsades dit och det var ett himla tjatter och de var inte direkt ledsna när jag begav mig hemåt. Efter det väntade Rani hemma med pannkaksfrossa för alla tjejer.

På favvostället Elan :)

 Själva var vi bjudna på lite after work hos fam F med tema dans. De har en helt fantastisk trädgård med bar, uteplatser, basketplan (de har flyttat in i huset med den fantastiska 20-talsfesten i våras) mm mm. Jag var lite fredagstrött och stod mest och tjattrade med alla trevliga människor till Dr Albans Sing Hallelujah ljöd i högtalarna. Då var jag såklart bara tvungen att upp och stuffa, där förblev jag resten av kvällen och dansade med himlen som tak. Det är ju såååå häftigt! Givetvis fanns det grannar som tyckte att vi hade lite för kul så det kom vakter och bad om lägre volym och till slut flyttade partyt in istället. Men då tackade vi för oss :)

Dagen efter var det OWCs julbasar och Elis klass skulle uppträda med tre sånger som Elis verkligen övat på. Oj, vad vi har sjungit hemma! De var såklart superduktiga <3
Det blev inte något shoppat men det var massor av folk och roligt att prata med många "en sista gång".

Med luvan käckt på svaj...

Är det julbasar så är det!

Efter basaren väntade nästa hej-då-party och det var Elis som ville hitta på något kul med sina kompisar. Vi hyrde fotbollsplanen utanför Decathlon (något som Elis önskat sedan vi flyttade dit) och körde fotboll och innebandy i två timmar. Lite mat- & drickapaus med doughnuts och juice. Gissa om det var ett gäng svettiga, trötta men glada killar som begav sig hemåt igen?!? Elis var SÅ nöjd!

Söndagen gick i sportens tecken också, Lars tävlade i Triathlon. Det var Embassy Group som även äger Stonehill som anordnade detta för första gången. Det var 13 lag från 12 länder + 1 EU lag. Under veckan fick Sverige ett avhopp då cyklisten var tvungen att åka hem till Sverige så Lars fick hoppa in även på den grenen, vilket inte var honom emot. Så före sex på morgonen åkte vi hemifrån för att en sista gång åka till Stonehill där tävlingen skulle gå av stapeln.

Laddad för sim!

Den svenska hejarklacken är i full gång!

In för växling med C som löpte.

The winners take it all!

Svenska laget inkl hejarklack :)

Åtråvärda pokaler!

 Tävlingen var fantastiskt arrangerad, tro't eller ej! Vi var mäkta imponerade och det var stort pressuppbåd och hejarklack inlånade från Stonehill Public School. Vinsten var även den grym och inte enbart pokaler utan cykelkit med div prylar som Lars blev väldigt glad över samt två hotellnätter på Hiltons nya hotell inne i stan (som jag blev väldigt glad över).

Och inte nog med det, efter tävlingen bjöds det på brunch på ridskolan som ligger granne med skolan. Så det blev några timmar med god mat, dryck och fantastiskt sällskap.

Ingen rast och ingen ro.... Veckan som följde var barnen hemma från skolan eftersom de fick sluta skolan tidigare än planerat (orkar inte ta upp det nu för det blir så tråkigt då, men det handlade såklart om pengar...) samt att vårt bohag skulle packas. Första dagen gick ok utan att barnen klättrade på väggarna men andra dagen fick Kumar följa med dem på bio och resterande dagar delegerade jag till Rani så vi kunde göra välbehövliga klippningar och shoppa det sista.

Vårt papayaträd lyckades välta när trädgårdsmöblerna
redan var packade, undra hur det gått annars...
Plockepinn?

Ett hem som snart består av wellpapp, plats och kartonger.

Varje glas packades mycket väl.
Hmmm, undra vem som ska packa upp dem?

Världens sötaste gardener kom med present och blommor.
Givetvis måste det förevigas (Indier älskar att fotas).

Vad det var i presenten? En superkitchig,tavla med Jesus.

Vi bjöd våra kära Rani och Kumar på lunch och överlämnade paket.
Uppskattat och en och annan tår fälldes...

Härliga portiern som alltid har ett leende på läpparna :)
Kanske inte just här, han gillade inte att vi flyttade till
hotellet för att sedan flytta vidare.
"So many are leaving"

 Eftersom allt kring flytten gick i hög hastighet hann vi inte med något vuxen-farewell-party. Men jag ville gärna ha en date med alla härliga vänner jag träffat under åren och eftersom vi lämnat vårt hus och flyttat till hotellet hyrde jag in mig i grannhuset. Tack snälla K för lånet! Det blev några härliga timmar på terassen med något jag gillar i livet - nämligen bubbel och choklad. Och jag fick jättefina presenter; ett härligt färgglatt smyckesset, fint armband, bubbel att ha på hotellet och en mina-vänner bok som alla fyllde i (jag ler bara jag tänker på allt roligt och fint som var skrivet).

