Drottning för en kväll!

Här har vi haft "Fyra små apor hoppade i sängen..." vad gäller sjukdomar. Som ni såg sist var Elis först ut, tätt följd av Majken som i sin tur däckade sin far och slutligen blev det min tur. Så i två veckor har vi haft sjukstuga här. Tyvärr innebar det att Lars missade den fantastiska Indian Night festen förra fredagen, men då var jag frisk som en nötkärna så jag givetvis själv med våra vänner.

Lars var visst lite dizzy innan jag skulle ge mig av...

Förberedelserna har varit igång ett tag med sariköp och uppsömnad, sko- och smyckesinköp och givetvis har det varit besök på skönhetssalong för att få ordning på naglarna. Lördagens förberedelser började med frisörbesök kl 14 för fem av oss svenska tjejer som ville få håret fönat. Alla ville vi ha ljuva lockar, förutom A som inte är så glad i sina lockar utan ville få det rakt istället. Därefter bar det hemåt och frampå kvällningen fick jag halvklädd skjuts ner till en vän här på området som hade förfest för oss tjejer. Hennes gulliga maid hjälpte till att få ordning på oss så att sarin satt som den skulle och att bindisen satt på rätt plats i pannan. Givetvis hann vi få i oss lite bubbel också!

Bindin på plats!

Det var ett gäng färgglada, vackra och glada tjejer som anlände till Marriott där festen skulle gå av stapeln. Och bara entrén fick en att känna att detta kommer bli något extra. Röda mattan var utrullad, trummor slogs på så det dånade och några söta flickor stod och kastade rosenblad på oss då vi tog oss fram till foajén. Tala om att känna sig som en drottning som gled fram! Det kändes overkligt som en saga.

Oj, vad de trummade och dansade1

Väl inne möttes ögat av ett färgsprakande fyrverkeri som heter duga - alla dessa fantastiskt vackra saris i alla de fäger och med glitter och pärlor! Männen bar indisk kurta, tofflor och i vissa fall en tjusig turbanliknande hatt. Det bjöds på små snittar, dryck och lottförsäljning (hela kvällen som anordnas av Overseas Woman Club är ett välgörenhetsprojekt) innan vi fördes ner av de trumpojkande männen ner till festlokalen. Där väntade fantastisk buffé, australiensiskt vin (hurra, inte Indiskt!) och uppträdande.innan dansen drog igång. Sedan var det fullt ös ända till Aviici avslutade kvällen och lamporna tändes. Lite som en skoldans när lamporna helt plötsligt lyste upp festlokalen, dock utan en sista tryckare.

Inga festdeltagare, bara att "titta på" och fotas med.

Det var verkligen en magisk kväll som kommer finnas kvar i minnet länge, länge, eller rent av för alltid!

(För fler bilder på hela gänget, se facebook. Lägger ej ut foton här utan godkännande från alla. Nej, ni har rätt, jag har inte fått godkänt av trumslagarna...)

VAB - finns det i Indien?

I fredags hade vi lite AW här hemma för några kompisar, tycker det är härligt att träffas lite opretantiöst en fredag och ha hela helgen framför oss! Det blev en skön kväll för både oss och barnen som hade kompisar här. Ja, kanske inte riktigt för alla... Elis var trött efter skolan, vilket inte är ovanligt, men frampå kvällen var han som en kamin. Barnen har verkligen varit friska sedan vi kom hit, men nu kom höstens första (och enda???) sjukdomstid.

Elis hade bestämt att leka med en kompis utanför Palm Meadows i lördags och Lars och jag hade planerat för shopping inför kommande Indian Night. Detta fick givetvis ställas in. Medan Lars och Elis hade mysdag hemma så åkte Majken och jag till Pheonix istället för Lars och jag. Vi hade riktigt mysiga timmar där och jag hittade en del av det jag var ute efter; guldskor och bangles samt nya svarta byxor (mina gamla är mer grå i färgen och dragkedjan börjar ge med sig). Avslutade med kaffe för mig och glass för Majken innan vi drog oss hemåt igen.

Nutellabullar, lite lagom ljumma - mums!

Kvällen avslutades i soffan med film, tack Swetream.se för det! Fantastisk site med gratisfilmer, hyfsat utbud och framförallt så laddar det inte en enda gång under hela filmen! I söndags bakade Majken bullar med kompisar och efter att ha serverat lunch här drog tjejerna vidare och Majken kom först hem frampå kvällningen. Så härligt att hon har flera kompisar här i området och känner sig trygg att röra sig omkring själv!

