Stonehill för hela slanten

Fredag! TGIF! Friday, Friday, lovely Friday! Visst finns det inget underbarare än känslan att helgen kan börja och det är bara fredag än så länge. Bästa kvällen på helgen! Sitter här med tända ljus, Bo Kaspers i högtalarna, ett glas rött och datorn i min ensamhet. Väldigt ovanligt! Lars roar sig i Svedala, Elis är på hej-då-party för en kompis som flyttar hem i sommar och Majken är hos en kompis.

Tittade in väggarna hos Elis, teckning och text av honom, han skriver
att han uppskattar träd och växter mest av jordens resurser för
träden ger mango och växterna blommor.

 Idag har det varit skolan för hela slanten, och det var det förresten i går också. Men för att börja med dagen så var det Teacher´s appreciation lunch med 4 juli tema. Varje läsår avslutas med en lunch för lärarna som föräldraföreningen anordnar. Dels ska mat lagas och dels ska allt ordnas och dukas samt barnen passas. Jag volontärarbetade för P6 idag och det var ett gäng föräldrar som slöt upp (jag är faktiskt förvånade över att det är så få som ställer upp. De flesta är ju faktiskt expatfruar och en del män). Jag levererade ett gäng majskolvar och slöt upp för att ta hand om barnen medan lärarna hade sin lunch i lugn och ro. I detta fallet innebar det att följa med dem ned till kantinen och assistera, vilket inte är så betungande till 9&10-åringar som klarar sig själva. Det mest betungande var ljudnivån i matsalen, oj,oj, oj, det hade blivit bakläxa i Sverige! Därefter följde rastvakteri och det är riktigt kul att se vad de har för sig, killarna ägnade sig helhjärtat åt handball (när jag gick i skolan kallade vi det för 4 rutor) och tjejerna satt mest och pratade i skuggan. Det hela avslutades med att  vi volontärer fick hugga in på resterna, mums! Samt att jag fick över hälften av majsen med mig hem igen. Men det gör inget, för de är fantastiskt goda här!

Delar av dessertbordet (de snyggaste).

Så här fint var det pyntat och dukat för lärarna. Lugnet före stormen.

Igår var det Tech Fair på skolan och det innebär att barnen visar vad de har lärt sig och åstadkommit på datorlektionerna. Ett schema med 30 minuter per barn. Majken var först ut och visa vad hon lärt sig i Photoshop samt ett program som skapar filmer av det teckningar barnen gjort på datorn. I´m impressed! Sedan var det Elis tur och han började att visa en del av de appar de använder på Ipadsen. Vilka fantastiska och pedagogiska appar det finns! Då blir det ju verkligen en lek att lära sig! Därefter skulle han vissa på datorn vad han åstadkommit där och han visade olika spel som var väldigt pedagogiska och kluriga. Tills Ms Karen kom och frågade om han visat sin mapp, det hade han ju inte! Jag trodde i godan ro att det var spelen han skulle visa, men så var ju inte fallet :). Han visade sedan olika kollage och samma filmprogram som Majken visat. Vilka duktiga barn vi har! Och jag tycker det är så häftigt att se hur de agerar och pratar med sina kompisar. Det gör mig alldeles rörd!

Eftermiddagen avslutades med restaurangbesök med några kompisar inne i stan, ett ställe ingen av oss testat men fått tips om. Trots att det var ett franskt brasserie uppfyllde de inte riktigt förväntningarna, alla fem fick maten på olika tidpunkter och maten var ok men inte mer. Därefter gick vi över till Le Creuset som har en butik här. De har ju väldigt fina saker, men prislappen var ungefär som hemma så det är ju inte direkt att man  spontanhandlar. Under tiden i butiken hade det hunnit börja regna. Och då menar jag REGNA, himlen öppnade sig fullständigt. Så det var ett äventyr att ta sig hem, på två röda fylls vägarna med vatten som inte har någonstans att rinna undan och alla kör väldigt lugnt (tack och lov!). Under varje träd, markis och busshållplats trängdes det av människor som ställt i från sig sin moppe och människor som var ute och gick. Många gav dock upp och insåg att de kunde få stå där några timmar och trotsade regnet och hoppade upp på moppen och körde vidare. De var helt genomsura innan de ens hade startat motorn... Men vi satt i bilen och var bara åskådare åt allt detta.

