torsdag 27 november 2014

USA - here we come!

Så landade vi äntligen i vår nya hemstad, Greensboro, efter att ha lämnat vårt hus i Bangalore 32 timmar tidigare. Pust, vilken resa! Ska aldrig mer klaga på lång resa någonsin, för en sådan här tripp lär det dröja innan jag gör igen.

Men resan gick över förväntan med flygstart 3.30 från Bangalore. Då var vi alla aningens trötta och jag tror vi alla slocknade innan vi lyft från marken. Det blev lite orolig sömn i åtminstone fem timmar innan frukosten serverades. Efter bara två timmar i Frankfurt bar det vidare till New York och där hann vi klämma en och annan film samt att jag och Majken stensomnade de sista tre timmarna - så skönt! Sedan var det ingen big deal med de sista två timmarna till Greensboro.

Det var kväll när vi landade och rejält kyligt i luften, vilken känsla att få frisk luft i lungorna. Vi gick genom den tysta flygplatsen och kom ut på den tysta parkeringen och satte oss i hyrbilen. Den tysta motorn startade och vi rullade iväg ljudlöst. Så gott som tomma gator, breda filer som följdes, rejäla vägskyltar och inget tutande. Det enda som hördes var den väldigt amerikanska damen som höll till inne i vår GPS.
Fantastiskt utbud av flingor;
socker, socker eller mer socker?
Valet fanns ju iallafall om det önskades färgämnen eller inte.
Gissa barnens favorit??!!
Lagom mosiga kom vi in i vårt gigantiska hotellrum som Majken påstod inte vara ett hotell utan lägenheter. Ja, ni förstår storleken. Det blev room service på rummet och uppackning innan läggdags. Efter att alla vaknade alldeles för tidigt intog vi hotellets frukost som visade sig vara över förväntan. Förutom flingutbudet då. Och att allt serveras i och på plast så när frukosten är uppäten ligger ett stort sopberg kvar på bordet. Tom barnen reagerade på det med en gång.
Favvisbutiken Claire's är ju amerikansk!
Så där botaniserade barnen :)
Söndagen var obokad och vi njöt av att bara sätta oss i bilen och rulla omkring dit vi ville, när vi ville. Det blev titt på ett hus som vi visste vi skulle titta på dagen därpå och ett shoppingmall. Därefter var vi tvungna att vila en smula innan det var dags att bege sig iväg på middag till Lars chef. Det blev en jättetrevlig kväll med fräsch mat och ett helt fantastiskt hus. Så det var bäst att förbereda barnen att ett sådant här hus lär vi nog inte hitta i morgon.
Helt fantastisk höst!
Kan inte säga att jag längtat efter årstider i Indien,
'men att uppleva det igen var fantastiskt!
 Måndag morgon blev vi upplockade av Sherry som skulle vara våran guide för hus, skolor och stan. Första huset vi hamnade på visade sig vara ett jättefint hus i ett nytt område, lagom stort och fräscht. Det minus som fanns var egentligen uteplatsen som var väldigt liten och enbart en gräsmatta som dock kan lämpa sig ypperligt för fotbollsspelande.

Andra huset var ett märkligt hus! Aningen gammalt och uppbyggt med massa små rum, ett illrött sovrum, ett illcerise sovrum och några rum i källaren utan fönster. Det stod i beskrivningen att det var 12 rum och det var det säkert, men så illa planerat. Så det huset kunde vi stryka med en gång.

Det tredje huset hade vi tjuvkikat på söndagen och redan då tyckt verka helt ok i ett väldigt mysigt område som kändes väldigt svenskt. Det var nyrenoverat och jättefint med en stor terrass, dock var det ett minus med att sovrummen var ganska små och att ett av dem skulle få bli kombinerat gästrum/barnTVrum.

Därefter fanns det bara hus som Sherry inte trodde vi skulle gilla i "fel" områden och hus över vår budget, så vi tyckte inte det var någon id'e att kika på fler. Två av husen kunde vi verkligen tänka oss att bo i, så nästa steg blev att besöka skolorna till de två husen.

Skolan till första huset var en ganska ny skola och rektorn var väldigt trevlig och förtroendeingivande som tog emot oss och berättade om sin skola och undervisningen. Den här skolan hade hög ranking som skolorna där får beroende på resultat och det märktes att den var högpresterande men han talade varmt om att alla elever fick arbeta i sin egna takt.

Andra skolan möttes vi av en väldigt gullig rektor som talade direkt till barnens hjärtan och blev rundvisade av en jättemysig ESL lärare. Majken fastnade verkligen för den här skolan då det var världens flaggor upphängda i matsalen och det var många nationaliteter på barnen. "Det känns som en internationell skola", menade hon. Den här skolan hade inte lika bra ranking men vi alla gillade den verkligen.