Dock var Elis fortsatt sjuk och fick stanna hemma från skolan både måndag och tisdag. Han var hyfsat pigg på dagarna men fick en febertopp på kvällarna. Elis som en riktig myskille stortrivdes med att skrota omkring hemma i pyamas och spela Xbox och titta film. I tisdags var vi i väg på en superfin brunch hos en kompis här i området. Det är inte varje dag det vankas amerikanska pannkakor med nutella, frukt och en smaskig chokladcupcake på det. Tro 17 att han stortrivts!

Lars och jag har även hunnit med att fira 8 år som gifta <3. Den planerade lunchen på tu man hand uteblev, istället blev det hämtmat på kvällen från LikeThatOnly och ett jättefång rosor från min darling. Även om det inte blev som planerat hade vi en finfin bröllopsdag!

Lovely bukett!

I går var det trögt att få iväg barnen till skolan. Elis ville helst vara sjuk igen och Majken klagade över huvudont, så det var tårar innan bussen åkte iväg. Att Elis var frisk var jag helt övertygad om och Majkens huvudvärk trodde jag mest berodde på avundsjuka att Elis fått vara hemma ett par dagar. Men ack så fel jag hade (och fick givetvis dåligt samvete), det var en håglös tjej som kom hem efter skolan. Jag förstod att allt inte stod rätt till när hon kom med koftan och benvärmare på... Hon somnade på fem minuter och sov ända fram till 5.30 i morse. Så idag är det nästa barn att få hemma dag, febern verkar lagt sig över natten men halsen är tjock och huvudet värker på älsklingstjejen.

Majken var dock inte alls glad över att vara hemma just idag. De ska iväg på field trip till ett tempel och fira fredsdagen på skolan. De har gjort saker att hänga upp i träden och alla skulle vara klädda i vitt (bara en sådan sak att få välja vad hon ska ha på sig i skolan när det inte är skoluniform som gäller är stort). Så det var bara 50% av barnen som kom iväg vitklädda.

Kl 06.10
Freden ska firas i något för små shorts :)

Trädgårdsmästaren var uppe i papayaträdet och ordnade leverans av mogna papayor, 8 st kom han ner med den här gången! Tyvärr är jag inte så förtjust i den sorten, den är lite för mjuk i köttet och parfymig, men killarna gillar den. Själv föredrar jag disco papaya som är supergod! Eftersom vi inte kommer lyckas få i oss hela skörden själva tog Rani och trädgårdsmästaren hem några.

Då de högg ner vårat stora stjärnfruktsträd bad jag dem ta hand om frukten så inte den gick till spillo och det slutade med att vi hade en hel säck fylld. Hörde att de kostar ca 10 rupies/st ute på gatan, så vi kunde ha tjänat en slant. Rani gillar dem inte, så Kumar fick med sig flera kilo hem som han kunde dela med sig av. Drivers och maider fick samt att jag ställde ut en balja utanför huset med en skylt med uppmaning att ta frukten och frampå kvällningen var baljan tom!

Nu närmar sig Indian Night med stormsteg och jag är så gott som färdigstylad, enbart örhängen behöver inhandlas i morgon. Och så behövs det såklart lite manikyr, pedikyr och frisörbesök!

Bildbevis utlovas!

Firande av Ganesha

Häromdagen firades Ganeshas födelsedag här och maintenance (de som tillhandahåller allt från rörmokare till målare här på området) hade gjort i ordning sin egna Ganesha under tennisbanorna. Vi gick dit en dag för att titta och det är verkligen kitschigt! Alla glada, klara färger du kan tänka dig tillsammans med glitter och "julgransljus".

Palm Meadows Ganesha

Dagen efter hade maintenance sin traditionsenliga parad här i området då de kör runt med Ganeshan på en utsmyckad vagn samtidigt som män och pojkar dansar framför vagnen tillsammans med trummor. Det var ett fasligt trummande i ett par timmar så jag kan tro att de dansande barnen sov gott på kvällen. Barnen tror jag var maintenance´s barn och även fruarna och döttrarna var här, uppklädda till tänderna. Men det är enbart männen som dansar. Till detta firande hör visst också alkohol, vad nu det har med tro att göra??? Det borde vara syndigt?! Själv såg jag först tåget i slutet och då var det mest barn som dansade, antagligen hade övriga droppat av efter dessa timmar. Hörde att det var några som fick bära ner sin arbetskamrat till personaltillhållet eftersom han inte kunde gå själv...