Här sopas gatorna, ståendes mitt i trafiken med fordon svischande förbi.
Arma människor....

 För att kunna utnyttja hotellnätterna som Lars vunnit bestämde vi oss för att låtsas att vi var på semester de sista dagarna och checkade ut från klubben och flyttade in på Hilton. Och känslan blev verkligen semester och vi kunde inte göra annat än att bara vara.

Utanför Chumbaks flag store.
Gillade verkligen Chumbaks roliga utbud,
men varför hittade vi inte till flag storen
förrän efter vårt bohag var nedpackat???

Poolkille 

Simtjej

Poolhäng

Och en selfie såklart!

 På söndagen hade vi bokat upp en sista brunch på Oberoi med 30 vänner till både oss och barnen. Det blev en härlig söndag med för oss alla, men det var helt omöjligt att ta in att detta var sista gången vi sa på återseende (inte hej då) till dessa underbara människor. Jag trodde jag skulle vara gråtmild så här i slutet men jag kunde bara inte ta in att vi skulle lämna och gjorde det antagligen som ett försvar för att orka med helt enkelt. Love you guys!

Ett sista besök blev det ändå på Palm Meadows.

 Sista dagen begav vi oss tillbaka till Palm Meadows ändå efter att ha sagt hej då (kanske var detta ett hej då...) i hotellobbyn till Rani som kommit dit tillsammans med sin dotter Mennu. Majkens kära vän hade tagit ledigt från skolan för att vara med Majken så det blev lunch vid poolkanten och sedan lite poolhäng.

Eftermiddagen tillbringade Majken med ytterligare några kompisar när skolbussen kom och med att färga hårtopparna gröna, vilket hon fått för sig att hon verkligen ville göra innan vi åkte hem. Hon var verkligen helnöjd med dagen men hade också svårt att ta till sig att vi verkligen sa "Tack och hej för nu".

Elis och jag gick hem till fam R när kompisen L kom hem från skolbussen. A och jag hade precis hällt upp var sin kopp kaffe när vi hörde gråt uppifrån och sprang upp till ett "blodbad". L hade halkat med sockorna och träffat huvudet i garderoben. Det var ett jack och det blödde ganska så bra, så det blev akuten för L och A medan Elis och jag stannade hemma med lillebror N.

Efter en timma var de hemma igen och såret limmat. Vilken tapper kille! Lekarna fortsatte i lugnare tempo... Senare var hela familjerna samlade och det bjöds på middag. Som så många gånger förr, men denna gång med en liten tagg i hjärtat... Nu skulle det dröja länge innan vi såg dem igen! Men gulliga som de var fick vi ytterligare en present - ett inramat kort med oss vuxna fyra från vårt 40-årsparty och Elis fick en elefantram med L i och Majken ett Chumbak block. Så inte kommer vi glömma er inte (kortet står redan på spiselkransen i vårt amerikanska hem)!

Fullt ös!

Därefter rullade Innovan med Kumar vid ratten mot flygplatsen en sista gång (hur många gånger har jag använt det uttrycket nu???). Det blev farväl till Kumar och önskan om all lycka med nya jobbet innan vi fortsatte in på flygplatsen för vidare färd mot Sverige och julfirande där.

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Ja, det får vi hoppas att vi gör såklart! Men jag har verkligen inte kommit över Indien ännu, det är så många och så mycket jag längtar tillbaka till! Ingen nämnd och ingen glömd, men ni vet ju vilka ni är! <3 Love you! Och jag hoppas få krama många av er i sommar :)

Jag är ju inte mycket för Farväl utan vill hellre säga På Återseende så jag ska inte vara långrandig mer. Det har varit roligt att dokumentera våra år i Indien med både text och bild. Än så länge har jag inte påbörjat någon ny blogg, men you never know.... I'll let you now!

Puss & Kram på er alla! 

USA - here we come!

Så landade vi äntligen i vår nya hemstad, Greensboro, efter att ha lämnat vårt hus i Bangalore 32 timmar tidigare. Pust, vilken resa! Ska aldrig mer klaga på lång resa någonsin, för en sådan här tripp lär det dröja innan jag gör igen.

