Päronbesök

 Äntligen var det dags att få ytterligare besök! Denna gången var det mamma och pappa som ännu en gång kom och hälsade på oss. Oj, vad vi hann längta när Lars gett sig av till Himalaya och Mount Everest. Med svenskbesök följer även svenska delikatesser - mums!

Gissa om barnen jublade?!
Mormor vet vad barnen älskar!

Elis utökade både sin Elfsborgs- & fotbollskortssamling.
Majken fick rainbow loom (indiska varianten torkar och spricker..)
och en klänning i precis hennes stil :)

 De första dagarna bara vi var och utforskade närområdet, shoppade lite här och där samt givetvis ett besök på Elan Nail Studio för oss girls.

Majken invigde sin nya klänning och njöt av manikyr och pedikyr.

Under tiden hade grabbsen drickapaus och fia-med-knuff-match

Rickshawtur!

Freesbee varvas med fotbollsmatcher med morfar.

 I och med att kommande vecka hade lov i och med Dusserha festivalen var barnen lediga från skolan och vi passade på att plocka upp barnen lite tidigare från skolan för att ta flyget ner till Kochin i Kerala redan på tisdagseftermiddagen. Väl framme väntade en 2,5 h lång taxitur till Kumarakom där vi checkade in på Zuri Resort. Klockan hade hunnit bli mycket så det var inte mycket kvar av den dagen.

Dagen därpå blev det däremot poolhäng, spa-behandlingar för mor & far, trampebåt, flotte och gymbesök innan det var dags för middag. Vi körde på den indiska buffén på kvällarna vilken var riktigt bra och mamma & pappa gillar den indiska maten och då är det ett ypperligt tillfälle att prova på lite nya rätter.

Ljuvliga solnedgångar utanför rummet som dessvärre
inte gör sig med en iPhone bild...

Flottedragning över hotellets sjö.

??!!??

Elis favvisfrulle - dosa!

Så här glada ser vi ut innan vi hittar en orm i muren
som är på väg ner i vattnet. Då blev det fart i benen...

 Vi bodde precis vid Indiens näststörsta sjö, fråga mig inte om namnet bara... Därifrån går det små kanaler som man åka båt på och se naturen och hur folket lever utmed dessa kanaler. Det är många som bor på husbåt under en eller två nätter och glider fram på de här kanalerna i lugn ro. Jag har hört både positivt och negativt om det. Allt från att det blir lite långtråkigt, inte så fräsch båt, ingen bra mat till att vara helt lyriska och verkligen uppskatta lugnet. Vi gjorde en variant och tog en halvdagsutflykt vilket jag tror passade oss alldeles ypperligt.

Bokmalen i farten.

Selfie med svettig son.

 Eftersom morgonturen redan var bokad så fick vi ta eftermiddagsturen. Det visade sig att vi hade en hel turbåt för oss själva med en kapten som inte kunde ett ord engelska. Han som hjälpte oss med bokningen utlovade att vi kunde stanna på lunch under vägen och att det skulle vara rent och fräscht för våra västerländska magar.

Så efter cirka en timmas båttur på sjön och på väg in i kanalerna uppenbarades sig en terrakottafärgad byggnad på något som vi uppfattade på en ö, en öde sådan för det var bara detta hus som vi kunde se. Antagligen fanns det fler hus för det visade sig att det var en busshållplats för båtar där.

Ska villigt erkänna att jag var aningen skeptisk när vi klev i land. Behöver jag ens nämna att vi var de enda ljusa där? Vi valde att sitta ute i skuggan, invändigt var det mycket enkelt och spartanskt, men det såg i alla fall rent ut. Vi fick välja mellan fisk och räkor, pappa, Elis och jag valde fisk medan mamma och Majken tog räkorna.

I väntan på mat och vatten.

En husbåt som jag nämnde ovan.

 Det dukades fram bananblad och sedan kom servitören och båtkaptenen ut med en stor hink med ris och byttor med de sedvanliga rörorna och chutneys. Det slevades upp på bananbladen och vi insåg att några bestick skulle vi nog inte få. Så det var bara att seden dit vi kommit och börja äta med handen. Och jag som är totalt handikappad med högerhanden fick ta till vänsterhanden för att få till det. Ni vet vad vänsterhanden används till här va?!

Hur som helst så var maten riktigt, riktigt god och vi bad tom om mer, inklusive barnen. När vi kommit en bra bit in i måltiden kom de fram med två skedar. Frågan jag ställde mig var om de sprungit runt på ön för att få tag i de här skedarna eller om de haft dem hela tiden och stått innanför för att se hur vi skulle hantera situationen?! Men eftersom vi redan börjat äta med handen fortsatte vi med det, så de där skedarna blev liggande oanvända.

När vi ätit upp kom ett stort sällskap med barn och vuxna som fullkomligt ställde sig och stirrade ut oss och började fota. Tala om att vara apan på zoo... Elis är ingen fantast av de där situationerna så han ville genast hoppa upp på båten och åka vidare. Så det gjorde vi! Sedan följde fantastisk tur på Backwaters med hus, folk och risfält utmed sidorna.

