Inget är som väntans tider

Här har det väntats och väntats och gör så fortfarande. Länge och väl har barnen väntat att få ett Springbreak och nu äntligen är det här! 10 härligt lediga dagar varav den första redan snart och slut. Och då är väntan nummer 2 snart slut - älskade lillkusinen Fille anländer strax efter midnatt till Indisk mark! Oj, så efterlängtad han är!!!

Första kanelbullsbaket med indiska ingredienser, dock med svensk torrjäst.
Resultatet? Smaskigt värre!

I och med att det är vårens enda långa lov är det många som ger sig ut på resor, det är allt från Thailand, Goa, Maldiverna, Borneo och Australien. Själva ska vi i väg på första resan och den kommer gå till Mysore för att nästa dag gå vidare till Kabini där vi ska på safari. Hörde några som varit där nyss som fått se både elefanter, leoparder och tiger. Coolt!

Den dagliga morgonpromenaden.
Det har blivit mycket ljusare den senaste tiden
(även om det fortfarande är kolsvart kl 5.30 när klockan ringer)

Lars har varit i Kina i veckan så vi har varit solo. Det har funkat bra och vi har förgyllt vardagen med lite vardagslyx som att cykla till supermarket och köpa glass, bada och stanna kvar på klubben och käka middag (trots att Ranis goda mat stod färdiglagad hemma...). Det som varit svårast har varit mornarna, vi är verkligen vanemänniskor då och Lars och jag vet precis vad respektives uppgifter är för att vi ska bli klara i tid. Men nu skulle jag göra allt själv och det höll på att sluta med att vi missade bussen en morgon, men med en lätt löpning kom barnen med i sista sekund.

Har varit ute efter en blomsterskål att ha utanför dörren som många har, speciellt vid hotell och restauranger, vilket ser väldigt fint ut. Rani berättade att de sålde sådana strax utanför gaten på trottoaren. Så när Kumar och jag var ute och åkte bad jag att han skulle stanna där, och jag fick med mig orden; "you have to bargain, mam". Hittade en skål som jag tyckte var fin och frågade om priset, 700 rupies fick jag till svar. Det han kunde sänka sig till var 600 rupies. Jag kontrade med 400, men det var han inte intresserad av alls. Så då sa jag tack och hej och skulle hoppa in i bilen när han kom skyndande mot mig och jag fick det för 400 :). Mitt första prutköp. Hade inte Kumar sagt något hade jag gladeligen betalat 700. Har aldrg varit något vidare på prutning, förutom i Peking.

Mitt blomsterfat.

Klubbens blomsterfat. Same, same eller??!!??

Jag var i väg på ett skönhetsevent på ett hotell här i Whitefield där vi fick prova på Estée Lauders produkter. Det hela kändes väldigt osvenskt, men så är vi ju inte heller i Sverige så det är bara att gilla läget. Vi blev rengjorda, insmorda och sminkade av en representant. Resultatet blev väl sådär, är inte van att vara svartmålad runt hela ögonen och dessutom fick jag inget på kinderna eller läpparna så det var liksom bara ögonen som stack ut. Men de som hade en annan tjej blev målade all-in. Inte heller denna gång bjuder jag på någon efter-bild... Istället bjuds det på bilder på det ätbara det bjöds på.

Ett litet urval av utbudet; fruktsallad och bakverk

Visste ni att det var internationella macarondagen nu i veckan???

Efter fredagens pilates hakade jag på Mia som skulle på pedikyr i grannhuset och passade på att göra en själv. Det var inte länge sedan jag var, men mina fötter är bedrövliga efter att ha misshandlat dem hemma i Sverige så jag tror de behöver några behandlingar innan de kommer i form igen. Blev en lång skön och mysig eftermiddag med massa prat.

Njutstund!

På kvällen var vi bortbjudna på middag hos nyfunna vänner som också precis flyttat hit. Det blev massor av god mat, dryck och härliga samtal. De har två killar varav den ena är ett år yngre än Elis, så de två gjorde av med massor av energi medan Majken blev kompis med lillkillen som bara är 8 månader. Vi tog en cykeltur hem vi 11-tiden i alldeles underbar temperatur, ca 25 grader. Ett mysigt avslut på den här "arbetsveckan"!

Veckans rosbukett!