Dans och trummor ljöd över hela området.

Enligt tradition ska sedan Ganeshan föras ner i vatten där hon upplöses till lera igen, som hon är gjord av. Detta skedde i en lite sjö/damm utanför vårt område, men dit följde vi inte med. Mitt i denna uppståndelse anlände barnen med skolbussen och tyckte såklart det var superspännande att se detta jippo.

Maintanance fruar var här för att fira och följde tåget genom PM.

Och här kommer huvudpersonen!

Många har Ganeshor hemma hos sig och så även min kära bloggkollega som hade en väldigt entusiastisk maid och chaufför som engagerade sig och hade puja för Ganeshan. Jag var inbjuden till denna ceremoni men var tyvärr upptagen på annat håll vilket var otroligt synd. Men som tur är har vi ytterligare ett år på oss att få vara än mer delaktig i denna högtid.

Filmade spektaklet, men vet inte om det funkar att kika på??

Fotodag på Russell Market

Nu är jag hemma efter några timmar på Russell Market där vi haft vår andra halvdag på fotokursen med tema Street Photography. Igår hade vi en halvdag teori och idag fortsatte det med att försöka omvandla teorin till praktik. Lätt som en plätt! Nja, så enkelt var det ju inte när man kommer hem och ser resultatet i datorn. De bilder som jag kände var bilden med stort B var inte alls det när de kom upp från LCD-skärmen på kameran till datorskärmen... Men ni ska få se ett axplock ändå!

Hema instruerar liten kille som ska få ta en gruppbild på oss.

Vi var ett gäng glada tjejer som träffades vid St Marys Basilica precis vid Russel Market vid 9-tiden i morse. Då var det fortfarande ganska lugnt och det förbereddes så smått för öppning av alla små baracker och stånd. Vi började ta oss till bildelsavdelningen. Och givetvis var det bara män där, Hema berättade att de flesta tycker det är ok att vi går omkring och fotar men att alla inte uppskattar att vara med på bild. Så det gäller att agera lite diskret, hur nu det går till när vi 1. är kvinnor 2. är ljusa??? Men vi blev väl mottagna av de flesta och många var nyfikna och intresserade var vi kom ifrån och ville gärna posera framför kameran.

Mat på väg.

Blommor som säljs per kg eller i vackra girlanger att
offra till tempel eller hänga runt sin dörr.

Själva upplägget på bildelsavdelningen var väldigt fascinerande, vilken jag inte hade förstått om inte Hema förklarat. Främst på en öppen plats var det fullt av bilkadaver och bildelar och männen stod med släggor och slog loss delar och andra tog hand om delar för att flytta vidare till de bås som fanns runt om och i små gränder. Varje litet bås hade sin egna lilla nisch och sålde en viss bildel från ett visst bilmärke. På så vis konkurrerade de inte med varandra utan alla har sin specialitet. Smart, va?!

Bilens första anhalt.

Kolla in hans hippa skägg!

 

Det är inte fråga om OM utan NÄR taket ramlar in...

En så söt gubbe som gärna var med på bild.

 

Samma sötnos med frame in a frame.
(måste ju briljera med att jag lärt mig några termer också)

Gissa vad hans nisch är!?!

Gissa om det behövdes en dusch efteråt?

Vill inte ens veta vad det är i de vattenpölarna...

 Efter knappt två timmar bland kolvar, däck och bildörrar drog vi oss vidare mot blommor och grönsaker som håller till inne i en byggnad. Jag undrar vad de hade haft i den byggnaden förut, det luktade inte mumma. Och jag höll mig ifrån beefmarket och fishmarket denna gång. Säkert fascinerande men för min del räckte det med de dofter som jag möttes av ändå. Det är så lustigt när man går omkring på dessa ställen och det doftar skit (ja, jag menar verkligen skit) och sekunden senare kommer en ljuvlig rosdoft och uppenbarar sig. Jag kan verkligen inte sluta fascineras av alla intryck, både visuella och nasala. Och det är såklart både positivt och negativt. Det gäller också att ta på sig sina indiska glasögon, annars skulle man bara se allt det smutsiga och eländiga.