Grillad hel fisk var mer än mumsigt!

Tala om bordsskick! Tur att handspriten står på bordet.

Räkorna var smarriga!

Bye, bye, tack för maten!

Båtgarage.

Lååååååång tvättlina.

Enorma risfält.

Risarbetare med skydd för både sol och regn.

Vackert liv utmed kanalerna.

Au Revoir Zuri! Kochin, here we come!

Boxaren i farten.

 Väl i Kochin checkade vi in på Tea Bungalow i Fort Kochin som var ett litet charmigt hotell med portugisisk stil. Där stannade vi dock utan så länge utan efter att ha fått karta från killen i receptionen begav vi oss ut i Fort Kochin. Ett av målen var de judiska kvarteren som ska vara väldigt mysiga, men något jag inte tänkt på var att det var fredag... Så allting var förståss stängt.

Men som tur var fanns det en massa annat intressant att kika på. Det var otroligt hett och det dröjde inte länge innan två rickshaws kom och erbjöd oss att skjutsa oss till de olika sevärdigheterna för noll och ingenting, så det nappade vi på.

Våran Ferrari med Air Condition ;)

Massor av fiskförsäljning nere vi kinesiska fiskarna
(och en hel del annan försäljning till alla turister...)

De släpper ner dessa näten i vattnet och "knyter" sedan ihop
dem för att därefter ta upp näten som förhoppningsvis
innehåller massor av fisk. Häftigt att se!

Coola fiskmålningar på ett träd!

Vi besökte ett tvätteri som visst var väldigt prisvärt.
Här stod de och strök och vek all tvätt (eller stod och stod...)

Tvättbås på rad.

Nästan som vår standard av tvättstuga?!

Tvätt, tvätt och åter tvätt!

Frame in a frame :)

Givetvis ett tempelbesök men endast
hinduer fick komma in. Fullt med folk
och någon stor "function only"

Många tempelbesökare!

Tack för skjutsen1

Ferrariälskare båda två ;)

Bussarna var som tagna ur en gammal 50-talsfilm.
Nostalgiskt fina och inga fönsterrutor.

 Väl hemma i Bangalore igen väntade pappa Lars som kommit hem från sin Mount Everest tripp. En fantastiskt upplevelse som dock bleknade lite av sjukdom, lite höjdsjuka och en magsjuka som hette duga. 10 kg minus gjorde att jag knappt kände igen honom, de få fettreserverna han hade var totalt borta och kläderna fullkomligt ramlade av honom. Men vi var väldans glada och lyckliga att träffas igen efter två långa (extra långa när man vet att ens man inte mår bra och är på väg till Mount Everests base camp) veckor!

Men hur som helst, tävlingsmänniska som han är kämpade han sig upp till base camp och kunde även ta sig ner. Förstod att det var tuffare än de trott och att höjden tog mer på kroppen än de kunde ana. En av deltagarna i gruppen fick åka helikopter ner till Katmandu och hamnade på sjukhus... Inget att leka med... Tur att man inte i förväg vilka strapatser han är ute på...

Den här skäggapan väntade på oss hemma i Bangis.

Det var visst mycket hängbroar. Högt upp i det blå...

Med besök i huset ingår givetvis ett bruchbesök, denna gång på Oberoi. Det var första gången för oss där och jag hade hört mycket gott om deras smårätter och jag blev inte besviken! Så mycket gott och vilket utbud! Precis i min smak! Och Lars fick möjlighet att fylla på med många kalorier.

Det dignande tapasbordet! Mums!

Det här är inte en skolbuss only ;)

 Även om vi hunnit med lite shopping både på Pheonix och Forum Value Mall samt lite hantverk och kryddor i Kerala tog vi oss en tur in till Commercial Street också. Det är verkligen Indien i ett nötskal med dessa små butiker, krypin, butikskedjor som säljer saris på längden och tvären och bangles i alla dess färger. Det är inte ofta jag är där men ändå är det speciellt att strosa runt där. Det blev inte så mycket shoppat för min del, men lyckades i alla fall hitta ett par örhängen till veckans Diwali fest som innebär indisk klädsel. (förra året lyckades ena örhänget gå av innan jag ens fått i det i örat och dessa var tyvärr inte bättre. Med stift stora som spik lyckades jag inte få in dem i öronen, så det blev örhängeslöst även i år. Men mer om det i nästa inlägg...)

"only"

Bangles all over!

 Så var det dags att säga tack, farväl och på återseende till käraste mamma och pappa! Det var verkligen mysigt att ha dem här (i två veckor tom den här gången!)! Men det blir alltid egendomligt tomt när våra besök lämnar... Men jag är jättetacksam att de ville komma till oss ytterligare en gång och det var roligt att få visa fler delar av Indien den här gången. Och jag vågar nog säga att de var helnöjda med även den här trippen. Saknar er redan! Love you! <3 <3 <3 <3