Ormbesök och tentaångesten är över!

Igår nådde jag en milstolpe för hösten - jag tentade av första halvan av min kurs i psykologi! Det känns som en stor lättnad och som om det är över. Och det är det ju för en vecka, men sedan behövs ny energi för att fortsätta med sista halvan. Länge trodde jag att tentan började halv 8 här hos mig och jag planerade då att jag skulle få äta middag tidigare för att få barnen i säng innan dess i och med att Lars är i Kina. Sedan läste jag i kvällspressen att det vankades vintertid och då började tentan inte förrän halv 9. Det underlättade och gav mindre stress att få barnen i säng, även om de brukar lägga sig kl 8. De sussade gott när jag bänkat mig framför datorn med en stor kopp uppiggande koffeinkopp med tillhörande mörk choklad. Tentan höll på i tre timmar och jag i min enfald trodde att sååååå länge kommer jag inte behöva sitta. Det slutade med att jag skickade in efter 2 h 58 min och hade då inte hunnit påbörja svara sista frågan... Men jag kunde svaret, alltid något! Dock tyckte jag det kändes bra så jag hoppas trots det på G, då jag nog var lite väl ambitiös i början av de öppna frågorna. Hurra för mig (att jag genomförde tentan och kommit halvvägs, segern för ett G tar jag inte ut i förskott!)

Från trädgården

Vad har annars hänt sedan hemkomst från Maldiverna? Solbrännan har falnat och flagat :) Men minnena talar vi om i stort sett varje dag.

Från trädgården (fikon om någon undrar).

Jag volontärarbetar som klassförälder i Elis klass det här året och hade tillsammans med parallellklassen bjudit in till lunch en dag förra veckan. Till en början var det inte många anmälda men det slutade med att vi var ca 15 st mammor som sågs på Smoke House Deli (premiär för mig på den restaurangen och gick därifrån väldigt nöjd!). Under våren kom jag varken med i Majken eller Elis klass maillistor och missade klassluncherna så det var första gången även om jag träffat de flesta tidigare på skolan eller födelsedagskalas. Det blev en riktig bilhandlarlunch med väldigt roliga och intressanta samtal från hela världen.

Innovativt cykellyse.

Precis innan vi for till Maldiverna fick barnen hem Mid Term Report som är som ett omdöme för första delen av terminen och innefattar en ambitiös beskrivning har det går i skolan, dels från huvudläraren och dels från ELL läraren. Rapporterna är väldigt personligt beskrivna och jag känner verkligen igen barnen i dem och det jag gillar är att de inte bara skriver hur bra allting är utan även de lite svagare sidorna som behövs arbeta extra med. Tillsammans med rapportern följde ett blad för mål som vi föräldrar skulle sätta upp tillsammans med barnen inför kommande Parent Conference (utvecklingssamtal).

På väg till skolan. Denna syn ser man varje gång man är ute och åker.

Detta hade vi förra onsdagen och det var verkligen givande och det visade sig att läraren och vi hade satt upp i stort samma mål. För Majken gäller bl a att komma fram ur det blyga, våga prata och lägga mycket energi på engelskan. Elis mål blev bl a att fokusera mer och lyssna på läraren. Det som känns så bra är att barnen gillade målen och redan är fokuserade att uppnå dem! Avstämning vid nästa konferens efter nyår. Stonehill är fantastiska till att se alla individer och göra det bästa för alla. I like!!!

Så här fin konst fick jag se på skolan.
Signerad Majken

I torsdags kväll var Elis hemma med en kompis här och Majken var ute och cyklade. Klockan var strax efter 6 och det hade börjat mörkna. Lars tyckte att han hörde en bil och undrade om det var Elis kompis driver som kom och öppnade dörre för att kika ut. Då rör det sig på plattorna nedanför trappan - en liten orm håller som bäst på att äta sig mätt på en groda! Och än en gång håller jag mig hyffsat lugn. Samtidigt kommer Majken cyklande och henne tar vi in via garagedörren. Drivern har sett det hela och säger till oss att stänga dörren preis som hon är på väg ut. Hemska tanke vad som kunnat hända om hon själv sprang ut till drivern eller om Majken skulle komma mot dörren!!! Hua!

