TV-stjärna?!

Precis innan lovet var det Diwali firande på Stonehill som ni kanske läst om i förra inlägget. News9 var där och filmade för ett 30 minuters program som skulle sändas på fredagen. Dock lyckades vi inte hitta kanalen, men som tur är finns ju Youtube.

Vill ni ta del av lite indisk kultur och kanske se en glutt av någon ni känner igen kan ni se programmet här: Del 1 och Del 2. 

Diwali för hela slanten (eller i alla fall halva, andra halvan innefattar sport)!

Det är Diwali* tider här i Indien och för att fira denna högtid bjöd familjen som äger Stonehill in samtliga föräldrar och lärare & personal hem till sig. De brukar bjuda på en Diwali fest varje år, men de brukar hållas på något fint hotell i stan. Men för "att få det lite mer privat och personligt" som han uttryckte sig så blev vi hembjudna. Det är ju inte alla som har möjlighet att bjuda hem 300 pers.... Och det är inte alla som är på 30:e plats av Indiens rikaste.Behöver jag säga att detta var en fest utöver det vanliga och som inte går att beskriva utan måste upplevas?

Som seden sig bör hos familjen Johansson var det sjukstuga när det var dags för fest, denna gång var det Elis som låg däckad i feber och därför fick jag än en gång gå själv på festen. Kan bara konstatera att Lars missade något exceptionellt!

En selfie trodde jag...
Men det finns ju linslusar i familjen :)

Villan (villa och villa... Jag vet inte vad jag ska kalla det) ligger granne med skolan, så bilturen dit tog en bra stund och till på köpet ösregnade det. Men med trevligt sällskap i bilen gick tiden fort. Vi körde in genom grindarna och möttes av en slingrig, upplyst (Diwali är ljusets fest) väg fram till huset. Där väntade ett antal män med varsitt paraply för att eskortera fram till dörren medan trummorna virvlade. Där inne väntade herr & fru för att hälsa välkommen. Sedan skred vi ut till terrassen där det serverades champagne (ingen Sula här inte, Moet rakt igenom!) och tilltugg.

Vilket mottagande!

Därefter förflyttade vi oss till ett partytält, ett enormt tält som var otroligt vackert dekorerat. Och som dessutom visade sig vara vattentätt. Wow! Efter diverse tal & uppträdanden (en konfrencier som antagligen kom direkt från melodifestivalen var inhyrd) väntade ett enormt fyrverkeri (à la Borås stad på nyår) innan festen drog igång. Det vankades stor buffé, välfylld bar och en av Indiens bästa DJ's (alltså inte han som var på Skyy Bar häromveckan). Sedan var det party som gällde natten lång! Kan säga att min problematiska fot fortfarande har men efter allt dansande med alldeles för fotoriktiga skor. Men det var det såklart värt!

Så vackert draperat tak med blomsteruppsättningar
(det som hänger är enbart blommor).

Fyrverkeri vid egendomens damm.

Party!!!!

Ett alldeles vanligt vardagsrum
(som var dubbelt så stort. Köket i bakgrunden).

Tack för en fantastisk kväll!

Det har varit och kommer att vara mycket olika idrottsevenemang på skolan nu inom olika idrotter. Elis skulle iväg på fotbollsturnering på en annan skola, men fick tyvärr lämna återbud då febern var alldeles för hög.... Det var ingen lycklig Elis som insåg att han inte skulle orka vara med. Snyft!

Därefter var det Majkens tur att vara uttagen till simtävling som Stonehill anordnade för fyra skolor. Det var en het förmiddag med otroligt duktiga barn i poolen. Majken ställde upp i två grenar, fjäril och stafett. Hon hade en grym start i fjäril men orkade inte hela vägen och kom utanför pallen, men jag är så impad att hon lärt sig fjäril så bra på så kort tid! I stafetten kom laget tvåa vilket innebar medalj, men givetvis var kommentaren att hon hellre ville ha guld. Var har hon fått sin vinnarskalle ifrån??

Primary's rektor hälsar alla välkomna och uppmanar att
dricka mycket vatten i hettan.

Startklar för stafetten...

...och där är hon i, strax efter ettan.

En silvemedalj till samlingarna!

Därefter var det en bilresa hem igen för att kolla till Elis som fortfarande var hemma för feber. Veckan har sprungit iväg när Elis var hemma tre av fem dagar, men det gav tillfälle till Elismys framför en film och läxläsning i lugn och ro när väl febern försvann.