Nu väntar som sagt en härlig helg! Morgondagen blir nog ganska lugn, Majken ska på hej-då-party för storasyster till Elis kompis som flyttar hem och ska sova över. På natten till söndag landar Lars åter här hemma, så jag antar att även söndagen blir hyfsat lugn. Inte mig emot! På måndag väntar skolbesök igen, då bjuder P6 in till Poetry Coffee, det ska läsas dikter, sjungas och drickas kaffe. Jag kan inte annat än att säga att de är kreativa och påhittiga på skolan. Det enda är att hela dagen går, då det tar så lång tid att ta sig dit. Men jag ska absolut inte klaga, barnen rullar fram och tillbaka VARJE dag. Än en gång - I´m impressed!

Stinkbomber vs. näsfröjd

Dofter, dofter, dofter - överallt slås man av dessa dofter. Vissa ljuvliga andra mindre behagliga att ha i näsan. De dofter som jag fördrar är alla underbara blommor som kommer som vindpustar när vi är ute och går, Ranis goda mat brukar få magen att uppbringa hungerkänslor och nybadade barn doftar också alldeles ljuvligt!

Så vackra näckrosor!

De mindre angenäma dofterna är de som kan slå emot mig på gatan från en soptipp eller något vattendrag där-jag-inte-vill-veta-vad-som-finns, inpyrd svett från indierjag möter på gatan eller på gymmet som inte tvättar sina kläder så ofta som de borde. Pest control som utförs i husen när man flyttar in eller vid behov när mindre trevliga små kryp hittat in i huset igen tyckte jag luktade helt ok när de gjorde det hos oss. Antagligen inte allt för nyttigt att andas in... Nu när jag passerar ett hus där de haft en pest control tycker jag doften är vedervärdig och framkallar nästan kräkkänsla, inte alls som odören från soptipparna men kroppen har nog insett att det är giftigt och vill inte få in det i organen. Det samma är odjursspray som vi konsumerar frekvent och rikligt pga främst myror som gärna vill hälsa på med hela sin släkt i vårt hus. Vissa sprayer är hemska, medan vissa är helt ok. Problemet är att när jag står i affären och ska inhandla nytt spray kommer jag aldrig i håg vilket som är den med bäst doft. Nu kör vi på Mortein som är av den bätre sorten.

Det ska bli intressant att se om vi doftar Indien när vi kommer hem om några veckor! Vi känner det såklart inte själva, men i början doftade allt Indien men nu känner jag sällan just den Indiendoften. Antagligen har vi blivit så indiska att det satt sig i varenda por.

Nyduschad darling på väg i säng.

Vi fick hem en riktigt pigg man och pappa i lördags morse, trots lång flygresa och intensiva arbetsdagar i Kina. Barnen blev såklar överlyckliga när han klev över tröskeln. Lördagen blev en riktig slappardag med familjen samlad, ett antal maskiner tvättades, Majkens kompis som snart flyttar hem var här hela dagen och Elis var nöjd med att bara vara hemma och skrota. Han har inte alls så stort lekbehov med kompisar som hemma.

Följetång på Majkens simning :)

På kvällen var vi bortbjudna på middag som var både supergod och trevlig med många goa skratt. Barnen hade kompisar att leka med så alla var nöjda, glada om än lite trötta när vi tog oss hemåt. Elis som sovit gott i soffan ett tag var inte så pigg på att cykla hem men han är lite för stor för att bära hem så han fick sitta på sadeln medan Lars ledde hem både honom och cykeln.

Mördarsnigel??? Snäckan var säkert 10 cm lång.

Jag gick upp och la Elis och Majken omedelbums och Elis sov redan innan huvudet landade på kudden. Plötsligt hör jag Lars från nedervåningen: "Det är tre kattungar i uteköket". Majken blev såklart superpigg när hon hörde detta och ville kika. Och visst satt det tre kattungar på rad vid fönstret och inte kunde ta sig ut, rejält rädda.Vi märkte vilket hörn av myggnätet de tagit sig in i för det var där de hela tiden försökte få upp nätet igen. Rani har alla rengörngsflaskor stående på rad i fönstret, de låg nu på golvet och papperskorgen med matrester var omkullvält och äggskal låg ute på golvet. Elis frukostmacka och lite annat smått och gott blev kissarnas kvällsmat.