Den här synen fanns utanför blomster- & grönsaksmarknaden och är bara för sorglig! Frågan är om mannen i fråga lever eller är död. Jag tror att han levde men han sov djupt, även om jag inte undrar om han hellre hade varit död. Hemskt att ens tänka så, men vad har han för liv? Han tillhör antagligen de lägsta av de lägsta kasterna, har ingenstans att bo, inte en enda rupies att handla mat för, kläderna som en gång hade en färg är nu helt gråbrunsvarta av smuts, lort och skit och han luktar därefter, skor har han antagligen aldrig ägt några och det är inte en människa som bryr sig om hur han mår. Jag vill verkligen bara gråta när jag ser detta!

Indien är verkligen så tacksamt att agera fotograf i! Vart du än vänder dig så hittar du en unik historia och en alldeles förträfflig syn som kan förevigas med kameran.

Äta bör man, annars dör man!
För knappt en femma kan du få en typisk indisk maträtt att köpa på gatan.
(även  på restaurang för den delen)

Shake it!

Går du i giftastankar? Här är hatten till brudgummen!

Sweet lime säljs i nästintill varje gathörn.
Fantastisk till juice!

Hon är fri och står på sina inburade kompisar.
I påsen bredvid ligger det som en gång var hennes kompisar.

Ingen handikappsanpassning att tänka på.

Kokosnötter i massor! Sugrör i mitten för att dricka rakt ur nöten.
"Very healthy" säger de som vet. "Not tasty" säger jag som testat.

Undra hur många kilo vi ätit sen vi flyttade hit? Massor!
"Very healthy" säger både dem som vet och jag.

Only for you, mam!

Så vackra handknutna blomstergirlanger!

Här finjusteras de med sax så att de är jämna och fina.

Lök (och tomat) är de absolut vanligaste basvarorna här.

 Vi avslutade där vi började, vid St Mary´s Basilica. Högst upp skymtar Maria herself med Jesusbarnet på armen, iklädd sari. De tar visst emot saris som donation eftersom hon byter sari varje dag! Låter helt otroligt i mina öron. Chauffören vi åkte med berättade att hans mamma hade över 500 saris och då hade han ändå rensat och skänkt ca 300 st - kan ju bara tänka mig så mycket pengar de lägger på saris! Och så har de inte mycket pengar från början... Men de är väldigt måna om att se bra ut här. Tänk själv att ha helt olika kollektioner på dig varje dag under 1,5 års tid! Så stor garderob har i alla fall inte jag.

Många ber till Maria.

Ytterligare en Maria att be vid.

Givetvis måste babyn få frälsning också.

Så nu sitter jag här hemma med lagom trött huvud, ögon, rygg och fötter och längtar efter nästa fotosession. Då blir det nog inte i kursformat utan bara gå ut med några kompisar och streetfota. Skulle behöva ta mig igenom de sista sidorna i veckans kapitel i Psykologiboken, men frågan är om det inte bara kommer att passera rakt igenom hjärnan idag?!

Tandis

En långhelg är snart till ända. Fredagen var ledig dag för barnen då lärarna hade studiedag (iPads stod på deras schema) och jag hade bokat in Majken hos tandläkaren för att kolla upp hennes överkäke. Hon saknar ju två tänder där och har på två stycken nya på gång som jag ville kolla upp så att de hamnar rätt i munnen. Och äntligen hade vi driver igen efter en veckas bortvaro!

Supermodern skoskyddsapparat;
ställ i foten och tryck till...

...och vips är foten inplastad!

Det blev en timmas bilkörning för att nå kliniken som visade sig vara toppmodern med väldigt trevlig personal och kompetent & pedagogisk tandläkare. Besöket gick fint med supermodern röntgen, rengöring och slipning. Och Majken var själaglad att flourlacket smakade jordgubb och inte banan. Tandläkaren ville gärna att vi skulle komma tillbaka på lördagen igen så att en specialist fick titta på formationen av tänderna då hon inte var på plats på fredagen. Efter en lika lång bilfärd på lördagen träffade vi en lika kompetent och pedagogisk tandläkare som dagen innan som bekräftade att vi får avvakta åtminstone ett år innan det kan bli tal om tandställning för att få tänderna på rätt plats i munnen.

Snart redo för tandis! Bara skyddsglasögonen ska på också.

Röntgen av alla tänderna på en gång.