På väg till skolbussen.
Same procedure as every day.

Majkens läxa bestod i att hitta på ett experiment.

I torsdags (första dagen för Elis) var det Diwalifirande på skolan med utställning av försäljare, lunchbuffé och en alldeles fantasisk, färgsprakande och livlig show av elever och lärare. Så otroligt ambitiöst och vackert! Det här är verkligen minnen för livet och så mycket Indien med musiken, färgerna, kläderna och färgerna.

Ljusceremoni med ägarparet.

Fullsatt under tälttaket.

De små 4-åringarna var bedårande söta i sina indiska kläder.

Helt otroligt fantastiska klänningar som visades då
det skulle gestaltas ett typiskt indiskt bröllop.

Trötta och svettiga barn efter Diwalifirandet.

Direkt efter firandet åkte vi in till centrum där en svensk vän hade lansering av sin kollektion av sängkläder, tavlor och möbler för barn som hon designat helt själv. Fantastiskt fina saker och ljuvlig kvalitet! Beställde sängkläder till hela familjen, kommer bli mina favoriter! Kolla in www.forubyme.com!

Logga kaka :)

Nu väntar en veckas Diwalilov för barnen och i år väljer vi att lämna Indien med allt firande och fyrverkerier. Vi drar till Bangkok några dagar! Får bara hoppas att Majken kurerar sig eftersom hon kom hem febrig i fredags. Men hon är som tur är redan bättre. Håll tummarna!

*Diwali (deepavali) är en större hinduisk ljusfest, som firas till minne av guden Ramas återvändande från exil. Den motsvarar vårt nyår. = Diwali är ljusets högtid och den pågår under fem dagar kring nymånedagen i den hinduiska månaden kartika. Högtiden infaller i slutet av oktober eller början av november och är en av Indiens viktigaste högtider.

Man firar Ramas återkomst efter dennes exil i 14 år tillsammans med sin hustru. Man tänder lampor för att visa att man välkomnar Rama hem tillAyodhya. Det är en dag då man ska vara snäll mot andra människor.

En annan gudinna, den fyraarmade Lakshmi, som står för lycka och rikedom, firas också under diwali. Hon avbildas ofta sittandes på en lotusblomma med guldmynt strödda omkring sig. Det städas ordentligt i husen när Lakshmi kommer för att välsigna hemmet och indierna målar tecken på dörrarna, ofta med det heliga ordet – Aum.

Altare byggs upp till hennes ära. Där finns rökelse, en oljelampa, vatten och blommor. Rökelsen bärs i ena handen med svängande rörelser och i den andra bärs en liten klocka. Efteråt fortsätter man med resten av offergåvorna.

I hus, gårdar och butiker tänds ljus och man lägger tända ljus i floder. Släktingar hälsar på varandra, man delar ut gåvor och olika maträtter serveras. Tillsammans sjunger och dansar man och för att driva bort det illvilliga använder man fyrverkerier.

Päronbesök

 Äntligen var det dags att få ytterligare besök! Denna gången var det mamma och pappa som ännu en gång kom och hälsade på oss. Oj, vad vi hann längta när Lars gett sig av till Himalaya och Mount Everest. Med svenskbesök följer även svenska delikatesser - mums!

Gissa om barnen jublade?!
Mormor vet vad barnen älskar!

Elis utökade både sin Elfsborgs- & fotbollskortssamling.
Majken fick rainbow loom (indiska varianten torkar och spricker..)
och en klänning i precis hennes stil :)

 De första dagarna bara vi var och utforskade närområdet, shoppade lite här och där samt givetvis ett besök på Elan Nail Studio för oss girls.

Majken invigde sin nya klänning och njöt av manikyr och pedikyr.

Under tiden hade grabbsen drickapaus och fia-med-knuff-match

Rickshawtur!

Freesbee varvas med fotbollsmatcher med morfar.

 I och med att kommande vecka hade lov i och med Dusserha festivalen var barnen lediga från skolan och vi passade på att plocka upp barnen lite tidigare från skolan för att ta flyget ner till Kochin i Kerala redan på tisdagseftermiddagen. Väl framme väntade en 2,5 h lång taxitur till Kumarakom där vi checkade in på Zuri Resort. Klockan hade hunnit bli mycket så det var inte mycket kvar av den dagen.

