Hemma i vardagen igen

Borta bra men hemma bäst, ja, så är det faktiskt! Och vad är då hemma för oss? En fråga som jag inte riktigt haft svaret på, men nu känner jag att det är här i Indien. Det är här vi har våra personliga saker (som vår underbara säng) och det är här vår vardag utspelar sig för vår lilla familj.

Avokadon är INTE billigare i Indien! (Ca 50 SEK)

Jag var nyfiken på hur jag skulle uppleva Indien när jag klev av planet denna gång, förra gången var det dofterna och alla människor som jag först slogs av. Även denna gång kände jag indiendoften, men inte alls så markant som förra gången. Det sitter väl kvar i våra porer så vi inte är så mottagliga längre. Även denna gång kryllade det av människor på flygplatsen mitt i natten. Här är man aldrig ensam en endaste gång, även om det är mitt ute på landet så visst kommer det någon gående på vägen och natten igenom är det alltid folk i rörelse.

Tillbaka hos Rani!

Förra veckan hade vi en acklimatiseringsvecka hemma, barnen och jag. Lars började jobba på måndagen. Vi försökte vända tillbaka dygnet, efter att ha blivit nattugglor och sjusovare under Sverigevistelsen, men det var inte helt enkelt. Jet-lagen gjorde nog sitt till också, barnen hade svårt att somna på kvällarna och jag låg och läste halva natten i väntan på att bli tillräckligt trött för att sova, Lars däremot var dödstrött efter att gå upp tidigt och arbeta intensivt hela dagarna.

Här gasas myggorna vid poolen. *host-host*

På fredagen var det Orientation Day på skolan, som främst vänder sig till nya elever, men även gamla, för att träffa läraren och lära känna skolan. I och med att barnen byter lärare tyckte jag att det var bra att åka dit, vilket inte barnen var så pigga på. De var inte så sugna på att börja skolan och var såklart nervösa, hade de fått välja hade de hellre stannat hemma i Sverige. Men hur som helst åkte vi och det var fullt av föräldrar, elever och lärare i idrottssalen. Elis fick Miss Sharon som lärare och Majken Mr Patrick, bra lärare båda två vad jag hört. De fick samlas i klasserna, de som var där och redan på vägen hem längtade Elis till måndagen så han kunde komma tillbaka till Stonehill.

His(s)nande aktiviteter innan skolstart.

Givetvis har vi hunnit bada mycket i poolen!

Även den här veckan när skolan startat på riktigt har barnen varit positiva och tyckt att det var roligt att komma i väg till skolan. Mina morgonpromenader har börjat och även yogan och pilatesen, vilket känns roligt och i musklerna... Semester i all ära, men det är inte helt fel med rutiner heller, eller vad tycker du?

I lördags var vi bjudna på födelsedagskalas till Lars kollegas dotter som fyllde 5 år. Det firas visst lite extra vid 5 och 10 år. Vi var lite i valet och kvalet om vi skulle gå, men bestämde oss för att göra det då vi inte varit på något helindiskt kalas tidigare. Det hela ägde rum på en restaurang på andra sidan stan och vi kom dit ca 20 min för sent (här verkar folk komma och gå lite som de vill och är inte alls så strukturerade som vi). Vi kom in i festsalen där stolar var uppställda som i en aula och födelsedagsbarnet och övriga barn höll på att leka lekar, det var bl a hela havet stormar. Majken och Elis var dock lite blyga och ville inte var med. Så vi satt och tittade på innan det var dags för tårta. En stor barbietårta bars in och Arya fick blåsa ljus och matade sedan alla sina kompisar med tårta (enligt sed).

Därefter hade Arya en liten dansuppvisning, tala om att ha rytmen i blodet. Hon kunde verkligen svänga på höfterna och vrida armarna likt ormar. Enligt hennes mamma hade hon lärt sig det mesta genom att titta på tv, många Bollywoodfilmer kan jag tro. Sedan var det dags för den sedvanliga buffén som innehöll soppa, paneer (ostgryta), daal (linsgryta), ytterligare någon gryta och givetvis ris, pappadam (bröd) och roti (bröd).
Några enstaka skedar låg framme på buffébordet som vi tog, de hade säkert fått höra att det var några västerlänningar som skulle komma. Annars äter de allra flesta med sin högerhand, på ett väldigt skickligt sätt. Men det känns ändå inte helt fräscht med dessa kladdiga händer... Maten var väldigt god, vi var lite oroliga för kryddstyrkan men det var bara en av grytorna som kocken kallade "medium" som brann i munnen.

Söta Arya (tyvärr suddig bild med iPhonen...)

Efter det började folk dra sig och så gjorde även vi. Sammanfattningsvis var det en riktigt trevlig indisk kväll och Majken och jag drog en lärdom - ta med toapapper på indiska kalas (har hört det av andra förut men var inte så förutseende...).

Så här snygg var Lars igår på jobbet då de firade Independence Day.

I morgon är det Independence Day här och därmed helgdag. Det är 67 år sedan Indien blev självständiga. Vi firar genom att åka en långhelg till östkusten, en liten (ca 1 miljon invånare) stad, Pondicherry, som tidigare var fransk. Enligt guideböcker känns det som en fransk stad, men det är antaligen för indier som aldrig varit utanför indier. Andra som varit där har inte samma uppfattning, även om det än i dag finns många franska restauranger och även franska talas. Mer om det i nästa inlägg!

Hmm, har jag mosat den stackarn?!?
Platt som en pannkaka, tom tungan...