Fotodag på Russell Market

Nu är jag hemma efter några timmar på Russell Market där vi haft vår andra halvdag på fotokursen med tema Street Photography. Igår hade vi en halvdag teori och idag fortsatte det med att försöka omvandla teorin till praktik. Lätt som en plätt! Nja, så enkelt var det ju inte när man kommer hem och ser resultatet i datorn. De bilder som jag kände var bilden med stort B var inte alls det när de kom upp från LCD-skärmen på kameran till datorskärmen... Men ni ska få se ett axplock ändå!

Hema instruerar liten kille som ska få ta en gruppbild på oss.

Vi var ett gäng glada tjejer som träffades vid St Marys Basilica precis vid Russel Market vid 9-tiden i morse. Då var det fortfarande ganska lugnt och det förbereddes så smått för öppning av alla små baracker och stånd. Vi började ta oss till bildelsavdelningen. Och givetvis var det bara män där, Hema berättade att de flesta tycker det är ok att vi går omkring och fotar men att alla inte uppskattar att vara med på bild. Så det gäller att agera lite diskret, hur nu det går till när vi 1. är kvinnor 2. är ljusa??? Men vi blev väl mottagna av de flesta och många var nyfikna och intresserade var vi kom ifrån och ville gärna posera framför kameran.

Mat på väg.

Blommor som säljs per kg eller i vackra girlanger att
offra till tempel eller hänga runt sin dörr.

Själva upplägget på bildelsavdelningen var väldigt fascinerande, vilken jag inte hade förstått om inte Hema förklarat. Främst på en öppen plats var det fullt av bilkadaver och bildelar och männen stod med släggor och slog loss delar och andra tog hand om delar för att flytta vidare till de bås som fanns runt om och i små gränder. Varje litet bås hade sin egna lilla nisch och sålde en viss bildel från ett visst bilmärke. På så vis konkurrerade de inte med varandra utan alla har sin specialitet. Smart, va?!

Bilens första anhalt.

Kolla in hans hippa skägg!

 

Det är inte fråga om OM utan NÄR taket ramlar in...

En så söt gubbe som gärna var med på bild.

 

Samma sötnos med frame in a frame.
(måste ju briljera med att jag lärt mig några termer också)

Gissa vad hans nisch är!?!

Gissa om det behövdes en dusch efteråt?

Vill inte ens veta vad det är i de vattenpölarna...

 Efter knappt två timmar bland kolvar, däck och bildörrar drog vi oss vidare mot blommor och grönsaker som håller till inne i en byggnad. Jag undrar vad de hade haft i den byggnaden förut, det luktade inte mumma. Och jag höll mig ifrån beefmarket och fishmarket denna gång. Säkert fascinerande men för min del räckte det med de dofter som jag möttes av ändå. Det är så lustigt när man går omkring på dessa ställen och det doftar skit (ja, jag menar verkligen skit) och sekunden senare kommer en ljuvlig rosdoft och uppenbarar sig. Jag kan verkligen inte sluta fascineras av alla intryck, både visuella och nasala. Och det är såklart både positivt och negativt. Det gäller också att ta på sig sina indiska glasögon, annars skulle man bara se allt det smutsiga och eländiga.

Den här synen fanns utanför blomster- & grönsaksmarknaden och är bara för sorglig! Frågan är om mannen i fråga lever eller är död. Jag tror att han levde men han sov djupt, även om jag inte undrar om han hellre hade varit död. Hemskt att ens tänka så, men vad har han för liv? Han tillhör antagligen de lägsta av de lägsta kasterna, har ingenstans att bo, inte en enda rupies att handla mat för, kläderna som en gång hade en färg är nu helt gråbrunsvarta av smuts, lort och skit och han luktar därefter, skor har han antagligen aldrig ägt några och det är inte en människa som bryr sig om hur han mår. Jag vill verkligen bara gråta när jag ser detta!

Indien är verkligen så tacksamt att agera fotograf i! Vart du än vänder dig så hittar du en unik historia och en alldeles förträfflig syn som kan förevigas med kameran.

Äta bör man, annars dör man!
För knappt en femma kan du få en typisk indisk maträtt att köpa på gatan.
(även  på restaurang för den delen)

Shake it!

Går du i giftastankar? Här är hatten till brudgummen!

Sweet lime säljs i nästintill varje gathörn.
Fantastisk till juice!

Hon är fri och står på sina inburade kompisar.
I påsen bredvid ligger det som en gång var hennes kompisar.

Ingen handikappsanpassning att tänka på.

Kokosnötter i massor! Sugrör i mitten för att dricka rakt ur nöten.
"Very healthy" säger de som vet. "Not tasty" säger jag som testat.

Undra hur många kilo vi ätit sen vi flyttade hit? Massor!
"Very healthy" säger både dem som vet och jag.

Only for you, mam!

Så vackra handknutna blomstergirlanger!

Här finjusteras de med sax så att de är jämna och fina.

Lök (och tomat) är de absolut vanligaste basvarorna här.

 Vi avslutade där vi började, vid St Mary´s Basilica. Högst upp skymtar Maria herself med Jesusbarnet på armen, iklädd sari. De tar visst emot saris som donation eftersom hon byter sari varje dag! Låter helt otroligt i mina öron. Chauffören vi åkte med berättade att hans mamma hade över 500 saris och då hade han ändå rensat och skänkt ca 300 st - kan ju bara tänka mig så mycket pengar de lägger på saris! Och så har de inte mycket pengar från början... Men de är väldigt måna om att se bra ut här. Tänk själv att ha helt olika kollektioner på dig varje dag under 1,5 års tid! Så stor garderob har i alla fall inte jag.

Många ber till Maria.

Ytterligare en Maria att be vid.

Givetvis måste babyn få frälsning också.

Så nu sitter jag här hemma med lagom trött huvud, ögon, rygg och fötter och längtar efter nästa fotosession. Då blir det nog inte i kursformat utan bara gå ut med några kompisar och streetfota. Skulle behöva ta mig igenom de sista sidorna i veckans kapitel i Psykologiboken, men frågan är om det inte bara kommer att passera rakt igenom hjärnan idag?!