Dagen därpå blev det däremot poolhäng, spa-behandlingar för mor & far, trampebåt, flotte och gymbesök innan det var dags för middag. Vi körde på den indiska buffén på kvällarna vilken var riktigt bra och mamma & pappa gillar den indiska maten och då är det ett ypperligt tillfälle att prova på lite nya rätter.

Ljuvliga solnedgångar utanför rummet som dessvärre
inte gör sig med en iPhone bild...

Flottedragning över hotellets sjö.

??!!??

Elis favvisfrulle - dosa!

Så här glada ser vi ut innan vi hittar en orm i muren
som är på väg ner i vattnet. Då blev det fart i benen...

 Vi bodde precis vid Indiens näststörsta sjö, fråga mig inte om namnet bara... Därifrån går det små kanaler som man åka båt på och se naturen och hur folket lever utmed dessa kanaler. Det är många som bor på husbåt under en eller två nätter och glider fram på de här kanalerna i lugn ro. Jag har hört både positivt och negativt om det. Allt från att det blir lite långtråkigt, inte så fräsch båt, ingen bra mat till att vara helt lyriska och verkligen uppskatta lugnet. Vi gjorde en variant och tog en halvdagsutflykt vilket jag tror passade oss alldeles ypperligt.

Bokmalen i farten.

Selfie med svettig son.

 Eftersom morgonturen redan var bokad så fick vi ta eftermiddagsturen. Det visade sig att vi hade en hel turbåt för oss själva med en kapten som inte kunde ett ord engelska. Han som hjälpte oss med bokningen utlovade att vi kunde stanna på lunch under vägen och att det skulle vara rent och fräscht för våra västerländska magar.

Så efter cirka en timmas båttur på sjön och på väg in i kanalerna uppenbarades sig en terrakottafärgad byggnad på något som vi uppfattade på en ö, en öde sådan för det var bara detta hus som vi kunde se. Antagligen fanns det fler hus för det visade sig att det var en busshållplats för båtar där.

Ska villigt erkänna att jag var aningen skeptisk när vi klev i land. Behöver jag ens nämna att vi var de enda ljusa där? Vi valde att sitta ute i skuggan, invändigt var det mycket enkelt och spartanskt, men det såg i alla fall rent ut. Vi fick välja mellan fisk och räkor, pappa, Elis och jag valde fisk medan mamma och Majken tog räkorna.

I väntan på mat och vatten.

En husbåt som jag nämnde ovan.

 Det dukades fram bananblad och sedan kom servitören och båtkaptenen ut med en stor hink med ris och byttor med de sedvanliga rörorna och chutneys. Det slevades upp på bananbladen och vi insåg att några bestick skulle vi nog inte få. Så det var bara att seden dit vi kommit och börja äta med handen. Och jag som är totalt handikappad med högerhanden fick ta till vänsterhanden för att få till det. Ni vet vad vänsterhanden används till här va?!

Hur som helst så var maten riktigt, riktigt god och vi bad tom om mer, inklusive barnen. När vi kommit en bra bit in i måltiden kom de fram med två skedar. Frågan jag ställde mig var om de sprungit runt på ön för att få tag i de här skedarna eller om de haft dem hela tiden och stått innanför för att se hur vi skulle hantera situationen?! Men eftersom vi redan börjat äta med handen fortsatte vi med det, så de där skedarna blev liggande oanvända.

När vi ätit upp kom ett stort sällskap med barn och vuxna som fullkomligt ställde sig och stirrade ut oss och började fota. Tala om att vara apan på zoo... Elis är ingen fantast av de där situationerna så han ville genast hoppa upp på båten och åka vidare. Så det gjorde vi! Sedan följde fantastisk tur på Backwaters med hus, folk och risfält utmed sidorna.

Grillad hel fisk var mer än mumsigt!

Tala om bordsskick! Tur att handspriten står på bordet.

Räkorna var smarriga!

Bye, bye, tack för maten!

Båtgarage.

Lååååååång tvättlina.

Enorma risfält.

Risarbetare med skydd för både sol och regn.

Vackert liv utmed kanalerna.

Au Revoir Zuri! Kochin, here we come!

Boxaren i farten.

