Tänk vad en kaja kan ställa till med!

Förra veckan var jag i väg och köpte nya färgpatroner till vår fotoskrivare, hade hittat en Canon butik i ett mall och gav mig i väg. Det var hyfsat när och tog max 30 min, så det var ingen längre utflykt. Givetvis hade jag glömt de tomma hemma men jag visste ju vad skrivaren hette så det borde ju inte vara några problem. Visst hade de patroner, dock inte alla färger men jag tog vad de hade. Det går ju alltid åt, tänkte jag. På två av kartongerna stod inte vår skrivare med men den var märkt med en stor 8 som alla andra, så både jag och han i butiken tyckte det borde stämma. Väl hemma var det rätt modell på samtliga patroner men just de två som inte var märkta med vår skrivare behövdes inte i vår skrivare alls. Ja, ja, tänkte jag, jag hade ju frågat om det var ok att komma tillbaka och byta om det visade sig vara fel och fått till svar att det var ok.

Födelsedagspresent i silver till mig själv. Visst är den hur fin som helst?!

I dag tog vi samma rutt som sist och affären var t.o.m öppen när jag kom 10 i 11 på förmiddagen. Men det var inte samma man bakom disken utan "the manager". Jag förklarade mitt problem och han tittade på kvittot och förklarade att det inte gick att byta för det skulle jag gjort dagen efter jag köpt dem, nu var det för sent sa han med ett litet fnysande. Då började mina cylindrar att tändas så smått och jag började tala om kundservice och vad den anställde sagt osv osv. Han sa benhårt att det inte gick. När jag höjde rösten och började använda mitt engelska vokabulär av mindre vackra ord (vilket dock inte är så stort) började han ringa, men fick till svar att han förstod vad jag ville men att hans företag inte gick med på det. Då förklarade jag för honom att jag skulle sprida detta för alla och att jag minsann skulle bo här ett par år och hade en del Canonprodukter men jag absolut inte skulle handla något hos honom. När jag efter att ha dragit till med ytterligare några fula ord som jag inte ens kan med att skriva här marscherade jag ut genom dörren utan att stänga den efter mig (tänk så busigt av mig!) och åkte ner till garaget igen där Kumar väntade. Jag såg nog ut som ett åskmoln men varken Kumar eller jag sa något.

När vi hade kommit en bit mot nästa mall där jag skulle byta en födelsedagstunika som var i fel storlek (det bytet gick för övrigt igenom utan några problem och jag uppförde mig precis som man ska) ringde telefonen. Det var Manager Canon! Uppenbarligen hade han slått upp mitt kvittonummer i datorn och eftersom man alltid får lämna sitt contactnumber, antingen man köper en liter mjölk eller en TV, så kunde han nå mig. Han undrade om jag kunde komma tillbaka igen.
- Nej, sa jag det går inte.
- Men du var ju precis här, sa han.
- Ja, men nu har jag åkt och jag har andra ärenden att göra.
- Ok, men kommer du tillbaka kan vi nog ordna med byte.
- Idag hinner jag inte komma.
-Kan du komma i morgon då? Då kommer "first manager" hit och han har lovat att du kan få byta dem eller få pengarna tillbaka.
- Ok, i morgon kan jag nog komma.
- Vad bra! Då ses vi då!

Hmmm, uppenbarligen hjälper det att bli riktigt arg och stå på sig för att få sin vilja i genom. Jag har bara blivit det en gång tidigare här i Indien och det var när jag skulle se till att få ett eget bankkort (men då var jag inte riktigt lika arg och använde betydligt trevligare vokabulär). Även den gången löste det sig. Tyvärr är inte kundservicen något de kan skryta med här, de bryr sig helt enkelt inte. Antagligen för att för deras roll spelar det ingen roll om jag handlar eller inte, de har ändå sin lön oavsett. Det är lite tråkigt faktiskt, här är inte alls kunden kung.

När jag kom hem berättade jag för Rani att jag varit very upset and rude och förklarade situationen. Tidigare i morse hade jag berättat för henne att en stor kaja hade flugit ner i mitt huvud och rivit till när jag var på väg hem från morgonpromenaden. Då gav jag till ett illtjut och tyckte det var fruktansvärt äckligt. Jag som ogillar fåglar redan sedan innan. Men nu hade Rani en utläggning att de brukar säga att om en fågel river dig i huvudet kommer du få en dålig dag och vara på dåligt humör. Och så rätt hon hade! Skrocken stämde även denna gång! Lika väl som när hon säger att barnen blir långa om de simmar, våra barn simmar mycket och är väldigt långa. Hennes dotter fick aldrig lära sig simma och är heller inte så lång. Så är det så att ni vill ha långa barn - låt dem simma mycket! De är för roliga med alla sina teorier! :)

Häromdagen läste jag en artikel om do´s and dont´s här i Indien och där stod det bl a att man inte ska låta en indier tappa ansiktet och inte heller ha bara ben. Idag lyckades jag bryta mot de båda, övriga dagar bryter jag bara mot det sistnämnda.