Tack som fan, Indien! (som Jocke Berg skulle sagt)

Ja, vad ska man säga om sista tiden i Indien? Den var stressig, fullbokad, massor av praktiskt att fixa och däremellan alldeles, alldeles underbar! Försökte såklart utnyttja tiden på bästa sätt med att träffa vänner, shoppa det vi ville ha med oss hem och njuta som bäst. Här kommer en kort summering med foton blandat med reflektioner;

Simtävling på en Public School i Bangalore där både Majken och Elis deltog. Det var första och enda dagen det regnade konstant under hela våran vistelse i Indien tror jag, så det var lite frusna barn som fick värma sig bäst de kunde. Och den icke-bullmamma som jag är hade ju inte tänkt att ta med tjocka extra kläder och varm choklad.

Behöver jag säga att det var rörigt? En pool med minimalt utrymme runt om poolen och avsaknad av omklädningsrum gjorde att barnen fick byta om på toaletten. Som vanligt var tidsplaneringen obefintlig, när det var en timma kvar på tävlingen hade alla elever in fått simma ännu. De avslutande stafetterna hoppade Stonehill över men såg till att alla fick simma sina enskilda lopp. Vi drog oss hemåt innan dess när barnen simmat sina heat och drack varm choklad istället. Som tur var stod jag och snicksnackade med världens mest positiva D och kunde verkligen skratta åt det hela. Det är sådana här dagar man kommer minnas länge och som typiskt indiska (förutom vädret då).

På väg till Stonehill en sista gång;

Hur kommer de stackars kossorna plats?
Och hur kommer den stackars killen plats??

Markering för hål i marken....
Tur att det inte var mörkt.

Älskar den här järnvägsövergången :)

Class Party och farewell till
kompisarna och Ms Katie <3

Även Majken hade såklart Class Party och sa hej då
till vänner och Ms. Flo.

Sista dagen med den här bussen!

 Majken ville även ha ett hej-då-kalas för sina kompisar utanför klassen också och valet blev att gå till Elan och fixa händer och fötter. Sex uppspelta tjejer skjutsades dit och det var ett himla tjatter och de var inte direkt ledsna när jag begav mig hemåt. Efter det väntade Rani hemma med pannkaksfrossa för alla tjejer.

På favvostället Elan :)

 Själva var vi bjudna på lite after work hos fam F med tema dans. De har en helt fantastisk trädgård med bar, uteplatser, basketplan (de har flyttat in i huset med den fantastiska 20-talsfesten i våras) mm mm. Jag var lite fredagstrött och stod mest och tjattrade med alla trevliga människor till Dr Albans Sing Hallelujah ljöd i högtalarna. Då var jag såklart bara tvungen att upp och stuffa, där förblev jag resten av kvällen och dansade med himlen som tak. Det är ju såååå häftigt! Givetvis fanns det grannar som tyckte att vi hade lite för kul så det kom vakter och bad om lägre volym och till slut flyttade partyt in istället. Men då tackade vi för oss :)

Dagen efter var det OWCs julbasar och Elis klass skulle uppträda med tre sånger som Elis verkligen övat på. Oj, vad vi har sjungit hemma! De var såklart superduktiga <3
Det blev inte något shoppat men det var massor av folk och roligt att prata med många "en sista gång".

Med luvan käckt på svaj...

Är det julbasar så är det!

Efter basaren väntade nästa hej-då-party och det var Elis som ville hitta på något kul med sina kompisar. Vi hyrde fotbollsplanen utanför Decathlon (något som Elis önskat sedan vi flyttade dit) och körde fotboll och innebandy i två timmar. Lite mat- & drickapaus med doughnuts och juice. Gissa om det var ett gäng svettiga, trötta men glada killar som begav sig hemåt igen?!? Elis var SÅ nöjd!

Söndagen gick i sportens tecken också, Lars tävlade i Triathlon. Det var Embassy Group som även äger Stonehill som anordnade detta för första gången. Det var 13 lag från 12 länder + 1 EU lag. Under veckan fick Sverige ett avhopp då cyklisten var tvungen att åka hem till Sverige så Lars fick hoppa in även på den grenen, vilket inte var honom emot. Så före sex på morgonen åkte vi hemifrån för att en sista gång åka till Stonehill där tävlingen skulle gå av stapeln.

Laddad för sim!

Den svenska hejarklacken är i full gång!

In för växling med C som löpte.

The winners take it all!

Svenska laget inkl hejarklack :)

Åtråvärda pokaler!

 Tävlingen var fantastiskt arrangerad, tro't eller ej! Vi var mäkta imponerade och det var stort pressuppbåd och hejarklack inlånade från Stonehill Public School. Vinsten var även den grym och inte enbart pokaler utan cykelkit med div prylar som Lars blev väldigt glad över samt två hotellnätter på Hiltons nya hotell inne i stan (som jag blev väldigt glad över).

Och inte nog med det, efter tävlingen bjöds det på brunch på ridskolan som ligger granne med skolan. Så det blev några timmar med god mat, dryck och fantastiskt sällskap.

Ingen rast och ingen ro.... Veckan som följde var barnen hemma från skolan eftersom de fick sluta skolan tidigare än planerat (orkar inte ta upp det nu för det blir så tråkigt då, men det handlade såklart om pengar...) samt att vårt bohag skulle packas. Första dagen gick ok utan att barnen klättrade på väggarna men andra dagen fick Kumar följa med dem på bio och resterande dagar delegerade jag till Rani så vi kunde göra välbehövliga klippningar och shoppa det sista.