 Väl i Kochin checkade vi in på Tea Bungalow i Fort Kochin som var ett litet charmigt hotell med portugisisk stil. Där stannade vi dock utan så länge utan efter att ha fått karta från killen i receptionen begav vi oss ut i Fort Kochin. Ett av målen var de judiska kvarteren som ska vara väldigt mysiga, men något jag inte tänkt på var att det var fredag... Så allting var förståss stängt.

Men som tur var fanns det en massa annat intressant att kika på. Det var otroligt hett och det dröjde inte länge innan två rickshaws kom och erbjöd oss att skjutsa oss till de olika sevärdigheterna för noll och ingenting, så det nappade vi på.

Våran Ferrari med Air Condition ;)

Massor av fiskförsäljning nere vi kinesiska fiskarna
(och en hel del annan försäljning till alla turister...)

De släpper ner dessa näten i vattnet och "knyter" sedan ihop
dem för att därefter ta upp näten som förhoppningsvis
innehåller massor av fisk. Häftigt att se!

Coola fiskmålningar på ett träd!

Vi besökte ett tvätteri som visst var väldigt prisvärt.
Här stod de och strök och vek all tvätt (eller stod och stod...)

Tvättbås på rad.

Nästan som vår standard av tvättstuga?!

Tvätt, tvätt och åter tvätt!

Frame in a frame :)

Givetvis ett tempelbesök men endast
hinduer fick komma in. Fullt med folk
och någon stor "function only"

Många tempelbesökare!

Tack för skjutsen1

Ferrariälskare båda två ;)

Bussarna var som tagna ur en gammal 50-talsfilm.
Nostalgiskt fina och inga fönsterrutor.

 Väl hemma i Bangalore igen väntade pappa Lars som kommit hem från sin Mount Everest tripp. En fantastiskt upplevelse som dock bleknade lite av sjukdom, lite höjdsjuka och en magsjuka som hette duga. 10 kg minus gjorde att jag knappt kände igen honom, de få fettreserverna han hade var totalt borta och kläderna fullkomligt ramlade av honom. Men vi var väldans glada och lyckliga att träffas igen efter två långa (extra långa när man vet att ens man inte mår bra och är på väg till Mount Everests base camp) veckor!

Men hur som helst, tävlingsmänniska som han är kämpade han sig upp till base camp och kunde även ta sig ner. Förstod att det var tuffare än de trott och att höjden tog mer på kroppen än de kunde ana. En av deltagarna i gruppen fick åka helikopter ner till Katmandu och hamnade på sjukhus... Inget att leka med... Tur att man inte i förväg vilka strapatser han är ute på...

Den här skäggapan väntade på oss hemma i Bangis.

Det var visst mycket hängbroar. Högt upp i det blå...

Med besök i huset ingår givetvis ett bruchbesök, denna gång på Oberoi. Det var första gången för oss där och jag hade hört mycket gott om deras smårätter och jag blev inte besviken! Så mycket gott och vilket utbud! Precis i min smak! Och Lars fick möjlighet att fylla på med många kalorier.

Det dignande tapasbordet! Mums!

Det här är inte en skolbuss only ;)

 Även om vi hunnit med lite shopping både på Pheonix och Forum Value Mall samt lite hantverk och kryddor i Kerala tog vi oss en tur in till Commercial Street också. Det är verkligen Indien i ett nötskal med dessa små butiker, krypin, butikskedjor som säljer saris på längden och tvären och bangles i alla dess färger. Det är inte ofta jag är där men ändå är det speciellt att strosa runt där. Det blev inte så mycket shoppat för min del, men lyckades i alla fall hitta ett par örhängen till veckans Diwali fest som innebär indisk klädsel. (förra året lyckades ena örhänget gå av innan jag ens fått i det i örat och dessa var tyvärr inte bättre. Med stift stora som spik lyckades jag inte få in dem i öronen, så det blev örhängeslöst även i år. Men mer om det i nästa inlägg...)

"only"

Bangles all over!

 Så var det dags att säga tack, farväl och på återseende till käraste mamma och pappa! Det var verkligen mysigt att ha dem här (i två veckor tom den här gången!)! Men det blir alltid egendomligt tomt när våra besök lämnar... Men jag är jättetacksam att de ville komma till oss ytterligare en gång och det var roligt att få visa fler delar av Indien den här gången. Och jag vågar nog säga att de var helnöjda med även den här trippen. Saknar er redan! Love you! <3 <3 <3 <3