Nu började operation att få ut dem och Lars fick upp det andra fönstrets myggnät men det var ju inte där de kom in så det tog ett tag innan de hittade hålet. För att slippa fler kattbesök åkte hammaren fram igen vid midnatt, undra vad grannarna tyckte om det??? Jag tog en dusch och hoppade i säng och sedan gjorde Lars likadant. När han var kvar i badrummet hörde en duns och han undrade om det var jag. Icke, sa nicke, det kom nerifrån köket... En stackars kattunge var kvar! Om än ännu räddare nu när den var själv kvar. Fram med hammaren igen och dra ut spiken för att kunna öppna myggnätet igen så den kunde komma ut. Jag föreslog att Lars skulle bära ut den eftersom den inte rörde sig ur fläcken trots ostbitar på fönsterkarmen. Men han var inte sugen på klösmärken och vad det kan innebära från katter här. Han försökte istället fösa ut den mot öppningen med en sopborste, men det resulterade till att katten började klättra upp i myggnätet upp mot taket och när den kom ner började den klättra igen. Stackars lilla förskrämda katten! Efter mycket om och men fick Lars iväg den med kvasten och hittade hålet och nätet kunde spikas fast igen. Utanför stod mamma katt och fräste åt oss. Hon skulle bara förstå att vi gjorde allt för att få ut hennes unge och det minsann var hennes fel som inte hade kolla på sina kids! Till slut trillade vi i säng och sov gott och länge (faktiskt rekordlänge sedan vi kom hit till Indien!)..

Efter lättare frukost med mors dagsfirande bar det av på söndagsbrunch på Taj West End, ett lyxigt hotell en bra bit från Whitefield. Det var ett stort, härligt gäng på 23 vuxna och 17 barn, så det var fullt ös och blev även fullt i magen. Väl hemma var det sen eftermiddag och det blev lite läxläsning och fotbollsspelande innan vi stupade i säng. Jag somnade som en stock men vaknade när Lars kom in och sa hej då innan han och Kumar drog till flygplatsen för vidare resa till Sverige vid midnatt.

Kärleksförklaring från sonen: "I like my mum so so much" <3

Majkens dikt är mitt i prick - älsklingsgumman.

Brunch är uttröttande....

...även utan champagne

Nu ska jag snart iväg till ett krassligt födelsedagsbarn och muntra upp med lite blommor! Grattis fina A! Nästa år får vi fira desto mer :)

Serai levererar!

Efter skönhetssömnen i de stora, härliga sängarna tog vi en morgonpromenad genom kaffeplantagen som omgäradade hela anläggningen med kameran i högsta hugg. Dock hade även myggorna vaknat så efter drygt en halvtimma gav vi upp och inmundigade frukostbuffén i stället. Och direkt efter det gick vi över till spa´t där vi bokat varsin 3-timmarsbehandling innehållandes en timmas scrubb, en timmas massage och en timmas ansiktsbehandling. Tala om totalrenovering! Ut kom jag mjuk och len som en bebisrumpa :)

Kaffeskrubbad! Doftade kaffe i hela rummet.

Resten av dagen gick åt till lunch, tennis och guidad tur bland kaffeplantagen. Jätteduktig kille som berättade hur plantagen var uppbyggda i tre skikt för att inte kaffet skulle få för mycket sol. Därför hade de bl a peppar och höga träd som silver oak, teak mm för att skydda. Plantagen hade också mycket kobror, men han försäkrade oss om att de skrämdes och försvann när vår grupp kom klampande.

Pepparväxter högt upp i det blå!

Peppar i grönpepparstadiet.

Kaffebönor på rad

Och ännu mera kaffe.

Efter frukost och en avslutande massage hämtade Rhago upp oss för hemfärd mot Bangalore. Givetvis med ett tempelstopp på vägen. I detta fall ett över 1000 år gammalt tempel som tagit över 100 år att bygga men ändå inte blivit klart. Även detta var ett fint och sevärt tempel som låg omgärdat av stora gröna (så är inte alltid fallet här...) gräsmattor som var rena och fräscha.

Man förstår verkligen att Indierna är troende när man ser hur de verkligen dyrkar templen och gudarna som finns där inne (vilket är förståeligt då det ofta är människor från lägre kaster som är där och deras hopp står till ett bättre liv nästa gång). Givetvis måste man ta av sig skorna utanför. Många indier lägger sig raklånga på marken utanför och kysser marken samt ber en bön. Inne i templet, där det ofta är svalt och skönt, sitter stora grupper och samtalar och umgås. Jag stod utanför huvuddörren in till templet då en äldre kvinna i vacker sari kom ut och jag la verkligen märke till att det var en så söt tant. Varefter hon lägger världens rap, jag kunde inte annat än att le åt detta och alla intryck.

Det 1000-åriga templet.

Vilket hantverk!

Två bulls vaktar templet.