Det var verkligen inget självklart val utan vi åkte tillbaka till skolan nr 1 för att få bli runtvisade, dock hade barnen precis slutat skolan då så vi fick inte se det "in action". Men det verkade vara en väldigt fin skola också med många nationaliteter. Vi träffade några föräldrar och lärare som verkligen talade sig varma om skolan.

Ja, vad föll valet till slut på? Hus nr 1.
 Och den slutliga anledningen till att vi valde det här huset är att det var bättre planerat med tanke på att vi nog kommer ha en del besök (en del bokningar är redan gjorda :)). Dessutom är det gångavstånd (dock inte enligt Sherry) till skolan som ligger 500 m bort.

Det kändes verkligen skönt att ha hittat ett hus vi gillar och redan första dagen. Vi har hört talas om dem som åkt hem på previsit utan att hitta hus och fått bo tillfälligt någonstans den första tiden och samtidigt leta hus. Med tanke på att barnen ska börja skolan känns ju detta alldeles förträffligt. Och rent psykiskt var det skönt att det viktigaste av allt redan var avklarat. I och för sig blev det en del mailande fram och tillbaka med husägaren innan kontraktet var påskrivet men detta gjorde att vi hade tisdagen ledig.

Sherry erbjöd sig sightseeing men barnen var rätt trötta efter lång resa och en heldag med bara husletande så tisdagen tog vi det ganska lugnt förutom administration, lite shopping och en avslutande familjebowling och besök i spelhall. Det gjorde susen på barnens humör vill jag lova!
Vilken färg på julgran ska vi ha nästa år??
Och vilken höjd? Och hur många ljus?
 Kvällen avslutades med ett besök på svenska skolan som började sin luciaträning just denna eftermiddag. Så de fick åhörare och vi fick träffa svenska barn och lärare. Barnen var såklart blyga (och trötta) men de tyckte det verkade kul! Sedan blev det en saftig burger till kvällsmat. Yummi, vad gott! Hur 17 kan Mc Donalds blivit så populära med sina tunna, torra hamburgare när amerikanarna verkligen kan göra goda burgare???

Mycket ONLY i US också :)
 Torsdagen blev sightseeing dag för mig och barnen med Sherry medan Lars var på jobbet. Vi åkte runt i stan och jag kände mig mest förvirrad hur allt hängde ihop. Men vart vi än åkte så var allt nära, vilket kommer bli så skönt! Vi åkte runt downtown, vilket verkligen var litet med kommunhus, teater, lite butiker och restauranger. Det märks att städerna är uppbyggda på ett helt annat sätt med fokus på shopping malls i utkanterna och inget riktigt levande centrum. Det är lite annorlunda mot hemma. Och även om USA känns mer likt Sverige än Indien kommer ju detta äventyr också bli annorlunda på många sätt och vis.
På pappas jobb.
 Vips var det fredag och dags att ge sig av hemåt igen! Efter att ha fått en riktigt skön nattsömn utan oroliga jetlag nätter var det dags att bryta upp och försöka komma tillbaka till den indiska dygnsrytmen. Men innan dess hade vi ett stopp på ganska många timmar i New York så vi tog tåget in från flygplatsen för att luncha och strosa omkring på Manhattan. Barnen tyckte det var coolt! Elis förstod dock inte varför vi inte kunde åka ut till Frihetsgudinnan... Inte lätt att förstå att det är STORT och allt tar sin lilla tid.

Majken var nöjd med att få ha;
1. Besökt världens största Victoria Secret butik i tre våningar.
2. Fått se Empire State Building som en gång var världens högsta byggnad.
3. Luncha på Macy's och åka världens äldsta rulltrappa.

Empire State Building är högt vill jag lova!

Victoria Secret äger :)
Sedan var det favorit i repris med lååååååång resa tillbaka. Alla var glada och nöjda med trippen och barnen ville helst av allt stanna kvar och flytta dit på stört. Så det känns toppen att alla är taggade för nästa äventyr!

Nu väntar bara extremt mycket administration med avslut i Indien, visumansökan, avslut i skolan, packning av hus, flytt till hotellet osv osv osv innan vi kan slå oss till ro i Sverige och fira jul. Vi får tom möjlighet att fira Lucia i år eftersom vi landar redan den 9 december :) 

torsdag 13 november 2014

Skolblogg

Har ju helt missat att tipsa om att Stonehill har börjat blogga nu i höst. Kul att få läsa lite vad de har för sig när barnen inte alltid har jätteuttömmande svar, känns det igen? Hur som helst, vill ni se hur Stonehillbarnen har det i skolan, så kika in vetja!

http://stonehillpyp8.blogspot.in
http://stonehillpyp5.blogspot.in
Fun Run på skolan häromdagen.
Elis kämpade bra i 1 km.
Bra jobbat!