Vårt papayaträd lyckades välta när trädgårdsmöblerna
redan var packade, undra hur det gått annars...
Plockepinn?

Ett hem som snart består av wellpapp, plats och kartonger.

Varje glas packades mycket väl.
Hmmm, undra vem som ska packa upp dem?

Världens sötaste gardener kom med present och blommor.
Givetvis måste det förevigas (Indier älskar att fotas).

Vad det var i presenten? En superkitchig,tavla med Jesus.

Vi bjöd våra kära Rani och Kumar på lunch och överlämnade paket.
Uppskattat och en och annan tår fälldes...

Härliga portiern som alltid har ett leende på läpparna :)
Kanske inte just här, han gillade inte att vi flyttade till
hotellet för att sedan flytta vidare.
"So many are leaving"

 Eftersom allt kring flytten gick i hög hastighet hann vi inte med något vuxen-farewell-party. Men jag ville gärna ha en date med alla härliga vänner jag träffat under åren och eftersom vi lämnat vårt hus och flyttat till hotellet hyrde jag in mig i grannhuset. Tack snälla K för lånet! Det blev några härliga timmar på terassen med något jag gillar i livet - nämligen bubbel och choklad. Och jag fick jättefina presenter; ett härligt färgglatt smyckesset, fint armband, bubbel att ha på hotellet och en mina-vänner bok som alla fyllde i (jag ler bara jag tänker på allt roligt och fint som var skrivet).

Här sopas gatorna, ståendes mitt i trafiken med fordon svischande förbi.
Arma människor....

 För att kunna utnyttja hotellnätterna som Lars vunnit bestämde vi oss för att låtsas att vi var på semester de sista dagarna och checkade ut från klubben och flyttade in på Hilton. Och känslan blev verkligen semester och vi kunde inte göra annat än att bara vara.

Utanför Chumbaks flag store.
Gillade verkligen Chumbaks roliga utbud,
men varför hittade vi inte till flag storen
förrän efter vårt bohag var nedpackat???

Poolkille 

Simtjej

Poolhäng

Och en selfie såklart!

 På söndagen hade vi bokat upp en sista brunch på Oberoi med 30 vänner till både oss och barnen. Det blev en härlig söndag med för oss alla, men det var helt omöjligt att ta in att detta var sista gången vi sa på återseende (inte hej då) till dessa underbara människor. Jag trodde jag skulle vara gråtmild så här i slutet men jag kunde bara inte ta in att vi skulle lämna och gjorde det antagligen som ett försvar för att orka med helt enkelt. Love you guys!

Ett sista besök blev det ändå på Palm Meadows.

 Sista dagen begav vi oss tillbaka till Palm Meadows ändå efter att ha sagt hej då (kanske var detta ett hej då...) i hotellobbyn till Rani som kommit dit tillsammans med sin dotter Mennu. Majkens kära vän hade tagit ledigt från skolan för att vara med Majken så det blev lunch vid poolkanten och sedan lite poolhäng.

Eftermiddagen tillbringade Majken med ytterligare några kompisar när skolbussen kom och med att färga hårtopparna gröna, vilket hon fått för sig att hon verkligen ville göra innan vi åkte hem. Hon var verkligen helnöjd med dagen men hade också svårt att ta till sig att vi verkligen sa "Tack och hej för nu".

Elis och jag gick hem till fam R när kompisen L kom hem från skolbussen. A och jag hade precis hällt upp var sin kopp kaffe när vi hörde gråt uppifrån och sprang upp till ett "blodbad". L hade halkat med sockorna och träffat huvudet i garderoben. Det var ett jack och det blödde ganska så bra, så det blev akuten för L och A medan Elis och jag stannade hemma med lillebror N.

Efter en timma var de hemma igen och såret limmat. Vilken tapper kille! Lekarna fortsatte i lugnare tempo... Senare var hela familjerna samlade och det bjöds på middag. Som så många gånger förr, men denna gång med en liten tagg i hjärtat... Nu skulle det dröja länge innan vi såg dem igen! Men gulliga som de var fick vi ytterligare en present - ett inramat kort med oss vuxna fyra från vårt 40-årsparty och Elis fick en elefantram med L i och Majken ett Chumbak block. Så inte kommer vi glömma er inte (kortet står redan på spiselkransen i vårt amerikanska hem)!

Fullt ös!

Därefter rullade Innovan med Kumar vid ratten mot flygplatsen en sista gång (hur många gånger har jag använt det uttrycket nu???). Det blev farväl till Kumar och önskan om all lycka med nya jobbet innan vi fortsatte in på flygplatsen för vidare färd mot Sverige och julfirande där.

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Ja, det får vi hoppas att vi gör såklart! Men jag har verkligen inte kommit över Indien ännu, det är så många och så mycket jag längtar tillbaka till! Ingen nämnd och ingen glömd, men ni vet ju vilka ni är! <3 Love you! Och jag hoppas få krama många av er i sommar :)

Jag är ju inte mycket för Farväl utan vill hellre säga På Återseende så jag ska inte vara långrandig mer. Det har varit roligt att dokumentera våra år i Indien med både text och bild. Än så länge har jag inte påbörjat någon ny blogg, men you never know.... I'll let you now!

Puss & Kram på er alla!