 Utanför var det en uppsjö av försäljare av diverse slag, allt från mat och dryck till stenarbeten. L förälskade sig i en söt ljusgrå elefant som hon med hjälp av Rhago prutade ner till en billig peng och slog till på. Till följd att hela områdets försäljare (kändes det som) följde efter oss till bilen och ställde sig runt om. Säkert 8-10 försäljare såg potential hos oss vitingar som dessutom redan handlat. Men de har nog inte riktigt förstått hur vi uppfattar sådana situationer, istället för att handla mer vill vi bara komma undan fortast möjligast. Frågan är hur många elefanter de kan sälja på en dag?? Även om det inte är stora pengar för oss, är merparten av tempelbesökarna indier från inte de rika kasterna.

Köp av mig, köp av mig!

När vi börjar backa ser de uppgivna ut...

Färden fortsatte nu mot Bangalore utan incidenter och vi alla var mer än nöjda över de härliga dagarna vi spenderat tillsammans. Till hösten blir det Bandipur!

Jag blev väl mottagen av en överlycklig Elis, en något mer nonchalant Majken och en glad make. Vi hann med att äta middag tillsammans innan Lars drog mot flygplatsen och Kina. Så denna vecka är vi pappa & makefria till på lördag, då får vi träffas ända till söndag kväll innan han drar vidare till Sverige. Första besöket sedan flytten hit och barnen och jag kommer skicka med önskelista. Knäckebröd står överst på min!

Jackfruits bland kaffeplantagen.

De kan bli bamsestora och är inte särskilt vackra. Men goda!

Tjejresa till Chikmagalur - dag 1

Bangalorefrun har varit iväg på weekendresa med andra Bangalorefruar och levt ett sådant liv som uppfyller alla kriterier som en lyxhustru kan tänka sig! Efter att ha varit på allmänt dåligt humör de senaste två veckorna (antagligen dippen som ofta kommer efter 3-4 månader) och dessutom legat sjuk med fruktansvärd magsmärta en natt och därefter huvudvärk och lite feber påföljande dag var jag överlycklig att komma iväg på denna verklighetsflykt några dagar.

Klockan 5.30 i lördags kom M med driver och plockade upp mig innan vi åkte vidare och hämtade L och D. Tre svenskor och en amerikanska (dock gift med en svensk) drog nordväst ut från Bangalore. Första stoppet efter någon timme blev kaffe på Coffee Day (en kaffekedja som det kryllar av här) och därefter drog vi vidare till Chikmagalur och besökte ett tempel. Det var ganska mycket folk där, för många är det just tempelbesök som är det viktiga med utflykter och även vår driver uppskattade det mycket. Vi också, för det visade sig vara ett otroligt fint och välbevarat tempel.

Porten in till templet

Så vackra och talande stenhuggerier!

Förtroligt samtal utanför templet.

Därefter var det endast en halvtimmas bilfärd till Serai, det resort vi skulle bo på. Hela vägen från Bangalore var den bästa jag åkt på i det här landet, asfalterad hela vägen, inte mycket hålor och gupp. Hade vägarna sett ut så här överallt hade det varit betydligt enklare, snabbare och smidigare och ta sig runt med bil. När vi närmade oss Chikmagalur sträckte stora fält ut sig över vidderna, vissa gröna, andra jordiga och bördiga. Så skönt att få insupa lite natur! Inser att jag saknat det otroligt mycket! Och utmed vägarna låg inga sopor (läs väldigt lite jämfört med Bangalore), utan det kändes väldigt rent.

När vi anlände till resorten var det lika vacket, grönt, rent och alldeles ljuvlig luft att andas in i lungorna. Det här bådade gott! Efter den sedvanliga pricken i pannan och välkomstdrink, som denna gång bestod av iskaffe med hel del grädde och socker, blev vi varmt välkomnade av personalen. Våra villor var inte färdigstädade så vi gick runt på området och såg oss omkring. Det var väldigt välordnat och låg lite högre med utsikt över dalen. När lunchen öppnade begav vi oss dit och avnjöt en fantastisk buffé med massa godsaker i form av sallader, stort urval på indiska rätter och även någon kontinental samt efterföljande dessert.

Utsikt från receptionen mot poolen och villorna som breder ut sig mot kaffeplantagen.

 Därefter fick vi åka golfbil ner till våra villor med packningen. Vi körde snurra flaskan för att se vilka som skulle sova tillsammans och jag fick möjligheten att dela rum med D som jag inte direkt kände sedan tidigare. Vi hade det jättemysigt och pratade om högt och lågt, kul att lära känna nya människor! Villorna visade sig vara hur fräscha och fina som helst. Än så länge hade resorten mer än väl uppfyllt våra förväntningar!

