Johanssons Bangaloreäventyr: Reseblogg del 1

Oj, så dålig jag har varit på att blogga! Skyller på den enormt dåliga uppkopplingen när vi var ute i bushen där jag verkligen tänkt att skriva. Men det var liksom inte ens att tänka på, eller vad säger du Fille???

Vi har haft storfrämmat i form av Fille och det har varit så mysigt och kul att få ha honom hos oss i 10 dagar och att barnen dessutom hade vårlov. Det var välbehövligt med lov, för barnen är rejält trötta och i stort behov av ett break. Nu är terminen halvvägs gången och det är svårt att förstå att tiden gått så fort, samtidigt som det känns som vi är nya här i Bangalore så känns det som vi bott in oss och känner oss som hemma.

Välkomstskylten är klar och nu är det nära till Fille anländer!

Fille landade mitt i natten och Lars och Kumar var och hämtade honom på flygplatsen med den hemmagjorda välkomstskylten. På söndagsmorgonen höll sig barnen lugna och lekte på sitt rum i väntan på att Fille skulle vakna nere i gästrummet. Återseendet var lite blygt till en början, men det dröjde inte länge innan det var som de aldrig varit i från varandra. Vilken kusinkärlek! Vi har även huset fullt av syskonkärlek, som dock inte uttrycker sig på samma varma, hjärtliga sätt som kusinkärleken... Det är mycket "jag först" och tjuvnyp - då är de små liven till salu för en krona eller två.

Det var julafton vill jag lova när Fille packade upp alla presenter! Det var allt från godis, kakao, buljongtärningar till Melodifestivalskivan, tidningar och Frozzyboxar. Tack alla snälla underbara som fixade och donade! Vi firade tom våffeldagen tack vare medskickad våffelmix :)

Vi hade tre dagar här i Bangalore innan vi åkte iväg på vår första utflykt och semester här i Indien. Det blev en del poolhäng och lite utflykt på stan för att visa kaoset och äta lite lunch. Vi hoppade över de kulturella sevärdheterna men att bara ge sig ut på stan ger en stor dos av kulturskillnader och intryck.

När väl onsdagen kom och vi skulle iväg var barnen uppspelta. Det packades och donades, Elis packade två ryggsäckar med saker han skulle ha med sig i bilen. Men han fick allt packa om så att det slutade med en. De brukar alltid få packa sin egna väska med saker de vill ha med sig, men jag tror inte så mycket användes mer än lite block och pennor. Bilar var liksom överflödigt när det fanns pool som lockade desto mer.

Vi har det bra, vi här bak i bilen...

Resan ner till Mysore, som var vårt första övernattningsstopp började med ca 1 timmas bilkörning för att komma ut ur stan. Sedan kom vi ut på vägar som jag inte trodde fanns här - så fina och med lite trafik! Det var betalväg, så det förklarade saken. Men det dröjde inte så många mil innan allt var som vanligt igen, dvs guppiga vägar. Vägen gick genom flera städer, bl a "sockerstaden", "leksaksstaden" (vilket innebär vad staden är känd för), och det roliga är att se allt som händer utmed vägarna. Det är ögonblicksbilder hela tiden och jag vill stanna och fotografera dem, det är allt från hela familjen på moppen till små butiker som säljer de mest blandade sakerna och barn som leker halvnakna på gatan. Jag bara älskar alla dessa intryck!

Apguden som står för hälsa om jag minns rätt.

Ganesha, elefantguden, som bringar tur.

Kumar har varit väldigt intresserad och hjälpsam för vår resa och berättat att allt han ska visa oss. Det började med ett väldigt gammalt och stort tempel som ligger på väg ner till Mysore. Det märktes att det var populärt för det fanns stora områden att parkera på och massa försäljare av diverse krimskrams och souvenirer. Genast hade vi ett antal försäljare runt omkring oss som ville sälja allt från solfjädrar till ridtur med utsmyckad häst och guide som ville följa oss runt i templet. Vi tackade nej till allt, men det var väldigt påhängsna. Bara för att vi är vita så tror de att vi har pengar, och det har vi ju också om vi jämför med dem. Innan vi gick in fick vi lämna in våra skor då det anses smutsigt med skor. Precis utanför dörren rann lite vatten som vi fick gå i för att vara rena när vi väl gick in.

Rena fötter (???) efter tvätt i vattenränna.

Det gamla stora templet som jag inte minns namnet på.

