Tacksamhet

Indien är ju så mycket hela tiden, det är aldrig ett jämnt läge utan upp och ner hela tiden. Är jag lycklig så är jag lycklig så det gör ont i hjärtat och är jag förbannad så blir ögonen svarta och den det drabbar får veta vad jag tycker och tänker. Det har verkligen varit en resa både fysiskt att få se och upptäcka allt men även en resa inom mig själv. Kanske låter det väl drastiskt men från att i början ha försökt förklara och vara tydlig x antal gånger men ändå inte få någon respons ryker proppskåpet desto fortare nu. Som tur är går det över fort! Och jag hoppas innerligt att jag lyckas återfå mitt gamla jag när de gäller just den biten. Annars har mitt liv berikats oerhört och det kommer jag bära med mig hela livet vilket jag är så tacksam för!

Fina diwalitjejen med nya bangles från Rani

Generösa diwaligåvor från Stonehill och ägarna - fin choklad.
Att de kan veta vad just jag gillar :)

Sliskigt indiskt godis som jag köpte till vår personal.
Det räcker med en bit...
"The sweets were really good mam!"

Det finns så mycket att vara tacksam över som är så lätt att ta för givet. Såsom att vi är födda i Sverige och har ett fungerande skyddsnät. Visst klagas det över att det är sämre sjukvårt och skola och allt fler tiggare. Men det går liksom inte alls att jämföra med vilka utmaningar de har här. Att bo i ett tält utmed gatan och få slita med att bära sand i stora kar på huvudet på en byggarbetsplats medan barnen (som ofta inte är mer än ett par år) får springa runt bäst de vill. Tänk vad utsatta dessa människor är, de vuxnas kroppar lär värka om kvällarna och vara utslitna innan vi svenskar ens flyttat hemifrån och barnen kan lätt bli överkörd eller bortlockad av någon man som kan göra vad som helst med de små liven...

Vi har det för bra helt enkelt och det är något jag tänker på väldigt ofta här men väldigt sällan på hemma i Sverige. Jag märker även att barnen reflekterar över det såklart även om de inte kan ta till sig det på samma sätt, men de inser att vi har det väldigt bra och att det är många som aldrig får chansen att gå i skolan och lära sig saker. Vilket de kan säga vara lyxigt men då är det bara att leda in dem på nästa tanke om vad dessa barn kan komma att göra när de blir vuxna utan utbildning.

Så här ser det ut i trädgården när det kommer en rejäl skur.

Grannens julstjärneträd står i full blom.

Söndagsaktivitet - svensk fotbollsträning.
Elsi in action!

För att gå över på ett annat ämne - lycka. Det är något som är väldigt tydligt här (och som jag givetvis varit medveten om tidigare) är att lycka och rikedom (på pengar) hör inte ihop. Trots den hopplösa situationen som många är i finns det ofta mycket skratt och värme mellan människorna.

De stunder jag känner störst lycka är när jag får vara med nära och kära, så vardagliga ting som att få hej då-puss av barnen vid skolbussen (jag är överlycklig varje gång, för jag antar att den tiden snart är förbi) eller när något av barnen kommer tassande alldeles för tidigt en lördagsmorgon och kryper ner bredvid mig så jag får sniffa lite i nacken, kvällste med Lars i soffan med prat om dagen eller en lång och skön lunch med prat om högt och lågt med vännerna.

Vacker dekoration med nejlikor.
Min smak!

Spelhallar är poppis men sååååå högljudda.
Men det bekom inte Elis och L alls.

Ja, på tal om vänner - vad jag kommer sakna dem! Det känns som man kommer varandra närmare här och är mer beroende av dem när vi lever som vi gör. Alla är vi olika men lever på samma sätt men hade säkerligen hade våra vägar inte korsats om vi inte varit här. Och dessa underbara människor skulle jag aldrig för mitt liv vilja vara utan! Efter Frankrike tiden har jag ju fortfarande några riktigt fina vänner och även om vi inte ses så ofta så finns de där.

Halloween was here!
Riktigt scary med flip flops på fötterna :)

Riktigt läskig häxa som vann första pris
på Palm Meadows paraden :)
Nöjd tjej vill jag lova!

Eftersom barnen fick så lite godis på trick-or-treat-rundan
hade jag köpt efterrätt dagen till ära :)

För att återgå till tacksamhet så är jag oerhört tacksam att ha träffat så många människor som jag kan kalla mina vänner. Det är er jag kommer sakna allra, allra jättemest! Jag är såklart evigt tacksam för vännerna hemma i Sverige och lever verkligen för alla härliga stunder vi lyckas få till på somrarna. Får ju inte missa att nämna familjen som inte gnäller (det kanske de inte vågar ;)) att vi far runt så de inte får se sina barnbarn så mycket!
Listan går att göra lång över saker att vara tacksam över!
*Min man som arbetar så bra att vi får möjlighet att bo ute i världen. :)
*Uppleva en kultur på nära håll.
*All familjetid det blir när vi inte behöver städa, stryka, klippa gräset och snickra på huset.
*Alla fantastiska resor och resmål vi fått möjlighet att se. Maldiverna hade jag ju aldrig fått uppleva annars och den är spekulant på titeln "Bästa semestern ever".
*Att mina barn fått utvecklas och fått ökat självförtroende med nytt språk och nya kompisar.
*Möjligheten att få plugga och upptäcka nya intressen som jag aldrig tagit mig tid och energi till hemma.
*Givetvis är jag tacksam över att hela familjen anammat det här livet och ser fram emot nästa äventyr, i annat fall hade vi självklart inte fortsatt expat-livet. Men det är ju så himla spännande och kul att få chansen till detta även om det ligger myyyyycket pappersexercis, telefonsamtal, tålamod och tandagnisslan innan vi är på plats i USA.

Mitt alldeles privata gym.
Ojdå, en inkränktare borta i hörnet.
Det här kommer jag att sakna, tre minuter från ytterdörren...

Upptäckt av ny affär på 100ft Road.
"#somethng I don't remember# Fab hette den.
Så rolig och snygg butik - vill ha!

Hittade äntligen Like That Only's nya restaurang, The Fatty BAO
på 12th Main vid 100ft - missa inte!!!
Vi var tidiga (läs svensk lunchtid), en halvtimma senare var det fullt.
Underbar sushi och BAO!

Solnedgång över Palm Meadows.
Hur ska jag kunna leva vidare utan den??!!??