Kamoflerad mur som skiljer Palm Meadows från verkligeheten.

Icke-kamoflerad. Är det vi som instängda eller de på andra
sidan som är utestängda???0

Men som sagt, drivern ringde upp en snakecatcher samtidigt som den proppmätta ormen slingrade sig uppför trapporna och la sig tillrätta utanför vår dörr bakom några ljuslyktor. Eftersom vi är i Indien så händer ju inte allt på en kvart och inte heller en halvtimma. Så vi på insidan hann äta både soppa och pannkakor innan snakecatchern dök upp. Det han behövde för att fånga den var ett örngott och ett rep som jag såklart snabbt fixade fram och med hjälp av en pinne fångade han ormen som visade sig vara en kobra, om än en bebis men säkert 40 cm lång. Han visade sin vackra breda rygg innan han åkte in i örngottet med huvudet före. Vi betalade glatt 700 rupies innan han åkte vidare med nu fem ormar i sitt bagage. Gissa om jag INTE är avundsjuk på hans yrkesval?!?! Äntligen fick även drivern (som var så schysst och vaktade ormen från utsidan innan snakecatchern dök upp) och kompisen åka hem, om än en dryg timma försenade.

Nu har vi ormsäkrat framsidan och fyllt i springorna mellan plattorna med sand, planeterat nya plantor som ormarna inte gillar samt fyllt igen ett hål i ett fundament vid trappan. Jag ringde maintenance och bad om hjälp med det här hålet och berättade att jag trodde att det bodde ormar där inne (vilket vi verkligen trodde). Han som kom var väl inte jättetuff när han började köra in en pinne i hålet men han kände att det var något därinne. Plötsligt hör jag Rani ropa till som bevittnar det hela medan jag pluggade. Jag trodde såklart att det var en orm som tittade ut, men det var det (som tur var) inte. Det var en groda! Och efter ett par timmars lockande slutade det med att det totalt kom ut nio feta grodor! Inte konstigt att ormen kom just till vår dörr när det var värsta gourmetrestaurangen. Så nu är hålet stängt med sten och grus! Känns lite lugnare att öppna ytterdörren nu igen!

Här är kobran som gärna ville flytta in i Villa 149.

Vi har ju haft en synnerligen långdragen och besvärlig förkylning som cirkulerat i familjen den sista månaden, men förra veckan kände jag mig helt ok och tränade nästan på samma nivå som före. Och vad händer? Givetvis blir jag sjuk! Så i fredags var jag sängliggande med feber och bihålor som var allt annat än friska. Inte helt kul då barnen hade studiedag och vi tänkt hitta på något mysigt, men det blev helt enkelt en hemmadag. Barnen uppförde sig exemplariskt och bråkade nog inte en endaste gång. I lördags var jag feberfri men bihålorna var dessvärre lika sjuka... Det blev till att avboka kvällens festligeheter med Stonehill och tillhörande frisörbesök och fördrink här hemma. Jag som skulle få använda min sari och Lars få använda sin utstyrsel (eftersom han var sjuk sist) men det blev inget med det utan vi blev hemma hela familjen. Nästa gång det är party SKA vi vara friska! Det har vi tummat på.

Hembakade chokladbollar och honungste överraskade
barnen mig med på sängen när jag låg sjuk.
Genast kände jag mig piggare!

Idag var första dagen på länge som jag inte behövde sitta och plugga, härligt skön känsla som jag kan minnas från studietiden. Det blev storhandling på Hypercity med två vänner med efterföljande bubbellunch på Like That Only. Var ju helt enkelt tvungen att tentan var över och vi hade även fler saker och fira :)

Underbar sushi på en favoritrestaurang.

Inhandlade ljusslinga till Diwali, ljusets högtid.
Trodde att den var vit... Och ja, den blinkar också!

Nu inväntar vi med största spänning och längtan att det ska bli torsdag. Det är inte bara ett stor Diwalifirande på Stonehill utan när vi vaknar är både Lars, mormor & morfar här! Oj, vad mysigt det ska bli att få ses igen och även att få visa hur vi har det här i Indien. I en hel vecka ska vi få ha dem hos oss (lite snålt tycker jag) och vi ska utnyttja tiden på bästa sätt! Mer om det i nästa inlägg kanske?