Väl inne fick man gå i fållor skulle man kunna kalla det, så jag var väldigt glad att det inte var mycket folk mitt i veckan, för stå i kö för att gå igenom templet kändes inte lockande. Det fanns ett antal olika altare runt om varefter vi kom längre in i templet, varje altare hade sin egna gud (tur att de har så många och välja på här) och en eller två punjabs (präster) och givetvis en spargris att stoppa allmosor i. Många tempel är väldigt rika och inte undra på det när det finns så många gudar som ska ha sin del och folket som är så otroligt troende. Vi var på väg att vända och gå ut igen när en punjab kom fram och sa att vi måste gå runt en stor "pelare" för det var det som var det viktigaste. Det visade sig vara en gud som hade det gott, det var den sovande guden i stort format och det var lite kul att se den, så det var ju tur att vi tog den extra vändan. Efter att ha gjort åt våra flesta småsedlar till div gudar och fått en prick i pannan begav vi oss ut igen. Trots att det var flera indier som skulle hämta ut sina skor, så stod våra redan utplacerade och även en pall. Det känns lite märkligt att bli särbehandlad pga hudfärgen, jag gillar det inte... Det där med att alla är lika mycket värda som vi lär oss från barnsben finns inte riktigt här.

Prickade.

Det är kameraförbud på många ställen, varför ni varken får se hur det ser ut inne i templet eller palatset som kommer alldeles strax. Färden gick vidare mot Mysore, men vi hoppade över fågelparken som Kumar föreslagit, jag som har fågelfobi såg inte tjusningen med det... Första stoppet när vi väl kom fram var en alldeles vanlig kyrka, vilken vi snabbt gick igenom. Och därefter väntade incheckning och lunch på JP Palace som skulle bli vårt härbärge för natten. Maten tog en hiskelig tid att få in och Majken, Filip och jag fick vår mat först och hade ätit upp innan de andra fick sin. Lars pekade på klockan och gav någon kommentar som jag inte uppfattade som direkt otrevlig men ändå där budskapet gick fram att vi inte var nöjda med väntetiden.

Så här kan man roa sig när man får vänta alldeles för länge på maten.
Hur lång tid kan det ta att göra en varm macka???

När väl kvällen kom åt vi på hotellets restaurang uppe på takterassen. Där var servicen helt annan och vi skämtade om att ryktet om oss gått hit upp (Lars hade under eftermiddagen haft lite ågren för sin kommentar). Men det var inget skämt utan helt sant, efter en stund kom kocken himself fram till vårt bord och ursäktade för lunchen som tagit sådan tid pga maintenance problem och hoppades att vi skulle bli nöjda nu. Det var vi, maten var supergod, ölen kyld och temperaturen behaglig :). När middagen dukades ut kom det in tallrikar med efterrättssymfoni, tre rejäla bitar av olika de slag som de bjöd på. Även till frukosten var de på tå och servicen utomordentlig.

Nu tillbaka till eftermiddagens aktiviteter som fortsatte på palatset som är berömt här i Indien då många kungligheter bott här på den tiden Indien hade kungafamilj. Förväntningarna var inte alltför höga, det känns som indierna inte är så bra på att hålla uppe standarden utan låter saker och ting förfalla i stället för att renovera. Men det visade sig att förväntningarna verkligen överträffades, palatset var gigantiskt och enormt vackert med målningar på väggar och tak i vackra färger.

Det GIGANTISKA palatset.

Även här var det skoinlämning (tala om svullen fot i hettan).

När vi stod barfota och skulle gå in i palatset blev Lars stoppad eftersom han hade med sig vår digitalkamera. Den var tvungen att lämnas in och den hytten var givetvis inte belägen vid ingången, så Lars och Filip fick ta på sina skor igen och promenera bort till inlämningen. Jag och barnen stod kvar utanför och väntade. Vi stack ut som enda vita även här och vi märkte att människor stirrade och någon kom fram och tog på barnen. Ett gäng killar i 25-30-årsåldern (vilka i den åldern hemma skulle gå och titta på ett palats??) var väldigt stirrande och en kamera togs fram och de började ta bilder. Vips skulle alla vara med på bilderna och allas mobiler och kameror skulle användas. Barnen var inte särskilt bekväma med det hela och skruvade lätt på sig, men det var snart över och killarna tackade för sig. Vi har hört talas om att bli fotograferade tidigare, men i Bangalore som är en sådan stor stad har vi aldrig varit med om det annat än att bli utstirrade och barnen klappade.

På väg ut var det ytterligare försäljare som ville sälja saker till oss och precis vid bilen fick jag ett infall att köpa en flöjt som jag prutade ner till en bråkdel. Då samlades det ännu fler försäljare runt oss och han jag redan handlat av ville sälja ytterligare flöjtar, men jag smet in i bilen. Sedan följde vacker flöjtmusik i bilen... Vad tänkte jag egentligen på när jag köpte just en flöjt???

Nästa anhalt var upp på en höjd ovanför staden där ytterligare ett tempel skulle beskådas. "Tyvärr" var det en timma kvar innan det öppnade så vi nöjde oss med att kika utanför på det höga templet och kön ringlade sig lång så det var inte speciellt lockande att ställa sig i den. På väg ner stannade vi till vid ett bull temple. Sedan var den kulturella delen av oss övermätta så det blev hotellet och bad i poolen.