Sedan var det dags för första spabehandlingen där jag bokat huvud-nacke-axlar-massage. Det var en helt ok massage med massor av olja i håret, var dock inte överimpad då det kändes mer som en hårmassage. Men det är ju inte fel det heller! När den var över gick jag upp i receptionen och läste en bok medan världens regnoväder kom. Regnet öste ner, blixtarna lyste upp himlen och åskan slog ner lite här och var i närheten. Ganska mysigt att bara begrunda det från höjden och se spelet över dalen. Eftermiddagen/kvällen följdes av lite kaffedrickande (just kaffe är Chikmagalur känt för, mer om det i nästa inlägg) och barhäng för att avslutas med en lika smaklig middag som lunch. Dock avslutades den av att ett par indiska familjer invaderade restaurangen och avbröt det lugn som varat i restaurangen. Förstår inte hur de kan låta så mycket och irra runt som yra höns??!! Vi hade tänkt promenera eller cykla lite under eftermiddagen men regnet fortsatte stå som spön i backen, vilket inte gjorde någonting. Hade det hänt hemma hade jag fått panik för att jag ville utnyttja poolen och kunna se mig omkrng. Men den stressen infinner sig inte här eftersom man vet att "efter regn kommer solsken".

Lagom flottig i håret, men oj vad mjukt det blev!

Blixtar och dunder! Magiska under...

Ett par Elfsborgsshorts damp ner med posten, tack snälla mormor och morfar!

Med tungan rätt i mun...

...precis som sin mor...

Förra helgen kom det regn och åska tre eller fyra kvällar och nätter på rad. Det har gjort att temperaturen sjunkit något och helt plötligt tycker jag att 32 grader är helt normalt. När det väl har regnat så har det verkligen regnat och för första gången så åskade det på närmare håll så att det dundrade. Det har åskat fler nätter men då har det varit långt borta och mest muller men med starka blixtar. Så en natt kom Majken in till oss kunde inte sova. Natten därpå skulle hon sova över hos en kompis och Lars & jag undrade hur det gick när det både öste ner och brakade till bra, men de hade knappt märkt av det.

Vårt bananträd gillade inte ovädret...

Nu har vi inhandlat nubb och Lars har hamrat fast nubb ordentligt i myggnäten så att inga fler påhälsningar av katterna ska ske. Det har funkat bra - hehe! Ett poäng till oss. Häromkvällen när vi skulle natta barnen såg jag plötsligt ett par ögon utanför deras fönster på andra våningen, tror ni inte katten klättrat upp på terasstaket?! Fram med hammaren och nubben igen, så nu är även de myggnäten fasta. Ytterligare ett poäng till oss!

Ljuvligt doftande blommor i trädgården.

Exotiskt inslag i trädgården.

I veckan har jag varit inne i stan och shoppat lite nya träningskläder och ny klännng och top. Även kikat in i andra, för mig nya, affärer. Fick även följa med till ett hål-i-väggen-restaurang som jag ALDRIG skulle gått in på själv. Men det bjöd på suveränt smaklig lunch! Ska aldrig döma efter utsidan, men det är skönt att få tips för man vet ju aldrig...

Restaurang Queen´s från utsidan. Hålet till vänster...

...är köket som man hade full insyn till.

Och så här gott åt vi!

I veckan har det även varit Parent-Student-Conference på skolan. Då visar barnen själva upp vad de gjort och arbetat med på olika stationer med olika ämnen. Jättekul att se resultaten och även höra de själva berätta och förklara. Väldigt välarrangerat som allt annat på Stonehill! Jag är så impad av både barnen och Stonehill. Vi träffade även Majkens ELL (engelska) lärare och hon berättade hur de lagt upp lektionerna och hur det kommer se ut framöver. Det kommer vankas läxa även över sommaren, vilket jag tycker är jättebra så hon inte tappar allt. Hon är fortfarande blyg att prata men med Miss Shibani (som hon heter) pratade hon för fullt, det märks att hon är trygg med henne. Totalt 12 pass i veckan får hon gå till henne, det tycker jag är fantastiskt att kunna få den stöttningen. Hur ser det ut i svenska skolan med extra resurser? Inte på den nivån direkt.

Förrförra veckan hatade hon simningen och nu är hon hjälte :)

I morgon bär det av till Chikmagalur, ska bli väldans roligt och skönt att komma ut i naturen. Klockan 05.30 blir jag upplockad... Tur att man har två sovmornar att se fram emot.

Det finns snart inga tänder kvar...

Vår fina alla <3 dag present har äntligen hittat sin plats.
Majken har klippt massor av remsor i papper och gjort en jättegirlang,
som även är märkt "mamma & pappa" på vissa ringar.
Den blev så fin som dekoration i öppningen mellan första och andra plan!