Men resan gick över förväntan med flygstart 3.30 från Bangalore. Då var vi alla aningens trötta och jag tror vi alla slocknade innan vi lyft från marken. Det blev lite orolig sömn i åtminstone fem timmar innan frukosten serverades. Efter bara två timmar i Frankfurt bar det vidare till New York och där hann vi klämma en och annan film samt att jag och Majken stensomnade de sista tre timmarna - så skönt! Sedan var det ingen big deal med de sista två timmarna till Greensboro.

Det var kväll när vi landade och rejält kyligt i luften, vilken känsla att få frisk luft i lungorna. Vi gick genom den tysta flygplatsen och kom ut på den tysta parkeringen och satte oss i hyrbilen. Den tysta motorn startade och vi rullade iväg ljudlöst. Så gott som tomma gator, breda filer som följdes, rejäla vägskyltar och inget tutande. Det enda som hördes var den väldigt amerikanska damen som höll till inne i vår GPS.

Fantastiskt utbud av flingor;
socker, socker eller mer socker?
Valet fanns ju iallafall om det önskades färgämnen eller inte.
Gissa barnens favorit??!!

Lagom mosiga kom vi in i vårt gigantiska hotellrum som Majken påstod inte vara ett hotell utan lägenheter. Ja, ni förstår storleken. Det blev room service på rummet och uppackning innan läggdags. Efter att alla vaknade alldeles för tidigt intog vi hotellets frukost som visade sig vara över förväntan. Förutom flingutbudet då. Och att allt serveras i och på plast så när frukosten är uppäten ligger ett stort sopberg kvar på bordet. Tom barnen reagerade på det med en gång.

Favvisbutiken Claire's är ju amerikansk!
Så där botaniserade barnen :)

Söndagen var obokad och vi njöt av att bara sätta oss i bilen och rulla omkring dit vi ville, när vi ville. Det blev titt på ett hus som vi visste vi skulle titta på dagen därpå och ett shoppingmall. Därefter var vi tvungna att vila en smula innan det var dags att bege sig iväg på middag till Lars chef. Det blev en jättetrevlig kväll med fräsch mat och ett helt fantastiskt hus. Så det var bäst att förbereda barnen att ett sådant här hus lär vi nog inte hitta i morgon.

Helt fantastisk höst!
Kan inte säga att jag längtat efter årstider i Indien,
'men att uppleva det igen var fantastiskt!

 Måndag morgon blev vi upplockade av Sherry som skulle vara våran guide för hus, skolor och stan. Första huset vi hamnade på visade sig vara ett jättefint hus i ett nytt område, lagom stort och fräscht. Det minus som fanns var egentligen uteplatsen som var väldigt liten och enbart en gräsmatta som dock kan lämpa sig ypperligt för fotbollsspelande.

Andra huset var ett märkligt hus! Aningen gammalt och uppbyggt med massa små rum, ett illrött sovrum, ett illcerise sovrum och några rum i källaren utan fönster. Det stod i beskrivningen att det var 12 rum och det var det säkert, men så illa planerat. Så det huset kunde vi stryka med en gång.

Det tredje huset hade vi tjuvkikat på söndagen och redan då tyckt verka helt ok i ett väldigt mysigt område som kändes väldigt svenskt. Det var nyrenoverat och jättefint med en stor terrass, dock var det ett minus med att sovrummen var ganska små och att ett av dem skulle få bli kombinerat gästrum/barnTVrum.

Därefter fanns det bara hus som Sherry inte trodde vi skulle gilla i "fel" områden och hus över vår budget, så vi tyckte inte det var någon id'e att kika på fler. Två av husen kunde vi verkligen tänka oss att bo i, så nästa steg blev att besöka skolorna till de två husen.

Skolan till första huset var en ganska ny skola och rektorn var väldigt trevlig och förtroendeingivande som tog emot oss och berättade om sin skola och undervisningen. Den här skolan hade hög ranking som skolorna där får beroende på resultat och det märktes att den var högpresterande men han talade varmt om att alla elever fick arbeta i sin egna takt.

Andra skolan möttes vi av en väldigt gullig rektor som talade direkt till barnens hjärtan och blev rundvisade av en jättemysig ESL lärare. Majken fastnade verkligen för den här skolan då det var världens flaggor upphängda i matsalen och det var många nationaliteter på barnen. "Det känns som en internationell skola", menade hon. Den här skolan hade inte lika bra ranking men vi alla gillade den verkligen.

Det var verkligen inget självklart val utan vi åkte tillbaka till skolan nr 1 för att få bli runtvisade, dock hade barnen precis slutat skolan då så vi fick inte se det "in action". Men det verkade vara en väldigt fin skola också med många nationaliteter. Vi träffade några föräldrar och lärare som verkligen talade sig varma om skolan.

