Från ett äventyr till ett annat

Nu är det slutligen klappat och klart vad som händer med familjen Johansson efter årsskiftet - vi drar vidare mot Greensboro i USA! Lars har blivit erbjuden en tjänst där som är lockande och jag har sedan liten velat bo där och nu får vi chansen, då går det ju inte tacka nej. Även om jag känner att det är knappt om tid att avsluta här. Det är ju mycket som ska fixas och trixas med rent praktiskt och dessutom är det mental förberedelse som behövs.... Och det är när jag börjar tänka på alla avsked och allt jag inte kommer få uppleva längre som tårarna fylls av tårar. Vågar inte ens tänka på hur det blir när det blir dagen D...

Alla dessa vardagliga saker kommer jag sakna men bära med mig hela livet (och så mycket mer, men det krävs nog ett eget inlägg...) ;

Varför använda papper och penna
när det går lika bra att skriva i sanden.

Marknadsstånd med färska grönsaker och frukt.

Alla knasiga packningar på cyklar.

Dörrar!
Har fått en förkärlek till dörrar här!

Alla ljuvliga människor och dess leenden.

Vildvuxet och slitet men vackert ändå.

No hands, no hands!

Just detta kanske jag inte uppskattar direkt då de
sliter ut sig med hårt arbete och ingen tanke på
säkerhet och hälsa...

Chili - hur ska vi överleva utan den dagliga dosen av Ranis kryddningar?

Barnen med de stora vackra ögonen med nyfiken blick.

Lägg till bildtext

Detta är riktiga Indien för mig.
Rörig bakgata med all världens färger. Love it!

Vildhundarna har aldrig stört mig.

Kokosnötter för värme, det använder dock inte vi oss av.

Dagens disk på trottoaren,
ändå får man ett leende :)

Just det, förkärlek för dörrar.

Vattenleverans - dock inte drickbart för oss.
Vackert dekorerade med handmålad text.

Hur många tempel finns det i Indien???

Ståtoa...
Inte min favorit kanske...

Lekande barn.

Prinsesskläder i alla dess färger.

Maten på ett enkelt hak - älskar´t!
(dock finns det bestick)

Full fart i köket och masalan på rad.