Majken fortsätter att bocka av antalet dagar till skollovet och idag är det 29 dagar kvar. Känner att jag själv haft en dipp den senaste veckan och varit på sådär humör. Tror det är ett inslag av längtan till Sverige som kommit, nu börjar det kännas att det närmar sig och börjar även mentalt förbereda oss för en sommar hemma. Så barnen och jag anländer i midsommarveckan medan Lars stannar kvar ytterligare någon vecka för att slutföra några projekt. Sedan drar vi hemåt till Indien i början av augusti igen, hela familjen. Ser verkligen fram emot att träffa all underbar familj och vänner igen! Och käka knäckebröd!

Tänk vad en kaja kan ställa till med!

Förra veckan var jag i väg och köpte nya färgpatroner till vår fotoskrivare, hade hittat en Canon butik i ett mall och gav mig i väg. Det var hyfsat när och tog max 30 min, så det var ingen längre utflykt. Givetvis hade jag glömt de tomma hemma men jag visste ju vad skrivaren hette så det borde ju inte vara några problem. Visst hade de patroner, dock inte alla färger men jag tog vad de hade. Det går ju alltid åt, tänkte jag. På två av kartongerna stod inte vår skrivare med men den var märkt med en stor 8 som alla andra, så både jag och han i butiken tyckte det borde stämma. Väl hemma var det rätt modell på samtliga patroner men just de två som inte var märkta med vår skrivare behövdes inte i vår skrivare alls. Ja, ja, tänkte jag, jag hade ju frågat om det var ok att komma tillbaka och byta om det visade sig vara fel och fått till svar att det var ok.

Födelsedagspresent i silver till mig själv. Visst är den hur fin som helst?!

I dag tog vi samma rutt som sist och affären var t.o.m öppen när jag kom 10 i 11 på förmiddagen. Men det var inte samma man bakom disken utan "the manager". Jag förklarade mitt problem och han tittade på kvittot och förklarade att det inte gick att byta för det skulle jag gjort dagen efter jag köpt dem, nu var det för sent sa han med ett litet fnysande. Då började mina cylindrar att tändas så smått och jag började tala om kundservice och vad den anställde sagt osv osv. Han sa benhårt att det inte gick. När jag höjde rösten och började använda mitt engelska vokabulär av mindre vackra ord (vilket dock inte är så stort) började han ringa, men fick till svar att han förstod vad jag ville men att hans företag inte gick med på det. Då förklarade jag för honom att jag skulle sprida detta för alla och att jag minsann skulle bo här ett par år och hade en del Canonprodukter men jag absolut inte skulle handla något hos honom. När jag efter att ha dragit till med ytterligare några fula ord som jag inte ens kan med att skriva här marscherade jag ut genom dörren utan att stänga den efter mig (tänk så busigt av mig!) och åkte ner till garaget igen där Kumar väntade. Jag såg nog ut som ett åskmoln men varken Kumar eller jag sa något.

När vi hade kommit en bit mot nästa mall där jag skulle byta en födelsedagstunika som var i fel storlek (det bytet gick för övrigt igenom utan några problem och jag uppförde mig precis som man ska) ringde telefonen. Det var Manager Canon! Uppenbarligen hade han slått upp mitt kvittonummer i datorn och eftersom man alltid får lämna sitt contactnumber, antingen man köper en liter mjölk eller en TV, så kunde han nå mig. Han undrade om jag kunde komma tillbaka igen.
- Nej, sa jag det går inte.
- Men du var ju precis här, sa han.
- Ja, men nu har jag åkt och jag har andra ärenden att göra.
- Ok, men kommer du tillbaka kan vi nog ordna med byte.
- Idag hinner jag inte komma.
-Kan du komma i morgon då? Då kommer "first manager" hit och han har lovat att du kan få byta dem eller få pengarna tillbaka.
- Ok, i morgon kan jag nog komma.
- Vad bra! Då ses vi då!

Hmmm, uppenbarligen hjälper det att bli riktigt arg och stå på sig för att få sin vilja i genom. Jag har bara blivit det en gång tidigare här i Indien och det var när jag skulle se till att få ett eget bankkort (men då var jag inte riktigt lika arg och använde betydligt trevligare vokabulär). Även den gången löste det sig. Tyvärr är inte kundservicen något de kan skryta med här, de bryr sig helt enkelt inte. Antagligen för att för deras roll spelar det ingen roll om jag handlar eller inte, de har ändå sin lön oavsett. Det är lite tråkigt faktiskt, här är inte alls kunden kung.

