Shopping

Än har jag inte hunnit med någon vidare shopping i den utsträckning som jag kallar shopping för shopping. Det har mest varit att fixa saker som måste ordnas, som födelsedagspresent till söta Majken och min fina man, nya svarta (mycket viktigt at de är just svarta) gympaskor till Elis osv. Alltså inga nya skor, handväskor, kläder eller annat mer eller mindre viktigt.

Ett ställe jag däremot kommer besöka igen, är en tyg- och inredningsaffär som jag hängde med till innan vi hade svensklunch häromveckan. Ett ställe jag aldrig hittat till själv, ni vet så där vik in på världens smalaste gata, sväng in på en gränd och gå ner i källaren på huset och vips var det finaste showroomet. Alla tyger trycks för hand i rummet brevid och man kan själv välja färgsättningar. Det fanns vissa produkter klara för försäljning och visning, såsom gardiner, överkast, sittpallar, solstolar, kuddfodral och de ljuvligaste tapeterna (där pappret för övrigt kom från Sverige men verkade väldigt tunt och sprött). Här kommer jag absolut att handla, när jag väl vet vad jag behöver och vill ha.

Showroom 

Tala om handtryck, den lilla stämpeln på tyget ska trycka hela det 6 m långa tygstycket.

Det jag däremot shoppat mer av är matvaror och sådant tycker jag är kul. Det finns ett stort varhus, liknande ICA Maxi (dock inte så stort) som jag brukar veckohandla på, Hypercity. Däremellan handlar jag på någon av de tre supermarkets som finns på området eller skickar i väg chauffören.

Rödlök? Nej, granatäpplen!

Masalas och kryddor i många hyllmeter

Ris, linser och gryn säljs från 1 kg och uppåt

Underbara grönsaksdiskar. Snart är det mangosäsong!

Proceduren är dock inte riktigt som på Köpet i Sandared. Först kör vi ner i garaget och betalar 20 rupies (ca 2,50 kr) och jag får då ett kvitto som berättigar mig 20 rupies tillbaka på mitt köp då jag betalar. Frågan är varför jag betalar när jag ändå får det tillbaka? Det är ju ingen som parkerar under en matvaruaffär och sedan inte handlar, eller?? Men det ger ju åtminstone 4-5 personer en arbetsuppgift. Därefter är det säkerhetskontroll där de går igenom väskan och jag går igenom en "röntgen" som ev piper (säkerhetskontroller är det över allt, hotell, affärer och restauranger pga det för ett antal år sedan var en bil som hade en bomb under sin bil och körde fram till ett hotell och sprängde). Kontrollerna känns mest för syns skull och som sagt, det ger ytterligare arbetstillfällen.

Väl i affären ser det ut som hemma. Dock kan man inte räkna med att hitta allt man önskar. Idag t ex fanns det enbart rödlök och vitlök, gul och vit lök var slut. Den sortens mjölk vi brukar köpa fanns inte heller utan fick ta ett annat märke. Så är det varje gång, även om jag vet att jag sett det veckan innan, så ser man något som man vet att man har användning för i framtiden men inte just nu - köp! Har varit på jakt efter en kryddblandning för butter chicken, men inte hittat den på Hypercity, någon av de tre supermarkets eller Nature's Basket (en bra butik nära där vi bor men inte stor nog att veckohandla i). Men idag blev det bingo hos slaktaren, det fanns fyra förpackningar kvar så jag tog allihop.

På plats i kassan med sin överfyllda vagn har de ett superkort rullband och en kassörska som inte arbetar på ackord... En hjälper till att packa och gör det mycket omsorgsfullt, förhoppningsvis är denna process över på 20 minuter. Alltid är det något som inte går igenom i kassan och någon kassaansvarig måste komma och undersöka. Väl utanför kassan finns det en liten glugg som jag kan gå till och visa upp mitt kvitto, har jag tur kan jag få en liten give away, alltifrån ett litet schampooprov till en rör med Oreos. Fråga mig inte vad kriterierna är för att få något, ibland går jag tomhänt därifrån. Sedan är det dags att ta rullbandet ner till garaget och visa upp kvittot för att komma ut till den väntande chauffören som packar in i bilen. För inte ska väl en Bangalorefru behöva lyfta in kassarna i bilen själv??!! ;)