Efter fredagens besök åkte vi över till ett mall som låg mittemot, Forum mall (inte att förväxla med Forum Value mall som ligger väldigt nära Palm Meadows). Vi hade blivit tipsade om en restaurang som hade en tågbana, men tji fick vi. Vi hittade den inte och inte ens tjejen i informationsdisken kunde hjälpa oss. Så det fick bli en Donkenlunch helt enkelt. Därefter gick vi in på ett stort varuhus som visade sig vara en riktig hit, snygga kläder och bra priser! Jag hittade en svart BH som jag varit ute efter och blev supernöjd (här blir man nöjd över det lilla eftersom det inte är helt enkelt att hitta bra underkläder) och barnen hittade indiska kläder inför Diwali och lite andra kläder som de själva valde.

Därefter drog vi vidare till Decathlon och köpte det utlovade fotbollsmålet till Elis, snorkelutrustning till barnen och lite träningskläder till Lars och mig. Efter tiden i Frankrike har Decathlon blivit en riktig favorit. Lars som var på ett event precis vid Decathlonbutiken mötte upp och vi åkte hemåt. Summa sumarum, ett tandläkarbesök blev en heldagsutflykt. Kvällen avslutades med finaste trerättersmiddagen hos goda vänner. Och helgen hade inte en börjat :)

I går var Lars ute på söndagsturen per cykel och det vara bara han och en annan svensk kille så de hade kört på rätt bra. Efter de nattliga skurarna kan jag säga att jag aldrig sett en så lerig man och inte heller en så lerig cykel! Tur att vi har vattenslang i trädgården så både han och cykeln fick duscha av sig innan de kom in i huset. Och tur att ingen såg att vi använde slangen för privat bruk, det hade kunnat sluta med böter på 500 rupies.

Majken hade önskemål om lunch på Toscano på Forum Value Mall så vi tog oss en promenad dit. Elis kommentar när vi var på väg ut från Palm Meadows: "Snart är vi ute i riktiga Indien och jag gillar inte det för då ska alla bara ta i mitt och Majkens hår. Du och pappa har tur som har hunnit bli mörka". Men han hade tur! Inte en enda som tog i håret på hela promenaden, bara allmänt uttittade som är vardag.

Majkens smarriga creme brulée!
(jag fick det sista när även hennes sockermage sa stopp :))

Vi fick en riktigt mysig familjemiddag på Toscano som var så gott som fullsatt. Efteråt tog vi richshaw hem vilket uppskattas av barnen som tycker det är hur kul och spännande som helst! Först ville chauffören ha 300 för att köra de få kilometrarna hem, men det var vad vi kom överens om då vi efter fotokursen tog rickshaw hem på över en timma. Icke att jag gick på det, vi kom överens om 150. Dagen fortsatte med lite psykologistudier för mig, fotboll för killarna och översovning hos kompis för Majken. Dessutom han vi som var hemma med lite mys i soffan till en film. Swefilm och Dreamfilm är riktiga hitar på nätet där man gratis kan titta på ett stort utbud av filmer. Och det bästa av allt, det laddar inte en enda gång!!!

Elis gick loss på en varm chokladfudgekaka med div tillbehör
(där sa tyvärr inte sockermagen stopp, så jag fick knappt smaka)
(jo, alla hade ätit riktig mat innan dessertfrossan, men den var inte lika fotogenic)

Idag är det Ganeshas födelsedag vilket är en stor högtid för hinduerna. För Lars del är det en optional holiday, som han valde att spara till en annan dag. Så till Kumars förtret är han tvungen att arbeta medan Rani är ledig idag. Det var liksom inte tal om att ge honom ledigt när han var borta hela förra veckan... Så för vår del blev det måndagsrutin med Hypercity som barnen hakade på. Därefter lyxade vi till det med utelunch med kompisar på Chez Marrianick. Den franska restaurangen på en åker i närheten som gör så goda baguetter och croissanter. Lovely place för oss frankofiler!

Ganesha himself!
Färgglada figurer pryder många hem idag (dock inte vårt).

Veckan kommer bestå av ytterligare en fotokurs, Street Photography, på två halvdagar. Det lät så kul så jag ville verkligen gå, även om jag nog skulle behövt öva lite mer på kameran från förra kursen. Men då kan jag ju öva på allt efter den här kursen istället. Så snart kanske det blir riktigt proffsiga bilder här på bloggen (oj, vilka höga tankar jag har om mig själv!).