När jag kom hem berättade jag för Rani att jag varit very upset and rude och förklarade situationen. Tidigare i morse hade jag berättat för henne att en stor kaja hade flugit ner i mitt huvud och rivit till när jag var på väg hem från morgonpromenaden. Då gav jag till ett illtjut och tyckte det var fruktansvärt äckligt. Jag som ogillar fåglar redan sedan innan. Men nu hade Rani en utläggning att de brukar säga att om en fågel river dig i huvudet kommer du få en dålig dag och vara på dåligt humör. Och så rätt hon hade! Skrocken stämde även denna gång! Lika väl som när hon säger att barnen blir långa om de simmar, våra barn simmar mycket och är väldigt långa. Hennes dotter fick aldrig lära sig simma och är heller inte så lång. Så är det så att ni vill ha långa barn - låt dem simma mycket! De är för roliga med alla sina teorier! :)

Häromdagen läste jag en artikel om do´s and dont´s här i Indien och där stod det bl a att man inte ska låta en indier tappa ansiktet och inte heller ha bara ben. Idag lyckades jag bryta mot de båda, övriga dagar bryter jag bara mot det sistnämnda.

Födelsedagsfirande x 3

Då har jag blivit ett år äldre och ett år klokare (???). Dagen började med sång från familjen som slutade med att det enbart var Lars som sjöng. Barnens sång ebbade ut och jag förstår dem, klockan 5.30 är det inte så lätt att hoppa upp ur sängen och börja sjunga. Paket hade de också fixat, så jag kände mig väldigt uppvaktad; nytt skal till iPhonen, två indiska tunikor och en sjal, en jättefin tårta av lera som Majken gjort i "play with clay" och målat i hemlighet här hemma och ett kollage från Elis.

Majkens fina tårta i lera.

Resten av dagen hade jag tänkt fira i tysthet, men det var innan jag insåg att Facebook skvallrat och jag blev uppmärksammad med gratulationer på morgonpromenaden. Rani kom med en bukett blommor när hon kom tillsammans med choklad som hon vet att jag älskar. Hon "skvallrade" även för Kumar som snabbt som ögat åkte i väg och kom iväg med en bukett vackar rosor. Därefter blev det härlig yoga, garagerens & pilates. Efter pilatespasset blev jag uppvaktad med ett presentkort av pilatestjejerna från en skönhetssalong. Så gulligt och omtänksamt!

När jag kom hem kände jag att jag ville bjuda på något, så med en timmas varsel sms:ade jag ut en liten spontan champangeträff och de som inte var uppbokade kom över för lite prat och tjat på terassen - mysigt! Min gulliga "bloggkompis" kom över med värsta buketten.

Finaste buketten som lille Leo valt!

Kvällen skulle firas på italiensk restaurang där Lars och barnen varit och valt ut tårta och "fyrverkerier, men sent i torsdags kväll ringde de och sa att de skulle ha stängt fre-lör, men att vi var välkomna på måndag i stället.... Inte så aktuellt. Anledningen till att de har stängt är att det var val i söndags och då får ingen alkohol säljas eller serveras från fredag tom söndag, pga att det blir bråk mellan olika sympatisörer. Men Lars hittade i stället en annan restaurang som vi begav oss till. En fransk restaurang som ligger på ett fält och ser helt anspråkslöst ut på vägen, men som har supergoda pizzor (franskt???), galettes, crêpes, quiche och bakverk som croissants och baguetter som heter duga. Vi har inte varit där kvällstid tidigare men det var ett bra val! Lite känslan av en kvarterskrog. Och dessutom serverade de vin, trots förbudet :)

I väntan på maten.

Det blev en väldigt mysig och lyckad kväll som avslutades med en rickshawtur hem till Palm Meadows, som var kvällens höjdpunkt för barnen.

Så här glada blir vi när vi fått mat i magen.
(jag i min nya indiska födelsedagstunika)

I lördags var vi bjudna på barnkalas för en kille i Elis parallellklass. Hela familjen var bjudna hem till familjen på eftermiddagen och jag tyckte det skulle bli kul och intressant att komma hem till en indisk familj. Jag förstod att det inte var någon Svensson-familj direkt, eftersom de har råd att ha barnen på Stonehill. Av erfarenhet vet jag att man inte behöver stå på låset när kalaset startar, för det gör ingen annan heller. Vi kom i väg i senaste laget och visste inte riktigt hur lång tid det skulle ta att köra dit och det tog lååååång tid. En timma sena gled vi in på festen, men vi var inte sist ändå.