Ja, vad föll valet till slut på? Hus nr 1.

 Och den slutliga anledningen till att vi valde det här huset är att det var bättre planerat med tanke på att vi nog kommer ha en del besök (en del bokningar är redan gjorda :)). Dessutom är det gångavstånd (dock inte enligt Sherry) till skolan som ligger 500 m bort.

Det kändes verkligen skönt att ha hittat ett hus vi gillar och redan första dagen. Vi har hört talas om dem som åkt hem på previsit utan att hitta hus och fått bo tillfälligt någonstans den första tiden och samtidigt leta hus. Med tanke på att barnen ska börja skolan känns ju detta alldeles förträffligt. Och rent psykiskt var det skönt att det viktigaste av allt redan var avklarat. I och för sig blev det en del mailande fram och tillbaka med husägaren innan kontraktet var påskrivet men detta gjorde att vi hade tisdagen ledig.

Sherry erbjöd sig sightseeing men barnen var rätt trötta efter lång resa och en heldag med bara husletande så tisdagen tog vi det ganska lugnt förutom administration, lite shopping och en avslutande familjebowling och besök i spelhall. Det gjorde susen på barnens humör vill jag lova!

Vilken färg på julgran ska vi ha nästa år??
Och vilken höjd? Och hur många ljus?

 Kvällen avslutades med ett besök på svenska skolan som började sin luciaträning just denna eftermiddag. Så de fick åhörare och vi fick träffa svenska barn och lärare. Barnen var såklart blyga (och trötta) men de tyckte det verkade kul! Sedan blev det en saftig burger till kvällsmat. Yummi, vad gott! Hur 17 kan Mc Donalds blivit så populära med sina tunna, torra hamburgare när amerikanarna verkligen kan göra goda burgare???

Mycket ONLY i US också :)

 Torsdagen blev sightseeing dag för mig och barnen med Sherry medan Lars var på jobbet. Vi åkte runt i stan och jag kände mig mest förvirrad hur allt hängde ihop. Men vart vi än åkte så var allt nära, vilket kommer bli så skönt! Vi åkte runt downtown, vilket verkligen var litet med kommunhus, teater, lite butiker och restauranger. Det märks att städerna är uppbyggda på ett helt annat sätt med fokus på shopping malls i utkanterna och inget riktigt levande centrum. Det är lite annorlunda mot hemma. Och även om USA känns mer likt Sverige än Indien kommer ju detta äventyr också bli annorlunda på många sätt och vis.

På pappas jobb.

 Vips var det fredag och dags att ge sig av hemåt igen! Efter att ha fått en riktigt skön nattsömn utan oroliga jetlag nätter var det dags att bryta upp och försöka komma tillbaka till den indiska dygnsrytmen. Men innan dess hade vi ett stopp på ganska många timmar i New York så vi tog tåget in från flygplatsen för att luncha och strosa omkring på Manhattan. Barnen tyckte det var coolt! Elis förstod dock inte varför vi inte kunde åka ut till Frihetsgudinnan... Inte lätt att förstå att det är STORT och allt tar sin lilla tid.

Majken var nöjd med att få ha;
1. Besökt världens största Victoria Secret butik i tre våningar.
2. Fått se Empire State Building som en gång var världens högsta byggnad.
3. Luncha på Macy's och åka världens äldsta rulltrappa.

Empire State Building är högt vill jag lova!

Victoria Secret äger :)

Sedan var det favorit i repris med lååååååång resa tillbaka. Alla var glada och nöjda med trippen och barnen ville helst av allt stanna kvar och flytta dit på stört. Så det känns toppen att alla är taggade för nästa äventyr!

Nu väntar bara extremt mycket administration med avslut i Indien, visumansökan, avslut i skolan, packning av hus, flytt till hotellet osv osv osv innan vi kan slå oss till ro i Sverige och fira jul. Vi får tom möjlighet att fira Lucia i år eftersom vi landar redan den 9 december :) 

Skolblogg

Har ju helt missat att tipsa om att Stonehill har börjat blogga nu i höst. Kul att få läsa lite vad de har för sig när barnen inte alltid har jätteuttömmande svar, känns det igen? Hur som helst, vill ni se hur Stonehillbarnen har det i skolan, så kika in vetja!

http://stonehillpyp8.blogspot.in
http://stonehillpyp5.blogspot.in

Fun Run på skolan häromdagen.
Elis kämpade bra i 1 km.
Bra jobbat!

Majken snart i mål efter 2,2 km löpning.
Heja, heja!