Majken snart i mål efter 2,2 km löpning.
Heja, heja!

onsdag 12 november 2014

Tacksamhet

Indien är ju så mycket hela tiden, det är aldrig ett jämnt läge utan upp och ner hela tiden. Är jag lycklig så är jag lycklig så det gör ont i hjärtat och är jag förbannad så blir ögonen svarta och den det drabbar får veta vad jag tycker och tänker. Det har verkligen varit en resa både fysiskt att få se och upptäcka allt men även en resa inom mig själv. Kanske låter det väl drastiskt men från att i början ha försökt förklara och vara tydlig x antal gånger men ändå inte få någon respons ryker proppskåpet desto fortare nu. Som tur är går det över fort! Och jag hoppas innerligt att jag lyckas återfå mitt gamla jag när de gäller just den biten. Annars har mitt liv berikats oerhört och det kommer jag bära med mig hela livet vilket jag är så tacksam för!

Fina diwalitjejen med nya bangles från Rani

Generösa diwaligåvor från Stonehill och ägarna - fin choklad.
Att de kan veta vad just jag gillar :)


Sliskigt indiskt godis som jag köpte till vår personal.
Det räcker med en bit...
"The sweets were really good mam!"
Det finns så mycket att vara tacksam över som är så lätt att ta för givet. Såsom att vi är födda i Sverige och har ett fungerande skyddsnät. Visst klagas det över att det är sämre sjukvårt och skola och allt fler tiggare. Men det går liksom inte alls att jämföra med vilka utmaningar de har här. Att bo i ett tält utmed gatan och få slita med att bära sand i stora kar på huvudet på en byggarbetsplats medan barnen (som ofta inte är mer än ett par år) får springa runt bäst de vill. Tänk vad utsatta dessa människor är, de vuxnas kroppar lär värka om kvällarna och vara utslitna innan vi svenskar ens flyttat hemifrån och barnen kan lätt bli överkörd eller bortlockad av någon man som kan göra vad som helst med de små liven...

Vi har det för bra helt enkelt och det är något jag tänker på väldigt ofta här men väldigt sällan på hemma i Sverige. Jag märker även att barnen reflekterar över det såklart även om de inte kan ta till sig det på samma sätt, men de inser att vi har det väldigt bra och att det är många som aldrig får chansen att gå i skolan och lära sig saker. Vilket de kan säga vara lyxigt men då är det bara att leda in dem på nästa tanke om vad dessa barn kan komma att göra när de blir vuxna utan utbildning.
Så här ser det ut i trädgården när det kommer en rejäl skur.

Grannens julstjärneträd står i full blom.


Söndagsaktivitet - svensk fotbollsträning.
Elsi in action!
För att gå över på ett annat ämne - lycka. Det är något som är väldigt tydligt här (och som jag givetvis varit medveten om tidigare) är att lycka och rikedom (på pengar) hör inte ihop. Trots den hopplösa situationen som många är i finns det ofta mycket skratt och värme mellan människorna.

De stunder jag känner störst lycka är när jag får vara med nära och kära, så vardagliga ting som att få hej då-puss av barnen vid skolbussen (jag är överlycklig varje gång, för jag antar att den tiden snart är förbi) eller när något av barnen kommer tassande alldeles för tidigt en lördagsmorgon och kryper ner bredvid mig så jag får sniffa lite i nacken, kvällste med Lars i soffan med prat om dagen eller en lång och skön lunch med prat om högt och lågt med vännerna.

Vacker dekoration med nejlikor.
Min smak!


Spelhallar är poppis men sååååå högljudda.
Men det bekom inte Elis och L alls.
Ja, på tal om vänner - vad jag kommer sakna dem! Det känns som man kommer varandra närmare här och är mer beroende av dem när vi lever som vi gör. Alla är vi olika men lever på samma sätt men hade säkerligen hade våra vägar inte korsats om vi inte varit här. Och dessa underbara människor skulle jag aldrig för mitt liv vilja vara utan! Efter Frankrike tiden har jag ju fortfarande några riktigt fina vänner och även om vi inte ses så ofta så finns de där.
Halloween was here!
Riktigt scary med flip flops på fötterna :)

Riktigt läskig häxa som vann första pris
på Palm Meadows paraden :)
Nöjd tjej vill jag lova!