Och som sagt, det var ingen vanlig indisk familj. Det som mötte oss var en stor ballongport och roll-up där det stod Happy Birthday Zooran dekorerad med massa Lego-gubbar. Trädgården var fylld med en stor uppblåsbar klätterborg och pool med lite motordriven båt samt en boll som barnen kan gå in i och rulla omkring på vattnet. Det fanns även en hörna för kroppsmålning, där Majken senare fick en fin blomstergirlang målad på hela armen, en tv-spelshörna som killarna uppskattade. Vi blev varmt välkomnade av värdparet som ledde fram oss till den inhyrda baren med tillika bartender. Senare bjöds det på smarrig buffé från en fransk restaurangkedja.

Elis är på väg att rulla i poolen.

Majken på båttur.

Tillställningen var jättetrevlig och jag pratade med många av klassens och parallellklassens mammor. Det är så roligt och intressant vad och hur de olika diskussionerna går beroende på vilken nationalitet de har, det var brasilianare, australiensare, polacker, engelsmän, tyskar, amerikanare och säkert ytterligare någn nationalitet. Vissa är väldigt plastiga, andra mer genuina och några väldigt gå-påiga. När vi väl skulle bege oss hemåt kom värsta regnskuren, det var som om himlen öppnade sig! Alla fick springa in och till slut lugnade det ner sig något och vi kunde springa ut till Kumar utanför grinden. Innan alla barn (inkl syskon) gick hem fick de med sig en inslagen present från Hamleys, stans finaste leksaksbutik. De kostade säkert mycket mer än presenten vi köpt till födelsedagsbarnet. Lite skillnad från den svenska standarden med godispåse. Det var två trötta och glada barn som hoppade in i bilen och slocknade inom tre minuter. Majken som inte ens ville följa med på kalaset, tyckte det var det roligaste kalas hon någonsin varit på och att hon ville ha ett likadant kalas nästa år. Det kan vi garantera att det inte blir...

Vem var det som fyllde år egentligen???

I går var det dags för det tredje födelsedagsfirandet, en av tjejerna som är med på pilatesen fyllde år i söndags och bjöd in på lunch. Hon bjöd på egengjord köttfärspaj samt baconpaj, sallad och baguette från Chez Marrianick (där jag firade min födelsedag). Hur gott och trevligt som helst och alldeles stimmigt som det lätt kan bli när hela matbordet är fullt av tjejer. Därefter bjöds det på hemmagjord äpplekaka som var magiskt god, måste be om receptet!

Inspirerad av Maria Montazami???

 För att inte bara babbla på om massa födelsedagsfirande avslutar jag med lite annat smått och gott :)

Majken har numera telefon och gillar att sms:a, särskilt att lägga till alla roliga figurer och symboler. Så varje dag sänder hon nu ett sms när jag kan börja gå ner till skolbussen för att de börjar närma sig PM. Och däremellan kan hon skicka meddelande om smått och gott.

Det har varit nytt val av extraaktiviteter på skolan och hon ville gärna fortsätta med "Play with clay". Badminton var hon dock inte så intresserad av, men vi sa att det måste vara någon sport en av dagarna och att det då kan vara bra med simning som hon ju tränade hemma. Den nya perioden började för två veckor sedan och jag skickade sms och frågade hur det gått. "Jag hatar simningen" fick jag till svar, det visade sig att hon inte visste vart hon skulle gå, det var ingen mer tjej från P6 och de hade fått köra 20 längder, vilket var superjobbigt och hon dessutom låg sist. Alla som känner Majken vet att hon är tävlingsmänniska och vill ha full kontroll på situationen, så detta var ju bara pest och pina. Men förra veckan utspelade sig nedan sms som speglar Majken i ett nötskal, aldrig riktigt nöjd om hon inte är i topp.

Som jag nämnt tidigare är det oerhört varmt nu, olidligt varmt faktiskt. Kroppen har ständigt en fuktig hinna och det rinner svett utmed ryggen, sitter man ner och reser sig upp kan andra tro att man kissat på sig. Men det är ju som tur är lika för alla. Häromdagen kom det i alla fall bevis i form av en artkel i tidningen, det är den varmaste maj på 10 år. Och vi som inte ens kommit till mitten av månaden...

En rolig sak som jag ska iväg på nästa helg är en tjejhelg i Chikmagalur. Ett ställe jag inte vet så mycket om och som jag inte hunnit läsa på om än då det precis bestämts, mer än att de har teplantage och vacker natur. Vi är fyra tjejer som drar nästa lördag och kommer tillbaka på mångdagen. De var visst i väg förra året också, men nu ska en av tjejerna flytta härifrån och har inte möjlighet att följa med, så då hoppade jag på istället.  Ska bli jättelyxigt och superkul! Såklart kommer jag skriva mer om detta.