Eftersom barnen fick så lite godis på trick-or-treat-rundan
hade jag köpt efterrätt dagen till ära :)
För att återgå till tacksamhet så är jag oerhört tacksam att ha träffat så många människor som jag kan kalla mina vänner. Det är er jag kommer sakna allra, allra jättemest! Jag är såklart evigt tacksam för vännerna hemma i Sverige och lever verkligen för alla härliga stunder vi lyckas få till på somrarna. Får ju inte missa att nämna familjen som inte gnäller (det kanske de inte vågar ;)) att vi far runt så de inte får se sina barnbarn så mycket!
Listan går att göra lång över saker att vara tacksam över!
*Min man som arbetar så bra att vi får möjlighet att bo ute i världen. :)
*Uppleva en kultur på nära håll.
*All familjetid det blir när vi inte behöver städa, stryka, klippa gräset och snickra på huset.
*Alla fantastiska resor och resmål vi fått möjlighet att se. Maldiverna hade jag ju aldrig fått uppleva annars och den är spekulant på titeln "Bästa semestern ever".
*Att mina barn fått utvecklas och fått ökat självförtroende med nytt språk och nya kompisar.
*Möjligheten att få plugga och upptäcka nya intressen som jag aldrig tagit mig tid och energi till hemma.
*Givetvis är jag tacksam över att hela familjen anammat det här livet och ser fram emot nästa äventyr, i annat fall hade vi självklart inte fortsatt expat-livet. Men det är ju så himla spännande och kul att få chansen till detta även om det ligger myyyyycket pappersexercis, telefonsamtal, tålamod och tandagnisslan innan vi är på plats i USA.
Mitt alldeles privata gym.
Ojdå, en inkränktare borta i hörnet.
Det här kommer jag att sakna, tre minuter från ytterdörren...


Upptäckt av ny affär på 100ft Road.
"#somethng I don't remember# Fab hette den.
Så rolig och snygg butik - vill ha!

Hittade äntligen Like That Only's nya restaurang, The Fatty BAO
på 12th Main vid 100ft - missa inte!!!
Vi var tidiga (läs svensk lunchtid), en halvtimma senare var det fullt.
Underbar sushi och BAO!
Solnedgång över Palm Meadows.
Hur ska jag kunna leva vidare utan den??!!??

torsdag 6 november 2014

Från ett äventyr till ett annat



Nu är det slutligen klappat och klart vad som händer med familjen Johansson efter årsskiftet - vi drar vidare mot Greensboro i USA! Lars har blivit erbjuden en tjänst där som är lockande och jag har sedan liten velat bo där och nu får vi chansen, då går det ju inte tacka nej. Även om jag känner att det är knappt om tid att avsluta här. Det är ju mycket som ska fixas och trixas med rent praktiskt och dessutom är det mental förberedelse som behövs.... Och det är när jag börjar tänka på alla avsked och allt jag inte kommer få uppleva längre som tårarna fylls av tårar. Vågar inte ens tänka på hur det blir när det blir dagen D...

Alla dessa vardagliga saker kommer jag sakna men bära med mig hela livet (och så mycket mer, men det krävs nog ett eget inlägg...) ;

Varför använda papper och penna
när det går lika bra att skriva i sanden.



Marknadsstånd med färska grönsaker och frukt.


Alla knasiga packningar på cyklar.

Dörrar!
Har fått en förkärlek till dörrar här!

Alla ljuvliga människor och dess leenden.

Vildvuxet och slitet men vackert ändå.

No hands, no hands!

Just detta kanske jag inte uppskattar direkt då de
sliter ut sig med hårt arbete och ingen tanke på
säkerhet och hälsa...

Chili - hur ska vi överleva utan den dagliga dosen av Ranis kryddningar?

Barnen med de stora vackra ögonen med nyfiken blick.

Lägg till bildtext


Detta är riktiga Indien för mig.
Rörig bakgata med all världens färger. Love it!

Vildhundarna har aldrig stört mig.

Kokosnötter för värme, det använder dock inte vi oss av.

Dagens disk på trottoaren,
ändå får man ett leende :)


Just det, förkärlek för dörrar.



Vattenleverans - dock inte drickbart för oss.
Vackert dekorerade med handmålad text.


Hur många tempel finns det i Indien???

Ståtoa...
Inte min favorit kanske...


Lekande barn.

Prinsesskläder i alla dess färger.

Maten på ett enkelt hak - älskar´t!
(dock finns det bestick)

Full fart i köket och masalan på rad.